Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältläkarekår, bildas af alla armén tillhörige läkare - Fältmanöver, krigsv. - Fältmarskalk l. Generalfältmarskalk, krigsv. - Fältmina, krigsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde det dock föga tillämpas, till följd af
fältskärernas bristande insigter, framför allt i
militär helsovårdslära. Förlusterna genom fiendens
vapen under 1700-talets finska fälttåg utgjorde en
försvinnande obetydlighet mot förlusterna genom
sjukdomar. För att afhjelpa missförhållandena
bestämdes 1802, att alla vid armén i fred
och i fält anställda läkare skulle bilda en
militäriskt organiserad fältläkarestat, ställd under
Krigskollegiets intendentsdepartement. Ingen armé
egde vid denna tidpunkt en sanitetsorganisation,
hvilken till den grad som den svenska arméns stod i
öfverensstämmelse med de principer, som under senaste
tiden blifvit tillämpade inom Europas härar. Först
1808, under loppet af det då pågående kriget i
Finland, utfärdades de närmare reglementariska
bestämmelserna för fältläkarekåren; men under detta
olyckliga fälttåg kunde den nya organisationen icke
vinna tillämpning. Den största brist på läkare egde
rum, och landtvärnsjukans förfärliga spridning
inom armén visade, trots alla protester från de
militärmedicinska myndigheterna, att helsovården
var till ytterlighet försummad. Vid riksdagen 1810
väcktes förslag om kraftiga åtgärder att motverka de
anmärkta felen i fältförvaltningen. Följderna blefvo
inrättandet af Karolinska institutet, såsom, läroverk
för danande af militärläkare, uppförandet af Allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm och fältläkarekårens
förflyttande under Collegium medicorum. Nytt
reglemente utfärdades 1812, hvarigenom kårens militära
organisation afskaffades och dess medlemmar, då utan
egen chef, ställdes såväl under det nämnda kollegiets
som under vederbörande militärbefäls myndighet. Ett
stort antal komitéer, som sedan denna tid handlagt
frågan om ordnandet af den militära helsovården, hafva
uttalat sig mot en dylik anordning, senast (1881)
den komité, som enligt uppdrag utarbetat förslag
till förändrad organisation af militärläkarekåren
och sjukvårdsmanskapet på grund af den erfarenhet,
som vunnits under de senare årens krig och derefter
erhållit tillämpning i de flesta europeiska härar
(numera hufvudsakligen i alla utom Rysslands och
de skandinaviska landens) Åtskilliga partiella
förbättringar hafva under de senare åren vidtagits
i Sverige för fältläkarekårens och sanitetsväsendets
börjande ombildning, men denna för härens bestånd så
angelägna fråga har dock hittills ej kunnat vinna en
tidsenlig lösning.
Den svenska fältläkarekåren, som för närvarande
(1882) består af omkr. 150 medlemmar, eger enligt
instruktion af 1856 följande grader: generalfältläkare
(endast under krig), öfverfältläkare, fält- och
brigadläkare, regementsläkare samt förste och andre
bataljonsläkare, hvartill komma kårens pensionärer
och stipendiater, hvilka mot erhållande af årliga
arvoden äro skyldige att mottaga kommenderingar inom
kåren samt vid inträffande behof äfven biträda i den
civila sjukvården. – En ledamot af Medicinalstyrelsen,
med benämning öfverfältläkare, handlägger de militära
helsovårdsärendena. Fältläkarna, en för hvarje
militärdistrikt, tillhandagå generalbefälhafvarna
med upplysningar
rörande sjukvården samt besigtiga vid
generalmönstringarna regementens och kårers
medicinal- och instrumental-utredning.
Regementsläkarna ansvara för sjukvården vid regementet
samt fördela tjenstgöringen mellan sig och
bataljonsläkarna. – I fält förstärkes den
ordinarie läkarepersonalen med erforderligt
antal extra läkare. Befälet öfver all till
sjukvården hörande personal och inseendet öfver
helso- och sjukvårdsangelägenheterna tillhöra i
krigstid generalfältläkaren, hvilken det tillkommer
att dels föreslå, dels vidtaga nödiga åtgärder för
afvärjande af sjukdomars uppkomst och för beredande
af vård och skötsel åt sjuke och sårade. Enahanda
åligganden tillkomma, inom deras verksamhetsområden,
öfverfältläkarna, hvilka förordnas, då endast en
del af armén ställes på krigsfot, eller då hären
fördelas i större armékårer. Vid hvarje fördelning
tjenstgör en fördelningsläkare och vid hvarje
brigad en brigadläkare, med tillsyn öfver hvad till
dessa afdelningars helso- och sjukvård hörer. Vid
fältsjukhusen tjenstgöra fältläkare, hvilka hafva
att ordna arméns sjukhus och ega tillsyn öfver dem,
samt sjukhusläkare, som med biträde af underläkare
utöfva den speciella sjukvården. E. E-m.
Fältmanöver, krigsv., kallas vanligen större
öfningar, som utföras af trupper af alla vapen. Denna
benämning har i Sverige officielt blifvit utbytt mot
fälttjenstöfning (se d. o.), C. O. N.
Fältmarskalk l. Generalfältmarskalk, krigsv., kallas
högsta värdigheten i en armér hvilken värdighet endast
gifves för särskilda förtjenster och vanligen blott
under ett krig eller straxt efter ett sådant. –
Maréchal de France [-dö frangs], "marskalk af
Frankrike", är i franska armén den högsta militära
värdigheten. – Fältmarskalklöjtnant i österrikiska
armén motsvarar generallöjtnant i andra arméer.
C. O. N.
Fältmina, krigsv., är en i jorden nedgräfd
krutladdning, vid hvars antändning den
ofvanför liggande jorden uppkastas, så att en
mingrop bildas. Fältminor utgöra ett verksamt
stormhinder (jfr Fältbefästning) och anläggas
derför framför de sannolika anfallspunkterna af
en förskansning. De verka emellertid mera genom
den skräck de injaga, än genom den förstörelse de
åstadkomma. Krutladdningens vigt (k) i kilogram
beräknas ur formeln k=1,5m3, der m betyder "minsta
motståndslinien", d. v. s. krutladdningens djup under
marken, i meter. Deraf uppkommer i medelmåttigt fast
jord en s. k. vanlig mina, hos hvilken mingropens
radie är lika med minsta motståndslinien. Ökas
krutladdningen, så att mingropens radie blir betydligt
större än minsta motståndslinien, säges minan vara
öfverladdad. Tages krutladdningen så liten,
att den ej förmår uppkasta, utan endast skaka den
öfverliggande jorden, så uppkommer en s. k.
fladdermina. När en mina skall anläggas, gräfves eller
borras först en s. k. minbrunn om 2 till 3 m. djup,
hvaruti sedan krutladdningen, innesluten i ett trä-
eller bleckkärl, nedsättes jämte antändningsledningen,
hvilken genom en i jorden nedgräfd och väl öfvertäckt
ränna ledes in i förskansningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
