- Project Runeberg -  Selim Mirza /
23

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som var hvad man på franska kallar un braconnier,
d. v. s. en "friskytt", visade oss vägen på stigar, dem
endast han kände.

— På den här vägen, sade han och pekade på den
väg, där vi nyss färdats, skulle ni ha kommit till
Poutvert, där fru Frolie har ett värdshus. Det påstås, att
gumman har godt om mynt. Där stå också preussarna,
och där ha de nyligen skjutit den unge Vauhart, men
jag känner skogen lika bra som min egen ficka och skall
säkert föra er fram. Gud Fader har nu beskärt oss
sådana tider, att döden bor på landsvägen, friden i
skogen, tysken i kyrkan och kejsaren inom galler.

— För resten är jag en dumbom och vet ingenting,
tillade han efter en paus.

— Åt hvem säljer du ditt villebråd! frågade Selim.

— Ibland åt fransmännen, ibland åt preussarna, och
om man tar det ifrån mig, så ger jag bort det för
ingenting. Kriget slukar mycket, nådiga herrar, och för en
god vara får man ofta plikta med prygel.

Den gamle pratade oupphörligt. Det var en
blandning af lefnadsvishet och enfald hos honom, och hans ord
tycktes bekräfta den gamla sanningen, att när de stora
slåss, måste de små lida och trösta sig med att Gud
Fader tagit sig en lur.

Vi frågade också vår vägvisare om den där underliga
stämman, som vi hört i skogen. Det befanns, att
tjufskyttarna meddela sig med hvarandra på detta sätt.
Mathieu hade varit i skogen med sina tre söner, och
därför hade vi hört det besynnerliga lätet från olika
håll.

— Kanske också hin onde ger sig tillkänna på detta
sätt, tillade gubben.

Därpå sade han ytterligare:

— Om ni hade träffat på min son Jakob, gemenligen
kallad "Krokhanden", skulle ni inte ha sluppit så lätt
undan, om ni också vore starka som turkar.

Det var ungefär en timme efter midnatt, då skogen
ändtligen började glesna, och vi befunno oss i en
dalsänka, hvars sidor voro garnerade med häckar. Mathieu
talade om, att skogen inte var stor, men att vi hade måst
taga en stor omväg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mirza/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free