Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 243. Den fattige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Ben a postoliska bekännelsen.
rad, hade aftonen redan inbrutit. Icke utan en viss
bäfvan trädde han öfver tröskeln, tänkande vid sig
sjelf: "nyss kom jag till landsmän och slägtingar,
hvilka så föraktligt emottog mig; huru skall det då
gå hos alldeles främmande personer?" Emellertid
råkade han en betjent, för hvilken han omtalade sitt
ärende, och som visade honom till kontoret. En
vänlig gammal man bad Konrad sitta ned, medan han
emottog och öppnade flaskan. Efter att hafva gjort
sig underrättad om dess innehåll, sade han på tyska:
"lyckligtvis hafva vi under tiden erhållit bättre
underrättelser. Det skepp, hvilket på den tid, då flaskan
kastades i hafvet, under farten på kanalen sväfvade i
stor fara, blef räddadt och ligger nu här i hamnen.
Det oaktadt vill jag med nöje gifva er en liten
ersättning för ert besvär." Vid dessa ord lemnade han
några guldmynt åt ynglingen, som med tacksamhet
emottog dem, bugade sig och gick. Snart ropades
han dock tillbaka af köpmannen, som frågade honom
efter hans namn och fäderneort. "Mitt namn är
Konrad Balding," svarade ynglingen, "och jag
härstammar från Hessen." — "Hvad hör jag!" utropade den
gamle; "är er far icke prest i N ... ?" — "Min far var
verkligen pastor på detta ställe, då ban för 10 år
sedan afled." — "Er mor då; lefver hon ännu?"
frågade mannen ifrigt. "Hon öfverlefde endast några
månader min fader." Köpmannen borttorkade
oförmärkt en tår, fattade ynglingens hand, skakade den
hjertligt och sade: "er "far har en gång i sitt hus
upptagit och sex veckor broderligt behandlat mig,
som på den tiden var en sjuk fattig soldat. Hans
och eder aflidna mors ömma omvårdnad är jag, näst
Gud, skj^ldig för förlängandet af mitt jordiska lif; och
hvad mera är, jag bar deras umgänge och inflytande
på mitt hjerta att tacka för ett annat och bättre lif,
som skall räcka utöfver tidens gräns. De voro
nemligen i Herrans hand ett medel att från ungdomens
förvillelser föra mig till min Gud och Frälsare. En
tid derefter började jag arbeta i detta handelshus,
hvars egare blef min svärfader, och har Gud rikligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
