Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damasus - Damaun, stad på vestra indiska halfön. Se Daman 2. - Dambulu - Dame - Dame-Jeanne - Damenisation - Damerow, Heinrich Philipp August - Damgarten - Damiani, Petrus - Damianistinnor - Damianiter, kyrklig sekt. Se Damianus, patriark. - Damianus, katolskt helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodig kamp med sin medtäflare Ursiuus (Urasinus),
svinga sig upp på påfvestolen. Död 384. Han var
en häftig motståndare till arianerna, men stod i
vänskapsförhållande till kyrkofadern Hieronynms och
var orsaken till att denne verkställde den latinska
bibelöfversättning, som kallas Versio vulgata. Flere
af D. författade latinska epigram finnas ännu
i behåll. – 2. D. II, först under namnet Papon
(Poppo) biskop af Brixen, valdes 1047 till påfve,
förnämligast genom kejsar Henrik III:s inflytande,
men dog några veckor efter sin upphöjelse.
Damaun, stad på vestra indiska halfön. Se Daman 2.
Dambulu, by på ön Ceylon, n. om Kandi. Der finnas
Buddha-tempel inhuggna i en 600 f. (178 m.) hög
granitklippa.
Dame [dam]. Fr. (Ital. dama, donna, af
Lat. domina, herskarinna), "qvinna af stånd",
fruntimmer ur någon af de bildade samhällsklasserna,
dam. Ursprungligen betecknande ordet en riddares fru
eller dotter, adelsfru. – Spelt. Spelkort, som visar
en qvinnobild. – Dame de compagnie [-dö kångpanji],
sällskapsdam. – Dames de France [-dö frangs], före
revolutionen benämning på konungens af Frankrike
döttrar. – Dame de la cour [-dö la kour], dam,
som har tillträde till hofvet. – Dame de la halle
[-dö la hall], mångelska (i Paris). – Dame d’honneur
[-dånnör], öfverhofmästarinna. – Dame du palais [-dy
palä], hofdam. – Dame du sacré coeur [-dy sakre kör],
medlem af en 1799 stiftad fransk nunneorden, hvilken
företrädesvis sysselsätter sig med att undervisa unga
flickor ur de högre familjerna.
Dame-Jeanne [damösjan], Fr., benämning på ett slags
stora, med flätverk omgifna glasflaskor, afsedda
till förvaring af svafvelsyra och andra frätande
vätskor. Namnet härrör sannolikt från holländska
prinsessan Jeanne eller Jacqueline, som under sin
fångenskap hos Filip af Burgund fördref tiden med
att modellera ett slags lerkärl af den form, som är
utmärkande för dames-jeannes.
Damenisation, den af Graun omkr. 1745 införda
solmisationen på stafvelserna da, me, ni, po, tu,
la, be. Se Solmisation. A. L.
Damerow, Heinrich Philipp August, tysk läkare, född
d. 28 Dec. 1798 i Stettin, blef 1830 e. o. professor i
Greifswald och 1836 föreståndare för det provisoriska
hospitalet i Halle samt öfvertog 1844 högsta
ledningen af det nyinrättade provinshospitalet
derstädes. Död d. 22 Sept. 1866. – D. bidrog mycket
till förbättrandet af de tyska vårdanstalterna för
sinnessjuka äfvensom till utbildande af skickliga
hospitalsläkare. 1844–57 redigerade han "Allgemeine
zeitschrift für psychiatrie". Hans mest betydande
skrift är Ueber die relative verbindung der irren-,
heil- und pflegeanstalten in historisch-kritischer,
sowie in moralischer, wissenschaftlicher und
administrativer beziehung (1840).
Damgarten, stad i preussiska regeringsområdet
Stralsund (Pommern), vid Recknitz’
mynning. 1,787 innev. (1875). Fiske och
skeppsbyggen. Sädeshandel. Under trettioåriga kriget
intogs D. af svenskarna 1638.
Damiani, Petrus, helgon, kardinalbiskop af Ostia,
f. 1007 i Ravenna, tillbragte sin första ungdom som
svinaherde hos en af sina bröder. En annan broder, vid
namn Damianus (efter hvilken han sedan af tacksamhet
kallade sig D.), satte honom dock i tillfälle att
studera, hvarefter han slog sig ned som lärare i
sin fädernestad, der han gjorde mycken lycka. Vid
omkr. trettio års ålder blef han eremit, tillbragte
som sådan en tid under den strängaste askes och ingick
längre fram i klostret Santa croce d’Avellana, hvars
prior och abbot han sedan blef. Der gjorde han sig
känd som en mycket sträng sededomare samt egnade sig
med kraft och ifver åt upphjelpandet af den sjunkna
tukten bland klerus i allmänhet. Mot sin egen vilja
tvangs han att 1057 mottaga kardinalbiskopsstolen
i Ostia, men afsade sig efter någon tid denna
befattning för att återgå till klosterlifvet.
Äfven efter sin afsägelse användes han åtskilliga
gånger såsom påflig legat i flere maktpåliggande
ärenden. I denna egenskap verkade han t. ex. med
nit och framgång för Clugny-klostrens reformering,
hindrade genom sitt kloka och bestämda uppträdande
kejsar Henrik IV:s tilltänkta äktenskapsskilnad och
lyckades genom sitt inflytande återknyta Ravennas
förbindelse med den påfliga stolen. Vid alla dessa
tillfällen visade han sig som en öfverlägsen ande och
synnerligen mån om kyrkans bästa. Han var personlig
vän med Hildebrand (Gregorius VII), liknade honom i
mycket och utöfvade i flere hänseenden en vägrödjande
verksamhet för genomförandet af hildebrandismens
reformatoriska idéer. Afskaffandet af simonien och
införandet af de andliges celibat voro de ledande
grundtankarna i all hans kyrkliga verksamhet. Han
dog i Faënza d. 23 Febr. 1072. – Under sin vistelse
i klostret Santa croce d’Avellana författade han
den bekanta Liber gomorrhianus, i hvilken han på
det mest skoningslösa sätt gisslade presterna för
deras utsväfvande lefnadssätt. Han skref jämväl en
stor mängd bref, traktater, tal och helgonbiografier
m. m., som först utgåfvos af Constantin Cajetanus
(1606–15) och sedermera flere gånger blifvit
omtryckta, bl. a. 1642 och 1663. En af D:s epistlar,
innehållande en undersökning om Guds väsende och
egenskaper, öfversattes till svenska af Ericus
Olai. (Jfr I. Laderchi, "Vita S. Petri Damiani",
1702, och Schröckh "Kirchengeschichte" XXII: 523–545.)
J. H. B.
Damianistinnor (äfven Klarissinnor), de qvinliga
medlemmarna af Fransiskan-orden.
Damianiter, kyrklig sekt. Se Damianus, patriark.
Damianus, katolskt helgon, var, i likhet med sin
broder Cosmas, läkare på Sicilien och led jämte honom
martyrdöden under den diocletianska förföljelsen
(280–305). Bägge blefvo upphöjda till helgon. Deras
åminnelsedag är d. 27 Sept. Till deras ära grundades
i 11:te årh. en andlig riddareorden, Cosmas- och
Damianus-orden, hvilken, i likhet med johannitorden,
hade till uppgift att lemna skydd och läkarevård åt
pilgrimer i Palestina. Under hela medeltiden njöto
D. och hans broder anseende såsom läkarnas och
apotekarnas skyddspatroner. J. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
