- Project Runeberg -  Selim Mirza /
14

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då ulanerna märkte detta, sporrade de åter sina
hästar för att hinna upp oss, men de uttröttade djuren
kunde inte länge hålla ut, så att det snart endast var fem
ryttare kvar, och af dem stupade ytterligare en.

— Nu är det bara fyra kvar, sade Selim.

— Skjut, så blir det bara tre!

— För långt håll. För resten hoppar jullen som en
besatt.

— Men vi behöfva ju inte fly längre.

— Så mycket bättre. Herr Vaucourt! Öppna
ventilen och låt gassen strömma ut, ty vi vilja stiga ur.

— Mina herrar! skrek fransmannen i förtviflan. —
Har ni blifvit tokiga? Fyra af dessa satar äro oss i
hälarna, och vi skulle frivilligt ge oss för dem? Aldrig!

— Herr Vaucourt! Öppna ventilen och fäll ankaret!
upprepade Selim hotfullt.

— Aldrig!

Nu vände sig Mirza till mig och sade lugnt:

— Var god och sätt mynningen af din bössa tätt intill
herr Vaucourts öra och låt honom så välja!

Jag vände mig om och riktade bössan mot herr
Vaucourt, under det jag med andra handen höll mig fast
i ett rep.

— Jag ger herrn en minuts betänketid.

Herr Vaucourt började förbanna vår nationalitet,
sin födelsestund, sig själf, Paris och preussarna, men lät
ankaret löpa och öppnade med skälfvande händer
ventilen så hastigt, som om hela Frankrikes räddning berott
därpå. Vi började sjunka mot jorden som en kula.

— Håll i dig! skrek Selim.

Men en sak hade vi ej tagit med i beräkningen.
Urstigandet ur en ballong försiggår ej så bekvämt som från
en kärra. Ankaret hakade sig visserligen fast i marken,
men gondolen slog så häftigt mot jorden, att vi alla tre
flögo åt olika håll som ur en slunga. Det värsta var,
att jag tappade bössan och själf föll med ansiktet mot
marken.

Jag kraflade mig visserligen upp igen, men hade
knappt hunnit titta mig omkring efter min bössa, förrän
mitt öra uppfångade ljudet af hästars frustande ooh
ulanfanornas prasslande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free