- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
607-608

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coxe, William - Coxis, nederländsk målare. Se Cocxie. - Coyet - 1. Coyet, Peter Julius - 2. Coyet, Vilhelm Julius - 3. Coyet, Gustaf Vilhelm - 4. Coyet, Henrik Gideon - Coypel - Coypu, zool. Se Sump-bäfver. - Coysevox, Antoine - Cr - Crabbe, George

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ryssland, Polen, Danmark och Sverige. Sina intryck af
land och folk nedskref han i flere rätt värdefulla
verk, bl. a. Travels in Poland, Russia, Sweden and
Denmark
(1784–90; 4:de uppl. 1803. "Resa genom Polen
och Ryssland år 1788, i sammandrag från engelskan",
1789). Hans förnämsta historiska arbete är History
of the house of Austria
(1807).

Coxis, nederländsk målare. Se Cocxie.

Coyet, svensk adlig ätt, från Brabant. Den härstammar
från Gillis Coyet, hvilken i midten af 1500-talet
undan religionsförföljelserna i Frankrike flydde till
Sverige, der han först var guldsmed i Stockholm och
sedan (från 1576) kunglig myntmästare. Död 1600. Hans
bägge sonsöner blefvo adlade 1649. En gren af ätten
fick 1706 friherrlig värdighet, men utslocknade redan
1782; en annan blef friherrlig 1815, men utdog med
stiftaren 1862.

1. Coyet, Peter Julius, diplomat, sonson af Gillis
C., föddes 1618, studerade bl. a. i Leiden,
der han 1639 utgaf en juridisk disputation, blef
1647(?) referendarie i kansliet och 1652 derjämte
assessor i Kommerskolleium. 1654–55 var han
utomordentligt sändebud i England och Holland.
1657 afgick han i en ny beskickning till Holland
– ett granlaga uppdrag, enär det gällde att lugna
holländarna med afseende på Karl Gustafs företag i
landen kring Östersjön. Såsom svensk fullmäktig
afslöt C. i Vordingborg preliminärerna till freden i
Roskilde (1658). Ur hans penna flöt den skrift,
som i Europas ögon skulle rättfärdiga Karl Gustafs
fredsbrott med Danmark (sommaren 1658). Kort derpå
sändes han ännu en gång till Holland för att förmå
detta land att ej med vapen understödja Danmark.
Det visade sig dock vara omöjligt att förekomma
eller hindra ett fredsbrott från Hollands sida.
Jämte G. Fleming och Kr. v. Dohna fick C. 1666 det
hedrande uppdraget att vara svensk fullmäktig vid
fredsmäklingarna i Breda, der Sverige uppträdde
som medlare mellan Holland och England, men han dog
i nämnda stad redan 1667. – C. hade 1649 blifvit
adlad, 1657 utnämnts till statssekreterare och 1666
till kansliråd. Han var en af Sveriges utmärktaste
diplomater på sin tid.

2. Coyet, Vilhelm Julius, friherre, den förres
son, ämbetsman, f. i Stockholm 1647, studerade i
Upsala, blef 1673 sekreterare i justitierevisionen
och hade 1676–78 ledningen af undersökningarna
rörande trolldomsväsendet. 1682 var han sändebud
i Köpenhamn, 1684 blef han lagman i Skåne och
1690 derjämte i Bleking. 1692 var han kansler
i Pommern och 1693–95 vice president i wismarska
tribunalet. Han utnämndes till hofkansler
1705 och upphöjdes i friherrligt stånd 1706.
År 1707 var han fullmäktig vid afslutande af en
traktat med Mecklenburg. Död 1709.

3. Coyet, Gustaf Vilhelm, friherre, den förres
son, krigare, konspiratör, f. i Stockholm 1678,
studerade i Lund och blef 1700 kapten vid skånska
ståndsdragonerna. 1702 följde han sitt regemente
till Polen, men tog afsked 1705 och reste hem.
Vid danskarnas infall (1709) drog han åter uniformen
på. Som öfverstelöjtnant vid

Södermanlands regemente kämpade han med ära i slaget vid
Helsingborg (1710). 1712 blef han öfverste för Uplands
tremänningsregemente och 1719 generalmajor. Sistnämnda
år var han fullmäktig vid fredskongressen på Åland
och 1721 förste kommissarie vid gränskommissionen
i Helsingör. C. var en boksynt och spirituel, men
äregirig man och ifrig anhängare af Karl XII:s
systersons, den holsteinske hertigen Karl Fredriks,
kandidatur till svenska tronen. När denna (1719)
undgick hertigen, beslöt C. skaffa honom vederlag
och inlät sig derför med danske amtmannen Paul Juel i
en plan att med rysk hjelp frånrycka Danmark Norge
och dess biland, hvilka skulle öfverlemnas till
Karl Fredrik. Planen blef (i Mars 1723) upptäckt,
Juel halshöggs, och C. sattes i Köpenhamn i fängelse
för lifstiden. Död 1730.

4. Coyet, Henrik Gideon, den förres
halfkusins son (sonsons son till Peter Julius C.),
militär, föddes i Stockholm 1725, tjenade dels som
artilleriofficer (1757–59) och dels som kapten vid
marinkåren (1760–61) i pommerska kriget. 1773 blef
han öfverstelöjtnant vid Sveaborgseskadern af arméns
flotta. I elfva års tid var C. anställd vid Sveaborgs
fästningsbyggnäd, hvarför Ehrensvärd till hans
ära kallade ett detacheradt verk vid Gustafssvärd
"Caponnieren Coyet". Död 1774 på Sveaborg.

Coypel [kåapäl], fransk målarefamilj i Paris under
17:de och 18:de årh. – 1) Noël C., f. 1628, d. 1707,
var rektor och (från 1695) direktör för konstakademien
i Paris samt efterlemnade en mängd arbeten (i olja
och fresko), i hvilka han visade sig vara en lycklig
efterföljare af Poussin och Lebrun. – 2) Antoine
C
., den förres son, f. 1661, d. 1722, fick under
faderns ledning sin utbildning i Rom, blef sedermera
direktör för konstakademien i Paris och hofmålare
samt upphöjd i adligt stånd. Samtidens ypperste
kopparstickare graverade efter hans målningar,
som väl röja en betydande talang, men för öfrigt
skatta åt den då rådande smaken för teatraliska
öfverdrifter. – Antoines halfbroder, Noël Nicolas C.,
f. 1690 (?), d. 1734, och hans son Charles Antoine
C
., f. 1694, d. 1752, voro äfvenledes på sin tid
ansedda konstnärer.

Coypu, zool. Se Sump-bäfver.

Coysevox [kåassvåx], Antoine, fransk bildhuggare
af spansk härkomst, föddes 1640 och dog 1726 såsom
kansler för konstakademien i Paris, der han hade
varit högt uppburen och mycket sysselsatt för Ludvig
XIV:s räkning. Af honom finnas bl. a. åtskilliga
porträttbyster (Richelieu, Mignard, Marie Serre
m. fl.) – alla utmärkta af en beundransvärd teknik
och fin iakttagelse. Hans förnämsta verk är Mazarins
grafvård
(i Louvren), mästerligt utförd, fastän,
i öfverensstämmelse med den tidens smak, högeligen
pompös.

Cr (förkortning af Lat. chromium), kem., tecken för
metallen kroms atomvigt.

Crabbe [krabb], George, engelsk skald, f. 1754,
var först fältskär, men öfvergaf detta yrke 1778,
då han af en tidskrift blef prisbelönad för ett
skaldestycke. Derefter hade han många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free