Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haraldsson, hade underlagt sig öarna som ett skattland, egde
den gamla fria författningen bestånd, endast med den
skilnaden att en norsk sysselman utkräfde konungens
inkomster. Sedan öarna på Sigurd Jorsalafares tid
(1103–30) hade fått sin egen biskop, hade denne
stort inflytande på alla samhällsförhållanden. Såsom
ett minne af den katolska tiden qvarstår ännu
en ansenlig ruin af den gamla biskopskyrkan vid
Kirkebö, i sydvestra delen af Strömö. – Handeln
föll tidigt i hansans händer, till stort men för
öarnas välstånd; detta förhållande fortfor ända in i
16:de årh. Efter införandet af reformationen, lades
F. i kyrkligt hänseende först under Bergens biskop
(1555), sedermera under Själlands. I verldsligt
hänseende styrdes de af kungliga länsmän, d. v. s. af
dessas fogdar, medan handeln antingen var länsmannens
monopol eller förpaktades till kompanier. Någon tid
efter enväldets införande (1660) fingo F. en amtman,
underordnad icke det norska, utan det danska kansliet
samt den själländske stiftsamtmannen, och handeln
blef ett kungligt monopol. I detta tillstånd gjordes
ingen förändring, förr än F. genom freden i Kiel
1814 fullständigt skildes från Norge. När Danmark
fick sin nya grundlag (1849), erhöllo F. rätt
att sända en representant till folketinget och
en till landstinget. Till följd af de många för
F. egendomliga förhållandena kräfdes en särskild
ständig representation, och genom lagen af d. 15 April
1854 upprättades det s. k. lagtinget, som består af
amtmannen, prosten och 18 valda ledamöter samt har
rätt att höras rörande hvarje ny lag, som angår F. och
att sjelf insända lagförslag genom regeringen till
riksdagen. En af de första frukterna af lagtingets
verksamhet var handelns frigifning (lagen af
d. 21 Mars 1855), ett steg, som varit till stort
gagn för öarnas materiella uppkomst. – Färingarnas
språk är en dotter af det fornnordiska språket;
det är sidoordnadt det vestnorska bygdemålet, men
står i flere enskildheter närmare fornspråket. I
kulturhistoriskt hänseende äro F. en af de
märkligaste punkter i Norden. Ingenstädes har nämligen
folkvisan slagit djupare rot än der. I de färöiska
visorna (upptecknade af Svabo i 18:de årh. samt af
H. C. Lyngbye, V. U. Hammershaimb och S. Grundtvig
i 19:de årh.) finnas märkliga sidostycken till en
stor mängd nordiska visor af alla arter. Derjämte
finnas många visor, som äro för F. egna (särskildt de
femton, till en del långa "Sjurður-kvæði" om Sigurd
Fåfnesbane). Likaså finnes i de färöiska melodierna
sannolikt den renaste återklangen af medeltidens
folkvisa i Norden. Men i synnerhet är det märkligt,
att visornas ursprungliga användning som dansvisor
jämte den egendomliga, till dem trådda dansen hafva
bibehållit sig ända till våra dagar, på F. såsom
deras innevånares käraste nöje, i synnerhet vid
jultiden. C. R.
Fässberg, socken i Vestergötland, Göteborgs och
Bohus län, Askims härad. Arealen 5,255,5 har. 6,221
innev. (1880). F. utgör med Kållered och Råda ett
konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Göteborgs stift,
Domprosteriets södra kontrakt.
Fästebonde. Se Bonde, sp. 859, och Danmark, sp. 852.
Fästefjäll. Se Agnblad.
Fästegods. Se Danmark, sp. 852.
Fästing-slägtet, Ixodes, zool., hörande till
ordningen Qvalster (Acarina) ibland spindeldjuren
(Arachnoidea). Den till färgen becksvarta, omkr. 3
mm. långa I. ricinus är ett i skogarna vanligt
djur, hvilket suger sig fast vid och biter sig in
i huden oftast på hundar, men icke sällan äfven på
menniskor och uppsväller af det insugna blodet till
en nästan rund kula. En annan art, den rödaktige
I. reduvius, träffas på hundar, nötkreatur o. s. v.
J. G. T.
Fästning l. Trolofning, aftal mellan man och qvinna
om äktenskaps ingående. Enligt våra äldsta lagar
hade fästningen betydelse af ett aftal jämväl mellan
mannens och qvinnans slägt. Den ingicks då under
vissa former inför tillkallade vittnen (fastar)
och beseglades genom ömsesidiga utfästelser eller
gåfvor (mundr, hemföljd). I en senare tid utöfvade
kyrkan ett bestämmande inflytande på lagstiftningen
om fästning, hvilken hon i mycket likställde med
äktenskapet sjelf (jfr 15:de och 16:de kap. af
1686 års kyrkolag). Äfven 1734 års lag är deraf
påverkad. Denna lags hithörande stadganden finnas
i 3:dje och 4:de kap. G. B., hvarest stadgas en
viss form för fästningens ingående – närvaro af fyra
vittnen –, hvilkens åsidosättande dock icke nödvändigt
medför fästningens ogiltighet. Deremot erfordras för
dennas giltighet alla de vilkor, som i allmänhet
betinga ett aftals giltighet och dessutom samtycke
af giftoman, der qvinnan icke eger sjelf råda sitt
gifte. Fästningen medför icke, att äktenskapets
fullbordan genom vigsel kan uttvingas; men vägrar den
ene af fästehjonen utan skäl att fullborda aftalet,
kan detta af den andre saklöst brytas. För ingående
af annat äktenskap utgör bestående fästning i hvarje
fall hinder. Icke häller medför fästningen någon
verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende; men om
fästehjon häfdat hvarandra, uppstår derigenom ett
s. k. ofullkomnadt äktenskap, hvilket gifver dem båda
rätt att fordra äktenskapets fullbordan genom vigsel,
och, om den ene undandrager sig sådan, berättigar
den andre att af domstol varda förklarad för äkta
make samt derigenom berättigad till giftorätt i den
andras förmögenhet. Upplösning af fästning kunde
enligt 1686 års kyrkolag ej ega rum utan efter
pröfning af domkapitlet. Enligt 1734 års lag kan
fästning upplösas genom ömsesidigt samtycke. Äro
fästehjonen ej ense om fästningens återgång,
afgöres frågan af domstol. Enligt lagens föreskrift
borde likväl öfverenskommelse om trolofnings
häfvande anmälas i domkapitlet, men detta stadgande
efterlefves i allmänhet icke. Endast om lysning till
äktenskap försiggått, är en sådan anmälan nödvändig
för vinnande af tillåtelse att ingå annat gifte. Jfr
Giftoman. I. Afz
Fästning, krigsv., är en på alla sidor af stormfria,
för en lång varaktighet beräknade vallar och grafvar
omgifven plats, som med erforderlig försvarsutrustning
är mäktig af ett långvarigt och sjelfständigt
motstånd mot ett fientligt anfall. Permanent uppförda
befästningar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
