Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frescobaldi, Girolamo - Frese, Jakob - Fresenius, Johann Philipp - Fresenius, Karl Remigius - Fresk - Freskomåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
canzoner, motetter, kyrie, magnificat o. s. v.
Hans förnämste lärjunge var Frohberger. A. L.
Frese, Jakob, lyrisk skald, född i Viborg
d. 21 Aug. 1691, inskrefs 1703 såsom student
vid Åbo universitet. 1714 erhöll han fullmakt
såsom sekreterare vid amiral Lillies eskader,
hvilken tjenst emellertid af ständerna indrogs,
innan F. hann att tillträda densamma. Vid denna
tid hade han gjort sig något känd såsom skald,
särskildt genom några grafverser, som trycktes,
och på grund deraf erhöll han, i Jan. 1715, uppdrag
att på Riddarehuset inför "ett högt och förnämt
samqväm" samt i närvaro af hertigen af Holstein
och de k. råden tolka den allmänna glädjen öfver
konungens hemkomst från Turkiet. S. å. blef han
af guvernören i Skåne frih. J. Burenschöld kallad
till handsekreterare. 1719 blef han kanslist vid den
nyinrättade civilexpeditionen, hvilken befordran blef
hans sista. Dertill var troligen hans svaga helsa
den förnämsta orsaken. Han hade nämligen redan tidigt
blifvit angripen af en svårartad frossa, som följde
honom under hela hans återstående lif. Död i Stockholm
d. 31 Aug. 1729. – Bland skalderna under tiden mellan
Stjernhjelm och Dalin intager F. otvifvelaktigt ett
framstående rum, äfven om hans berömmelse bland
samtiden ej var spridd i särdeles vidsträckta
kretsar och hos den märmaste efterverlden var än
ringare. Dalin synes knappast hafva känt honom,
och under gustavianska tiden var F. så godt som
bortglömd. Framdragandet af hans namn och verk ur
glömskan är derför fosforisternas förtjenst. Sondén
utgaf en ny upplaga af hans dikter, och Atterbom
tecknade med varm kärlek och fint mästerskap hans
ädla bild bland "Svenska siare och skalder". Sedermera
har äfven Svenska akademien hemburit sin hyllning åt
hans minne, i det hon 1866 gjorde honom till föremål
för en minnespenning och en oveldig lefnadsteckning
(af G. Ljunggren). – F:s skaldskap var uteslutande
lyriskt samt uppenbarar en djup och innerlig
känsla, en varm fosterlandskärlek och ett lifligt
natursinne. Någon synnerlig originalitet utmärker
likväl ej i allmänhet hans dikter, af hvilka en del
ej ens höjde sig öfver de samtida skaldernas, ehuru
F. öfverträffade de fleste bland dem i formgifningens
konst. Ljunggren påvisar t. o. m. bland hans dikter
flere, som innehålla mer eller mindre tydliga
erinringar af äldre skalder, såsom Spegel, Lucidor,
Runius, Dahlstjerna m. fl., fastän de ej kunna
kallas rena efterbildningar. "Men der hans inre är
lifligt upprördt, och der de toner, som i enskilda
dikter klinga hvar för sig, samlas i en mild harmoni,
der är F. fullt sig sjelf, der röjer sig det gedigna i
hans skaldenatur. Enkelt, okonstladt, utan medvetande
om sin egen skönhet lägger sig der hans inre verld i
dagen, och i detta uttryck af verklig ingifvelse står
han ensam bland sin tids skalder." F. var således i
grund och botten samt i bästa mening en naiv skald,
hvilket han framför allt visar i de dikter, som ega en
mer idyllisk karakter; men hans veka och allvarliga
känslostämning, som dock för ingen del var fientlig
mot en oskyldig lefnadsglädje, och hans af sjukdomen
alstrade böjelse för
betraktelser, hvilka hade sin ändpunkt i den sannaste
resignation, gjorde honom i viss mening äfven till en
sentimental skald, blott man icke med sentimentalitet
förstår något osundt, falskt eller uppskrufvadt. Hela
F:s skaldskap utgör nämligen en bekräftelse af de ord,
med hvilka han bär vittne om sig sjelf: "Jag har sund
och helbregda varit, jag har ock sjuk och skröpelig
varit. I det förra tillståndet behagade mig verlden;
i det senare lärde jag känna Gud." – Samlingen af
hans Andelige och verldslige dikter utgåfvos först
af honom sjelf (1726), och jämt ett hundra år senare
utgåfvos hans Valda skrifter af P. A. Sondén. F:s
samlade skrifter finnas i 20:de delen (1876) af
P. Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten af svenska
författare från Stjernhjelm till Dalin". Jfr Atterbom:
"Svenska siare och skalder", d. II; Ljunggren:
"Minne af J. Frese", i Sv. akad:s handl. del. XII.
Fresenius, Johann Philipp, tysk luthersk teologisk
författare, född d. 22 Okt. 1705, studerade
1723–25 under ytterliga försakelser i Strassburg
och blef 1727 sin faders efterträdare såsom
kyrkoherde i Oberwiesen. 1734–36 och 1742–43 var
han slottspredikant (1742–43 äfven e. o. professor)
i Giessen samt 1736–42 hofdiakon i Darmstadt. Från
1743 till sin död, d. 4 Juli 1761, verkade han såsom
predikant i Frankfurt am Main (sedan 1748 var han
senior i stadens "lutherska ministerium"). F. arbetade
i Speners och Franckes anda, men uppträdde afgjordt
mot herrnhutismen. Hans Heilsame betrachtungen
("Dr J. Ph. F:i utvalda anderika betraktelser" etc.,
1764; 3:dje uppl. 1864) och Beicht- und Communionbuch
(i flere svenska öfversättningar och bearbetningar
bl. a. "Dr J. Ph. F:i skriftermåls- och communionbok",
1753; 10:de uppl. 1861) hafva icke endast på grund
af sitt innehåll, utan äfven till följd af stilens
enkelhet och skönhet ända till senaste tid utgått i en
mängd upplagor. Åtskilliga andra af F:s många skrifter
hafva öfversatts på svenska. – Goethe har egnat honom
ett vackert erkännande i "Bekenntnisse einer schönen
seele", hvarest han är införd såsom hofpredikant,
och i fjerde boken af "Dichtung und wahrheit".
Fresenius, Karl Remigius, tysk kemist, f. 1818 i
Frankfurt am Main, blef 1843 privatdocent i Giessen
och 1845 professor vid landtbruksinstitutet
i Wiesbaden, der han 1848 inrättade ett kemiskt
laboratorium, som 1862 förenades med en farmaceutisk
läroanstalt. F. har inlagt stor förtjenst om den
analytiska kemiens utveckling och gäller på detta
område som auktoritet. På de senare åren har han
sysselsatt sig med undersökning af mineralvatten. Hans
förnämsta arbeten äro Anleitung zur qualitativen
chemischen analyse (1841; 14:de uppl. 1874) och
Anleitung zur quantitativen chemischen analyse
(1846; 6:te uppl. 1873). 1862 började han utgifva
"Zeitschrift für analytische chemie".
Fresk (Fr. fresque, af Ital. fresco, frisk, färsk),
freskomålning. Se Freskomåleri.
Freskomåleri, målning, utförd med vattenfärger på
friskt (Ital. al fresco), ännu fuktigt kalkbruk,
hvarvid kalken förenar sig med och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
