- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
431-432

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frondera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frossan irregulier, då ingen bestämd typ är
utpräglad. – De typiska anfallen bestå, som bekant,
i fross-skakning, feber och svettning. Sällan omkastas
ordningen för dessa symtom (typus inversus), så
att svettningen t. ex. kommer först och frysningen
sist. Eget är att blodets temperatur redan under
frysningen är ökad med 2 å 3 grader och sällan höjer
sig mer under det följande feberstadiet. Under
svettningsstadiet sjunker temperaturen
hastigt. Karakteristisk för frossa är äfven en
betydlig akut ansvällning och förstoring af mjelten
(ofta äfven af lefvern) under anfallet. – Äfven
den remittenta formen har många gånger förekommit i
Sverige och erhållit särskilda svenska namn såsom
rogfubb (sannolikt en förvrängning af det ännu i
Kalmar län begagnade namnet rågfeber), flussfeber,
gastrisk feber, höstfeber l. augustifeber. – Af
kroniska former finnas i Sverige hufvudsakligen
tvänne slag: lönfrossa (hos barn lönälta) och
frosskakexi l. invetererad frossa, som utgör
ett senare envist stadium af intermittent eller
remittent form. Den sistnämnda formen utmärker sig
genom svåra eftersjukdomar, såsom vattusot m. m. De
larverade frossformerna hafva inga vanliga anfall,
men ofta på bestämda tider återkommande hyperemier
eller blodträngningar till olika organ, hvilket
förorsakar periodisk hufvudvärk m. m.

Få sjukdomar hafva ett så säkert botemedel som
frossa. Det suveräna medlet är kina, som sällan slår
fel, om det gifves tillräckligt tidigt och i nog stor
dos. Ett hufvudmedel är naturligtvis att icke längre
vistas på en ort, der smittämnet alstras. Arsenik har
äfven mången gång visat sig verksam mot envis frossa.
F. B.

Frossard [ar], Charles Auguste, fransk
divisionsgeneral, f. 1807, ingick 1827
vid ingeniörkåren, kämpade med utmärkelse i
Algeriet och blef 1846 ordonnansofficer hos Ludvig
Filip. 1855 blef han brigadgeneral, kommenderade
såsom sådan i Krimkriget (1853–56) och blef 1858
divisionsgeneral. Under italienska fälttåget
1859 var han befälhafvare för ingeniörväsendet
och blef sedermera adjutant hos Napoleon III samt
guvernör för kejsareprinsen. Vid krigsutbrottet 1870
förde han befälet öfver den i lägret vid Châlons
sammandragna armékåren, som fick nummer 2 och afgick
till Saarbrücken, der han utförde den beryktade
rekognosceringen d. 2 Aug. Den 6 Aug. blef han i
närheten af nämnda stad, på höjderna vid Spicheren,
slagen. Han deltog sedan med sin armékår i slagen vid
Metz d. 16 och 18 Aug. samt blef fången vid nämnda
fästnings dagtingan (Okt. 1870). Efter kriget tog
han en verksam del i nybildandet af sitt lands fasta
försvar. Död 1875. C. O. N.

Frost, meteor., betecknar i allmänhet temperaturens
sjunkande under fryspunkten. Inom meteorologien
användes emellertid benämningen frost endast, när en
sådan temperatursänkning åtföljes af en utfällning af
luftens fuktighet, som afsätter sig å marken, växterna
m. m. i form af ett tunnt, kristalliniskt lager. Detta
kallas stundom rimfrost (se d. o.). Frost inträffar,
när daggen fryser, och dess uppkomst

beror derför på samma förhållanden som dennas. Frost
befordras alltså af alla de omständigheter, som äro
gynsamma för en stark värmeutstrålning från marken,
såsom klar himmel och lugnt väder. På ojämn,
gräsbevuxen mark inträder frosten förr å de lägre
ställena, mellan kullarna, än ofvanpå dessa,
dels emedan den afkylda luften sjunker ned i
fördjupningarna, dels emedan derstädes råder större
lugn. Stark frost förorsakas af låg daggpunkt
(se Dagg) i förening med hög fuktighetsprocent;
derför är vattendränkt mark, äfvensom trakter,
belägna nära kärr och mossar, ofta utsatta för
frost. För att på sådana ställen undvika frost,
bör man alltså utdika marken. Ett annat medel
att förekomma frost är att antända fuktigt ris
eller torf, hvarifrån röken utbreder sig öfver
marken och minskar värmeutstrålningen. Detta medel
användes stundom i norra delarna af Skandinavien,
vid vinodlingarna vid Rhen o. s. v. – I
mellersta Europa och norra Asien inträffa med
tämligen stor regelbundenhet under förra delen af Maj
(vanligen omkring d. 12) några frostnätter, hvilka
i Tyskland kallas "die drei gestrengen herren"
eller "die drei eismänner" och i Frankrike "les
trois saints de glace". Huruvida de motsvarande,
hos oss förekommande s. k. "jernnätterna" äro en lika
regelbunden företeelse är ännu oafgjordt. –
Angående frostens uppträdande i Sverige
hafva iakttagelserna hittills lemnat hufvudsakligen
följande resultat. Frosten uppträder dels å baksidan
af ovädershvirflar vid lågt lufttryck, dels vid
höga lufttryck (vid båda dessa tillfällen råder
nämligen i allmänhet klar himmel). I förra fallet
är frosten stark och långvarig, då hvirflarna komma
från norr och deras centra qvarligga i Ryssland,
men deremot svag och föga varaktig, då de komma
från vester och gå tvärs öfver Sverige. I senare
fallet är frosten starkare, ju längre de höga
lufttrycken qvarligga, samt starkast der det
högsta lufttrycket finnes. Om våren är frosten
starkare vid kustlandet än i det inre af landet, om
hösten åter är förhållandet motsatt. Från denna
regel göra dock Elfsborgs och Skaraborgs
län undantag. Norrland utmärker sig såväl för det
största antalet frostnätter som för den starkaste
frosten. I mellersta Sverige är antalet frostnätter
mindre än i södra delen af landet, men deremot
frosten i förstnämnda område starkare. Se vidare
H. E. Hamberg: "Om nattfrosterna i Sverige
åren 1871–73" (i Ups. univ:ts årsskr. 1874).
K. L.

Frosta. 1. Härad och tingslag i Malmöhus
län, utgörande för sig en domsaga och ett tingslag.
Arealen 72,734 har. 27,367 innev. (1880). Häradet
omfattar följande socknar: Bosjökloster, Hör, Södra
Rörum, Fulltofta, Östra Espinge, Östra Sallerup,
Hörby, Lyby, Högseröd, Gudmuntorp, Hurfva,
Strö, Skarhult, Skeglinge, Holmby, Harlösa,
Hammarlunda samt delar af Munkarp, Norra Rörum,
Tjörnarp, Häglinge, Svensköp, Borrlunda, Vestra
Sallerup och Gårdstånga. – 2. Kontrakt i Lunds stift.
30,792 innev. (1880). Kontraktet omfattar följande
pastorat: Östra Sallerup med Långaröd; Hörby med
Lyby; Högseröd; Fulltofta med Östra Espinge;
Södra Rörum med Häglinge; Hör med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free