- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1479-1480

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Druser - Drushål - Drusilla - Drusus - Druz, rysk flod. Se Drujez. - Dry - Dryader - Dryander, Jonas, botaniker - Dryas octopetala - Dryburgh abbey

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjejcher, och antog deras lära, hvarefter 1841
mellan de bägge folken utbröt ett blodigt krig, som
varade tre år. Turkarna sökte stilla oron, genom att
låta hvardera landet styras af en inhemsk styresman
("kaimmakam"). Men oroligheterna förnyades och blefvo
i slutet af 1850-talet mycket våldsamma. Druserna
plundrade och mördade i de till deras upptuktelse
sända turkiska truppernas åsyn, ja med deras hjelp. I
Damaskus slagtades kristna i tusental. Då aktade
stormakterna nödigt att ingripa. Från Aug. 1860 till
Juni 1861 hölls landet besatt af en fransk kår, och
i Okt. 1860 sammanträdde i Bejrut en internationel
kommission för att ordna förhållandena på Libanon. I
Juli 1861 tillsatte Porten en för druser och maroniter
gemensam kristen guvernör, Daûd Pascha, som lyckades
återställa lugnet derigenom att han aflägsnade
den turkiska militären, uppsatte en truppstyrka,
rekryterad af de bägge Libanonfolken, och började
nedbryta de feodala inrättningar, på hvilka dru-sernas
krigiska öfverlägsenhet hvilade. J. Th. W.

Drushål, af naturen bildad och i sitt inre af en
drus beklädd ihålighet i en bergart. (Se Drus.) I
form af utsvällningar af sprickor förekomma
drushål i de flesta bergarter. I Hässelkulla
grufvor, i Vintrosa socken, Örebro län, finnas
drushål af från flere alnars till några liniers
diameter samt beklädda med kalkspat och, i riklig
mängd, med röktopaser, ofta af betydlig storlek.
Th. N-m.

Drusilla, dotter af Herodes Agrippa I och förmäld
med Asisus, konung i Emesa, förleddes af Simon
magern att öfvergifva sin make och öfverlemna sig åt
landshöfdingen Felix i Palestina samt omkom sannolikt
vid Vesuvii utbrott 79. Inför nämnde Felix och D. höll
aposteln Paulus ett strafftal (Ap. gern. 24: 24).

Drusus, namn på en fornromersk slägt. Bland dess
medlemmar märkas följande. – 1) Marcus Livius
D.
d. ä., ämbetsbroder till C. Gracchus under dennes
andra tribunat, blef af senaten vunnen för dess
planer och sökte genom vidt gående förslag förvärfva
sig folkets välvilja på Gracchi bekostnad, blef efter
dennes fall väl anskrifven hos adelspartiet och var
konsul år 112 f. Kr. – 2) Marcus Livius D. d. y., den
förres son, talare, var folktribun år 91 f. Kr. Han
sökte förbättra samhällsförhållandena genom att åter
höja senatens makt, för framtiden förekomma missbruken
i lagskipningen och upphjelpa det lägre folkets
ekonomiska ställning. Under sitt folktribunat föreslog
han bl. a., att senaten, förökad med 300 medlemmar
af riddarnas stånd, skulle återfå domsrätten, att
utdelningar af jord och spanmål skulle ske i stor
utsträckning, att medborgarekolonier skulle anläggas
på Sicilien och att de italienske bundsförvandterna
skulle erhålla romersk medborgarerätt. Af dessa
förslag, hvilka antogos af folket, rönte alla,
utom det sistnämnda, häftigt motstånd hos riddarna
och en stor del af senaten, i synnerhet hos konsuln
Philippus. Också blef D. en afton, då han af en stor
folkmängd ledsagades hem, träffad af en, troligen af
riddarna, lejd lönmördares dolk. Döende yttrade han:
"När skolen I finna en medborgare lik mig?" Hans
lagar upphäfdes,

och omedelbart derefter grepo bundsförvandterna till
vapen för att på detta sätt vinna hvad den kloke och
fosterlandsälskande D. velat på fredlig väg förskaffa
dem. – 3) Nero Claudius D., var son af Claudius
Nero och Livia samt styfson till Augustus. Redan
i sin ungdom utmärkte han sig i kriget mot de
raetiska folken (vid Donau) och blef för den skull 13
f. Kr. utsedd till öfverbefälhafvare i Germanien. Han
anlade flere fästen och borgar i detta land, sökte
genom dammar och kanaler göra sig till herre öfver
vattenkommunikationerna samt företog flere, i det hela
lyckliga, fälttåg nordöst om Rhen, ända upp mot Weser
och Elbe, samt åt kusten till, hvarigenom han befäste
romarnas herravälde i Germanien och utbredde skräck
för deras vapen. D. afled redan 9 f. Kr., emellan Elbe
och Saale. Han begrofs i Italien, och vid Eichelstein,
nära Mainz, upprättades ett cenotafium till hans
ära. – 4) D. Caesar, son af kejsar Tiberius, förde med
skicklighet och kraft befälet i Donauprovinserna och
Germanien och var ämnad till faderns efterträdare,
men afled tidigt, 23 e. Kr., förgiftad på sin
personlige ovän Sejani anstiftan. – 5) En son af
Germanicus. Han aflifvades 30 e. Kr. på Tiberii
befallning. R. Tdh.

Druz, rysk flod. Se Drujez.

Dry [dräj], Eng., torr, om sådant vin, i hvilket allt
sockret blifvit sönderdeladt genom jäsningsprocessen.

Dryader (Grek. dryades, af drys, ek eller
högstammigt träd i allmänhet) l. Hamadryader,
Trädnymfer,
Grek. mytol., qvinliga naturväsenden,
som ansågos hafva sitt tillhåll i skogar och lunder
samt äfven i de särskilda träden, med hvilkas lif
deras eget ansågs nära förbundet. A. M. A.

Dryander, Jonas, botaniker, f. 1748 i Göteborg, blef
1765 student i Upsala och 1776 i Lund, promoverades
der 1778 till filos. magister samt blef 1782, efter
D. Solanders död, anställd som bibliotekarie såväl vid
British museum som hos den berömde naturforskaren
Joseph Banks. Död i London 1810. D. utöfvade ett
stort inflytande på den botaniska vetenskapens
utveckling. "Linnean society" räknar honom bland sina
stiftare, och när detta sällskap 1802 fick kunglig
sanktion, var han med om att uppgöra dess stadgar. Det
förnämsta af hans arbeten är Catalogus bibliothecae
historico-naturalis Josephi Banks
(1796–1800).

Dryas octopetala, Fjällsippa, bot., af
nat. fam. Rosaceae, kl. Icosandria L., är en af den
svenska florans vackraste och mest karakteristiska
fjällväxter. Liksom de flesta sådana utmärker den
sig genom sitt mattformiga växtsätt; från den i
jordbrynet krypande, rikt förgrenade stammen uppskjuta
de glänsande, undertill hvitludna bladen, på vida
sträckor beklädande marken med ett sammanhängande
öfverdrag. Från detta höja sig qvartershöga blomskaft,
bärande hvar sin stora, hvita blomma. Frukterna
hafva ett långt, hårigt spröt och påminna derigenom
icke obetydligt om de välbekanta backsippornas
frukter. S. A.

Dryburgh abbey [dräjbör a’bbi], gammalt vackert
kloster i öst-skotska grefskapet Berwick, vid
Tweed. Walter Scott och hans maka ligga, der
begrafna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free