Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Dahlberg, Alexander Magnus, krigare - Dahlberg, Nils - Dahlbom, Anders Gustaf - Dahlbäck, Carl Jonas - Dahlen - Dahlerup, Jens Vilhelm - Dahlgren, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfångatogs s. å. vid Pultava och internerades sedermera i
Moskva, der han försörjde sig med handskmakeri. 1711
gjorde han jämte några kamrater ett rymningsförsök,
men greps i Pskov och återförpassades till Moskva. Som
fånge fick han nu tillbringa tre månader i en inhägnad
under bar himmel, men rymde sedan å nyo. För
att undgå straff lät bevakningsbefälhafvaren
uppgifva honom såsom död; men D. höll sig gömd
hos en skomakare, hvars son han gaf undervisning,
och försörjde sig dessutom med handskmakeri. 1712
anställdes han i tjenst hos en furst Volkonski,
rymde i Mitau jämte tre tyska medtjenare, men
ertappades. Flyktingarna sammanlänkades två och
två samt höllos under fyra månader i ett mörkt
kyffe, hvarefter D. genom landshöfding Fitinghoffs
mellankomst lyckades få köpa sig fri. 1713 kom
han tillbaka till Sverige samt befordrades 1714
till löjtnant och 1718 till kapten. I slaget vid
Villmanstrand (1741) blef han svårt sårad och fången,
men lyckades rädda sig till svenska högqvarteret. 1742
blef han stadsmajor i Malmö. Död 1772. – I "Lunds
Veckoblad" för åren 1775 och 1776 infördes (genom
J. Malmros) Dahlbergs af honom sjelf författade
lefnadslopp.
Dahlberg (Dalberg) Nils, läkare, född d. 1 April 1736
i Linköping, blef student i Upsala 1752, med. doktor
1763 och lifmedikus hos dåv. kronprinsen (Gustaf III)
1768. Det inflytande han vann hos denne begagnade han
sedermera, enligt eget påstående, till "det nästan
alldeles försummade medicinalverkets upphjelpande". I
anledning af tvister med hofvet och till sist en
personlig brytning med konungen begärde och erhöll
D. 1781 afsked, men förordnades samtidigt till
tjenstgörande bergsråd, med bibehållande af sin
lön som lifmedikus. Efter denna tid kallades han
ej till hofvet förrän då Gustaf III låg på sin
dödsbädd. 1816 erhöll han på begäran afsked från
bergsrådsämbetet. Död i Stockholm d. 3 Jan. 1820. –
D. författade ett par uppsatser i Vetenskapsakademiens
handlingar och skref äfven några minnesteckningar, i
hvilka Gustaf III och hans hof skildras i de mörkaste
färger. Af fruktan för undersökning förstörde han
dock sjelf största delen af minnesteckningarna.
Dahlbom, Anders Gustaf, entomolog, f. 1806 i Härberga
socken i Östergötlands län, blef student i Lund 1825,
filos. magister 1829, docent i naturalhistoria 1830,
e. o. adjunkt i entomologi 1841, ordinarie adjunkt
i samma ämne 1843 och intendent vid universitetets
entomologiska samlingar samt e. o. professor 1857. Död
1859. – Under de många studieresor D. med understöd
af allmänna medel företog såväl i Sverige – särskildt
i Lappland – som i främmande land gjorde han många
vigtiga iakttagelser, hvilkas resultat han sedan
offentliggjorde i disputationer och vetenskapliga
tidskrifter. Hans vigtigaste arbete är Hymenoptera
europaea praecipue borealia (1843–54).
Dahlbäck, Carl Jonas, skolman, författare, föddes
i Piteå stad d. 24 Nov. 1829, blef student i
Upsala 1848, filos. doktor 1857, docent i teoretisk
filosofi 1858, lektor i latin och filosofi vid Umeå
h. elementarläroverk 1860 och rektor (med modersmålet
och filosofi till undervisningsämnen) vid h.
elementarläroverket i Falun 1864. I sistnämnda stad
upprättade han jämte lektor P. J. Sundstén 1868 ett
elementarläroverk för flickor, hvars föreståndare han
var till 1874. – D. har författat flere värdefulla
afhandlingar, af hvilka i synnerhet de senaste hafva
betydande stilistiska förtjenster. Några af dem äro
särskildt utgifna, andra intagna i tidskrifter, tidningar,
skolprogram och kalendrar. Särskildt må nämnas Om atomismen (1857),
Om logikens studium vid elementarläroverken (1864),
Är Sofokles’ Antigone en tragisk personlighet? (1870),
Svenska rättstafningsfrågan, betraktad ur pedagogisk
synpunkt (1873), i hvilken han med värme och
kraft yttrar sig till förmån för de åsigter, som
framställdes af "Nordiska rättstafningsmötet" 1869,
samt den populära afhandlingen Sokrates. En tidsbild
(1875).
Dahlen (Rheindahlen), stad i preussiska
regeringsområdet Düsseldorf. 6,030 innev. (1875). Siden- och
bomullsväfverier, ölbryggerier, qvarnar.
Dahlerup, Jens Vilhelm, dansk arkitekt, f. 1836 i
Norups socken i Jylland, gjorde med framgång sina
studier vid Köpenhamns konstakademi, hvars stora
stipendium satte honom i tillfälle att vidare utbilda
sig genom en utländsk resa (1864–66). Han blef
1871 medlem af konstakademien och fick 1875 titel
af professor. D:s mest betydande arbeten äro Hotel
d’Angleterre i Köpenhamn (1872) och den nya danska
Kongl. teatern (1872–74), som byggdes af honom i
förening med Ove Petersen. Ph. W.
Dahlgren, Karl Fredrik, prest, skald, föddes
d. 20 Juni 1791 på Stens bruk i Qvillinge socken
i Östergötlands län, blef student i Upsala 1809,
prestvigdes 1815, blef pastorsadjunkt i Hedvig
Eleonora (Ladugårdslands) församling i hufvudstaden
1816, komminister i samma församling 1824 och i
Storkyrkoförsamlingen 1829. Vid riksdagarna 1829,
1834 och 1840 var han ledamot af presteståndet –
vald af Stockholms komministrar – och tillhörde i
denna egenskap afgjordt det liberala partiet. Under
flere år var han en af presteståndets fullmäktige
i Riksgäldskontoret. Efter ett långvarigt lidande
(af kräftsår) dog han i Stockholm natten mellan d. 1
och 2 Maj 1844. – Jämte P. A. Sondén m. fl. kamrater
stiftade D. såsom gymnasist i Linköping 1808 det
literära samfundet "Vitterhetens vänner". I denna
krets uppträdde han såsom satirisk diktare. Hans
första kända skaldestycken trycktes i "Norrköpings
tidningar" 1809. Under studenttiden lemnade han flere
bidrag till Atterboms "Poetisk kalender". Men först i
Stockholm, i hvars vittra umgängeslif han intog en
mycket framstående plats, fingo hans skaldeanlag
en rikare utveckling. Der diktade han, inspirerad
af kungastadens sköna omgifningar, sina ypperliga
idylliska naturskildringar, som uppbäras af en äkta
poetisk stämning. Jämte A. J. Cnattingius stiftade han
1815 i Stockholm det s. k. "Manhemsförbundet". Längre
fram var han med om att stifta sällskapen "Gröna
rutan" (1816), "Bellmanska sällskapet" (1824), och
"Aganippiska sällskapet" (i slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
