Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom slaveriet blir det förut så enkla samhället
mer och mer sammansatt. Det skiljer sig i en över- och
en underklass; till den förra höra krigaren och prästen;
de övriga — nämligen slavarna — uträtta det vardagliga
arbetet. Den ökade arbetskraften möjliggör mer odling av
fälten och skötseln av större hjordar; med den ökade
egendomen uppstå flera äganderättstvister; dessa medföra
ett ökat behov av skiljedom. Och så blir hövdingen ej
blott anförare i krig utan även domare i fred. Steg för
steg leder denna utveckling in i de stora monarkiernas
skede, som tillika är den barbariska moralens.
Vildens moral med avseende å slaven får självklart
följande tanke till utgångspunkt: »Jag kunde ätit denne
fånge; jag fann det nyttigare att låta bli; jag bar nu
emellertid full rätt, att bruka honom som jag finner för
gott.» Behöves slaven i kriget, användes han där;
annars är han arbetare; ofta säljes han.
Liksom vinstbegäret mångenstädes utrotat
barnamorden, har det ofta visat sig kunna utrota även lusten efter
människokött: såväl avkomman som krigsfångarna ha då
använts till bytesmedel i stället för födoämne.
Själva sakförhållandet, att man vande sig skona
krigsfångarnas liv, blev emellertid av vikt för moralens
utveckling. Ty tanken på framtiden vart ett starkare
motiv än ögonblickets njutning. Och härigenom ökades
självbehärskningen.
Det var emellertid ej blott krigsfångarna, som blevo
slavar. Också de för brott dömda och de meddellösa
hemföllo till de burgna som slavar. Hos kaffrerna är t.
ex. ännu i dag ordet fattig liktydigt med slav och de
rika äga samfällt de fattiga, vilka brukas som jakthundar,
lastdjur o. s. v. Dessa fattiga röja intet medvetande om
att de behandlas tyranniskt; de anse det lika naturligt att
deras tyranner misshandla dem, som att lejonet äter
människan. Det är framför allt i Afrika vi kunna studera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
