Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var snart tvenne månader, sedan dessa obehagliga
syner, hvaröfver han beklagat sig, försvunnit, och
Malkolm började sjelf att betvifla deras verklighet och
hoppas på befrielsen derifrån, under det Alf nästan
harmades, att icke få tillfälle att bedöma deras art
och mål.
Denna afton var emellertid den unge medicine
kandidaten ännu mera tyst och tankfull än hans vän.
Han började bedöma Malkolms inbillningar mera
skonsamt, och han kände sig helt häpen öfver sin
egen oväntade förmåga, att vid kanhända alldeles
vanliga och betydelselösa händelser fästa en vigt och ett
intresse, som möjligen voro rent af inbillade.
Morgonen derpå vaknade Alf vid att någon ropade
honom, och då han slog upp ögonen, stod Malkolm
halfklädd vid hans säng och såg blek och ruskig ut.
"Hvad står på, Malkolm, du ser sjuk ut, hvad
är det?" ropade Alf förskräckt och satte sig upp.
"Åh, intet annat, än att den hvita pierron varit
här i natt."
"Hvad säger du? Det är omöjligt, jag har ju
legat här, tre steg ifrån din säng!"
"Du kan se det sjelf." Malkolm pekade på det
lilla bordet bredvid hans hufvudgärd.
Alf rusade upp. Ja, der låg verkligen en bit
papper, på hvilken de dumma och löjliga orden: "gif
mig igen min peruk" stodo skrifna med denna sneda
och förvända stil, hvarom Malkolm talat; och alldeles
bredvid låg Malkolms klocka, nycklar och plånbok.
Den skulle således blifvit ditlagd, sedan han lagt sig,
ty om den legat der före dessa saker, så skulle han
ovilkorligt hafva märkt densamma, så mycket säkrare,
som den låg ofvanpå urkedjan.
Alf stod stum och helt och hållet slagen af detta
bevis på sanningen af Malkolms påstående, som han
varit fullt öfvertygad att aldrig få se.
"Här har således verkligen varit någon inne, det
är otvifvelaktigt, utan att jag hört någonting; det är
sannt, att jag sofvit som en stock, jag har icke tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
