- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
598

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En minut förgick, Arabella reste sitt rodnande
ansigte upp från hans bröst och ville fly, men Astleys
armar omslöto henne ännu, och sättande henne i soffan,
lade han sig sjelf ännu en gång på knä framför
hennes fötter och sade häftigt:

"Hör mig, Arabella, ännu ett ögonblick, var lugn,
se då på bordstudsaren der! Dess visare har ännu icke
skridit två minuter, sedan du kom in. Mitt öde måste
afgöras ännu i denna qväll; om du älskar mig så lofva
att tillhöra mig och blifva min hustru ännu i denna
natt. Allt är förberedt för vår vigsel, det fordras
knappt en timme."

"I natt? — Nej det är omöjligt," sade Arabella,
bleknande och med ögonen oroligt fastade på det lilla
bronsurets siffertafla.

"Ingen skall sakna dig, du går in i dina rum,
sedan gästerna aflägsnat sig, du påtager en kappa och
möter mig, der jag väntar dig i nedra vestibulen, jag
har redan ordnat allt, vi vigas genast, och jag följer
dig tillbaka, innan ännu någon anat din frånvaro."

Arabella lyssnade med halföppna läppar och
liksom bedöfvad af sin älskares röst, men hastigt
återkommande ifrån den förtrollning hon erfor, hviskade
hon ängsligt:

"Nej, nej Astley! Min mor, du glömmer henne,
låt oss vänta — hvarför denna brådska? — låt mig
förbereda henne, hon har mycken fördom emot dig."

"Jag vet det, och jag vill undvika, att hon lägger
ett förbud emellan oss! Dessutom, Arabella, du vet, i
hvilken ställning jag befinner mig, sväfvande mellan
rikedom och glans eller en tarflig bergning och ett
okändt namn, du vet, att min process just nu fått en
olycklig vändning. Blif min hustru nu, just nu, då
det tyckes mörkna omkring mig, och jag skall hela
mitt lif välsigna dig för en kärlek, som var helt och
hållet oegennyttig, som tillhörde Astley Cameron ensam."

Astley var så vacker, hans ögon voro så eldiga,
så själfulla och bedjande, de voro fuktade af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free