- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1419-1420

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gozzi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talrikare (endast ett litet ställe å follikelns
spets förblifver kärlfritt, tunt och
genomskinligt). Slutligen spricker follikeln sönder
och ägget tömmes ur densamma. Detta sker normalt vid
hvarje menstruation. Såsom ett spår af den förstörda
follikeln qvarstår i äggstocken en s. k. gul kropp
(corpus luteum), hvilken är äkta, om det ägg, som ur
follikeln uttömt sig, blifvit befruktadt, oäkta, om
detta icke inträffat. Till sitt yttre utseende skilja
sig de olika slagen af gula kroppar endast derigenom
att de äkta äro vida större och, utan att krympa ihop,
under flere månader bibehålla sin storlek. Småningom
förminskas och slutligen försvinna alldeles såväl de
äkta som de oäkta gula kropparna. R. T-dt.

Graah [grå], Vilhelm August, dansk sjöofficer och
geograf, född i Köpenhamn d. 24 Okt. 1793, blef 1813
löjtnant och 1840 kapten i flottan, uppgjorde 1823–24
en karta öfver en del af Grönlands vestkust och
företog 1828–31 vigtiga undersökningar på östkusten,
hvarefter han visade, att den s. k. "Österbygden"
visst icke var, såsom man antog, belägen på Grönlands
östra kust, utan i södra delen af landet. 1831–50
var G. medlem af direktionen för den grönländska
handeln. Död d. 16 Sept. 1863. E. Ebg.

Graaheden (Gråheden) l. Gratheheden, en del af den
jylländska heden, belägen omkr. 23 km. s. v. om
Viborg. Der stod d. 23 Okt. 1157 det afgörande
slaget mellan Valdemar den store och hans
motkonung Sven Eriksson. Den senare flydde och
blef dödad i Gråmossen l. Grathemossen, hvarför
han i historien har fått tillnamnet Grathe.
E. Ebg.

Graal (Gral), Den helige G. (af osäker härledning;
enligt några af Fornfr. graal, gréal, skål), kallades
under medeltiden den kalk, som Kristus vid nattvardens
instiftande begagnade, och i hvilken Josef af Arimatia
sedan uppsamlade några droppar af den korsfästes
blod. Enligt berättelsen var kalken gjord af en enda,
med underbara krafter utrustad ädelsten. Josef af
Arimatia skall hafva fört den till Britannien, der
han enligt legenden verkade som apostel, men hans
efterkommande förlorade den. Slutligen lyckades man
återfinna graal, men, säger sagan, sedan den vid ett
par tillfällen visat sin underbara kraft, upptogs den
till himmelen. En tid skall den helige graal hafva
förvarats i ett tempel på berget Montsalvage, der
en samling riddare höll vakt om den. Om uppkomsten
af denna sägen om det heliga kärlet, graalsagan,
hafva skilda åsigter gjort sig gällande. Medan den
grundlige kännaren af Artus-sagan, Paulin Paris,
anser en walesisk munk på 700-talet hafva gifvit
uppränningen till henne, förklara andra forskare, att
hon i början af 1100-talet uppstått i Spanien eller
södra Frankrike genom sammansmältning af kristna och
orientaliska element. Guiot från Provence, hvilken
före 1189 behandlade denna saga i en nu förlorad
fransk dikt, omtalade såsom sina källor en i Toledo
funnen skrift af moren Flegetani samt en latinsk
krönika från Anjou. Ungefär samtidigt dermed satte
Chrétien de Troyes i romanen "Parcival" (Perceval)
denna legend i förbindelse med Artus-sagokretsen
(se Artur- l. Artus-

sagan) Ämnet behandlades sedan i den franska "Roman
du Saint G." och i den engelska dikten "The seynt
G.". I tyska poesien infördes graalsagan af Wolfram
v. Eschenbach.

Graasteen (Gråsten). Se Gravenstein.

Grabbe, Nils Månsson, finsk partigängare under Gustaf
Vasas befrielsekrig, nämnes redan under hösten 1521
bland det danska partiets motståndare i Finland och
var, sedan Sören Norby under våren 1522 besegrat det
svenska partiet i landet, den främste bland dem, som
ännu vågade kämpa för de svenska intressena. Tegel
omtalar i "Gustaf I:s historia", att G. med en
liten flotta uppehöll sig i den finska skärgården,
landsteg än på ett, än på ett annat ställe och
begagnade sig af hvarje tillfälle att öfverraska
fienden och göra honom skada, såsom vid Raseborg,
Borgå och Kumogård. Då fienden med samlad öfvermakt
angrep honom, drog G. sig tillbaka till Reval och
andra hamnar söder om Finska viken, men visade
sig snart åter vid Finlands kuster. Under hösten
1523 ledde han med framgång belägringen af Viborgs
slott. G. emottog flere bevis på konung Gustafs
gunst. Han utnämndes till häradshöfding i Raseborgs
län, hvarjämte han vid särskilda tillfällen nämnes
såsom befallningsman på Raseborgs och på Viborgs
slott. Död 1549. M. G. S.

Grabbe, Christian Dietrich, tysk dramatiker, f. 1801
i Detmold, studerade vid Leipzigs och Berlins
universitet, aflade 1824 juridisk examen och var
1827–34 auditör vid lippeska militären. Han förde ett
olyckligt och oregelbundet lif och dog 1836. G. utgaf
åtskilliga sorgespel, hvilka ej egna sig att uppföras,
och hvilka utmärka sig för en visserligen skarp
och genialisk, men tillika konstlad och bisarr
karaktersteckning. Hans Dramatische dichtungen
(1827) innehålla bl. a. sorgespelet Herzog Theodor
von Gothland,
ett smaklöst arbete, men kolossalt
till anläggning och tankedjup. Fragmentet Marius
und Sulla
har likaledes en väldig anläggning samt
vittnar om en skarp historisk blick. Bland G:s öfriga
dramatiska dikter märkas Don Juan und Faust (1829),
Kaiser Friedrich Barbarossa (1829; "Kejsar Fredrik
Barbarossa", 1833), Kaiser Heinrich VI (1830),
Napoleon oder die hundert tage (1831), Hannibal
(1835), och Die Hermannsschlacht (1838, utgifven efter
författarens död). G., hvilken åtskilliga kritici icke
tveka att vid sidan af Kleist nämna såsom Tysklands
största dramatiska snille efter Schiller, utöfvade
ett ofördelaktigt inflytande på de yngre dramatiska
författarna. Urval af hans arbeten hafva utgifvits af
R. Gottschall (1870) och O. Blumenthal (1875), hvilken
sistnämnde jämväl skrifvit en utförlig biografi öfver
honom. Jfr äfven Ziegler, "Grabbes leben" (1855).

Graben-Hoffmann, Gustav, tysk musiker, f. 1820,
studerade en tid för Hauptmann och egnade sig åt
sånglärarekallet, 1858 i Dresden, 1868 i Schwerin
och sedan 1869 i Berlin. Utom flere sångläror
(1865, 1872, 1874) har han utgifvit ett stort antal
sångkompositioner, bland hvilka i synnerhet den
humoristiska 500,000 teufel blifvit verldsbekant.
A. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:24:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free