Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cerinthus - Cerisoles, by i den italienska prv. Cuneo (Piemont). Se Ceresole - Cerit (af cerium), miner. - Cerium l. Cer, kem. - Cernay, T. Sennheim - Cernera - Ceropegia - Ceroxidul och Ceroxidulsalter. Se Cerium - Ceroxylon andicola - Cerquozzi, Michel Angelo - Cerreto - Cerretti, Luigi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cerinthus, gnostiker i slutet af det apostoliska
tidehvarfvet, af judisk börd, men sannolikt uppfostrad
i alexandrinsk visdom, predikade läran om ett
tusenårigt rike och om ett väsende, som förmenades
stå högre än verldens skapare och som C. trodde hafva
varit förenadt med menniskan Jesus under tiden ifrån
hans dop till korsfästelsen.
Cerisoles [tje-], by i den italienska prov. Cuneo
(Piemont). Se Ceresole.
Cerit (af cerium), miner., vattenhaltigt cer-,
lantan- och didymsilikat från Bastnäs grufvor vid
Riddarehyttan i Vestmanlands län. Under namn af
Bastnäs-tungsten omnämndes det af Cronstedt och
blef i början af detta århundrade närmare undersökt
af Berzelius, Hisinger och Klaproth, som visade,
att denna stenart innehåller en egen metall,
cerium. Sedermera undersöktes mineralet ytterligare
af Mosander, som deri träffade två andra, förut
okända enkla ämnen, nämligen lantan och didym. Cerit
är det vigtigaste råmaterialet för beredning af
dessa metallers salter. Det har icke träffats
på andra ställen än vid förut nämnda grufvor.
A. E. N.
Cerium l. Cer, kem., metalliskt grundämne, hvars oxid
1804 upptäcktes samtidigt af Klaproth i Tyskland samt
af Berzelius och Hisinger i Sverige. Den förstnämnde
kallade oxiden "ochroit-erde", de senare benämnde
grundämnet cerium, efter den kort förut upptäckta
planeten Ceres. Cerium hör till de sällsyntare
grundämnena och förekommer såsom beståndsdel i
flere mineral, bland hvilka cerit är det för
cerium-föreningars erhållande mest använda. Cerium
ledsagas nästan alltid af två, af Mosander upptäckta,
metaller: lantan och didym. Den af Berzelius och
Hisinger framställda oxiden var i sjelfva verket en
blandning af de trenne metallernas oxider. Metallen
cerium har man först nyligen erhållit i större
stycken och i rent tillstånd. Den är smidig, liknar
jern, har 6,6–6,7 egentlig vigt, smälter lättare
än silfver, är lätt antändlig och förbrinner med
starkt eldfenomen. Metallen angripes föga af vatten,
men lätt af syror. Dess atomvigt är 138 och tecknas
Ce. C. hör till de fyratomiga grundämnena; dess
oxid är Ce2 O2 och bildar ett citrongult pulver. Med
några syror ger det gula salter, som lätt förlora
syre och derigenom förvandlas till ceroxidulsalter,
härstammande från ceroxidul, Ce O3. Dessa äro mycket
beständiga och färglösa samt hafva sammandragande,
söt smak. Cerium räknas till jordmetallerna.
P. T. C.
Cernay [-nä], T. Sennheim, stad i tyska
rikslandet Elsass-Lothringen, regeringsområdet
Öfre Elsass, vid noden Thur. 4,283
innev. (1875). Bomullsmanufakturer.
Cernera (af Fr. cerner, Lat. circinare, göra
cirkelrund, omringa, af circus), krigsv., innesluta,
kringränna. – Cernering, blokad, inneslutning,
kringränning, ett företag, genom hvilket man söker
fullständigt afstänga en fästning från all förbindelse
med eget land och egen fältarmé. Cerneringen
åstadkommes derigenom att tillgångarna (vägarna)
till fästningen besättas och bevakas med trupper
(eller fartyg). Hvarje formlig belägring börjar,
om så ske kan, med cernering. Ibland är cernering
ensam tillräcklig, nämligen då man derigenom kan
orsaka hungersnöd i fästningen och sålunda bringa
henne att dagtinga, eller då man ej har annan
afsigt än att hindra besättningen (garnisonen)
eller fälttrupper, som dit dragit sig tillbaka,
att samverka med den opererande fältarmén. Skälen
att välja detta anfallssätt kunna vara: afsigt att
undvika blodsutgjutelse, brist på belägringsmateriel,
markens olämplighet för belägringsarbetens utförande
m. m. Detta sätt kräfver vanligen mycken tid,
hvarför det ej är lämpligt, då stor skyndsamhet är
af nöden. Bland cerneringar i nyare tider må nämnas
inneslutningarna af Metz och Paris, 1870–71. Jfr
Belägring. G. U.
Ceropegia L., bot., växtslägte af
nat. fam. Asclepiadeae, kl. Pentandria L.,
ordn. Digynia. Arterna, som härstamma från varmare
land, äro örter eller halfbuskar, ofta klängande,
med vackra blommor. Flere odlas som prydnadsväxter i
varmhus, t. ex. C. candelabrum L., från Ostindien,
hvilken har rödaktiga blommor i ljuskronlika flockar.
Ldt.
Ceroxidul och Ceroxidulsalter. Se Cerium.
Ceroxylon andicola Humb. et Bonpl., Vaxpalm, bot.,
växtart af nat. fam. Palmae, kl. Polygamia L.,
ordn. Monoecia, har parbladigt delade blad och
är en af de resligaste palmarterna, ända till 53
m. (180 f.) hög. Dess hemland äro Vestindien
och Syd-Amerika. Den växer på större höjd än
någon annan palm – i Anderna, ända till 2,672
m. (omkr. 9,000 f.) öfver hafvet. Denna växt ger
ett vaxlikt ämne, som kallas, palmvax. Detta
utsvettas från stammen, hvilken det bekläder i form
af en skorpa, och afskafves derifrån samt renas
genom omsmältning. Palmvaxet är blekgult, hårdt och
sprödt. På samma sätt som bivax nyttjas det till
ljus ("palmljus") m. m. Ett slags palmvax fås äfven
af en annan palm, Corypha cerifera (se d. o.). Ldt.
Cerquozzi [tjerkvotsi], Michel Angelo, italiensk
bambocciad- och bataljmålare, f. 1602, d. 1660,
framställde med naiveté och humor, slående sanning och
kraftig färg, i den berömde holländaren P. v. Laars
manér, scener ur det italienska lazzaronlifvet,
marknadsuppträden o. s. v. Hans bataljstycken,
som skaffade honom binamnet "Michelangelo
delle battaglie", äro i allmänhet mera flyktigt
utförda. C. var tillika högt värderad som blomster-
och fruktmålare. De bästa af hans arbeten finnas i
de större gallerierna utanför Italien. I Stockholms
nationalmuseum är han representerad med fem målningar.
Cerreto [tjär-], gammal stad i den italienska
prov. Benevento (Kampanien). Omkr. 6,000
innev. Biskopssäte. Vacker domkyrka.
Cerretti [tjär-], Luigi, italiensk skald, f. 1738,
blef 1804 professor i vältalighet vid universitetet
i Pavia, för hvilket han vid sin död, 1808,
var rektor. Såsom anhängare af den stora franska
revolutionen blef han af styrelsen öfver Cisalpinska
republiken utnämnd till medlem af kommissionen för
den offentliga undervisningen och sedermera till
sändebud vid hofvet i Parma. Hans dikter utmärka sig
genom sanning, enkelhet och behag. Främsta rummet
bland hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
