Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den andliga odlingen; samhälls- och familjelifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andliga odlingen | sam hälls- och familjelifvet. 29
förhållandet mellan könen. Mannen röfvade sig hustrur
och behandlade dem som sin egendom. Föräldrakärleken
var troligen mycket svagt utvecklad; barnamord var
vanligt; likaså mord på orkeslösa åldringar. Att slita ondt,
släpa för männen, misshandlas af dem, att få den sämsta
födan, den tyngsta bördan, detta var kvinnans öde hos de
flästa förhistoriska folk, liksom hos de flästa nutidens vildar.
Ty oöfverlagd, tanklös grymhet i behandlingen af
hvarandra men framför allt af de svagare — barnen, kvinnorna,
de orkeslösa =— är ett kännetecknande drag för hvarje låg
odlingsståndpunkt, och därför är det också ett af de
säkraste måtten på ett folks odling, huru det behandlar desvaga
och värnlösa. Äfven i detta afseende kan man jämföra
släktets barndom med barnen i hvarje släktled, ty tanklös och
oöfverlagd grymhet mot de värnlösa är också ett
kännetecknande drag hos barn, när ej uppfostran motvärkat
denna räst af vilden hos barnet. Hos barnet liksom hos
vilden finnes samma oförmåga att väga en mera aflägsen
men större fördel mot en närmare eller att ens föreställa
sig de aflägsnare följderna af en handling. Båda röras
lätt till gråt, till skratt, till hämd och glömma snart sina
intryck; båda sakna själfbehärskning gent emot alla
intryck och alla böjelser. Hos ingendera finnes ihärdighet
och plan i företagen, ej häller förutseende för framtiden,
hvilket gör dem häjdlösa både i sorg och vrede, i
njutning och glädje.
Och i fråga om förståndsbegåfning finnas också
liknande jämförelsepunkter mellan barnet och vilden, ehuru
bàrnen hos odlade folk både i förstånd och sedliga anlag
stå betydligt Öfver den vuxne vilden. Vilden har som
barnet svårt att göra slutsatser, att bilda sig allmänna
begrepp, men däremot skarp iakttagelse af enskilda fall
och snabb uppfattning med afseende å alla omedelbara
intryck. Båda hafva svårt att ge skäl och att fälla
omdömen, grundade på skäl; bådas nyfikenhet är stor, men
vetgirigheten snart tröttad och öfver en mängd företeelser
tänka de alls icke; de endast iakttaga dem utan eftertanke.
Och som vi veta, att hela utvecklingen på det
andliga lika yäl som på det materiella området följer samma
lagar, samma ordningsföljd, så kunna vi vara tämligen
vissa om, att människosläktet i den förhistoriska tiden
också visade nyss anförda brister och egenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
