- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
1501-1502

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gregorius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gregorovius, Ferdinand, tysk skald och
historieskrifvare, f. 1821 i Neidenburg i Ostpreussen,
har utgifvit åtskilliga poetiska och historiska
arbeten, som utmärka sig genom ett smakfullt
framställningssätt och gedigna studier. Bland
dem må nämnas Goethes Wilhelm Meister in seinen
socialistischen elementen
(1849), tragedien Der
tod des Tiberius
(1851), Geschichte des römischen
kaisers Hadrian und seiner zeit
(s. å.), Die
grabmäler der römischen päpste
(1857), det idylliska
eposet Euphorion (1858), Geschichte der stadt Rom im
mittelalter
(1859–73), som både till form och innehåll
är ett af de bästa historiska arbeten på tyska och
äfven blifvit öfversatt på italienska, samt Lucrezia
Borgia
(1874), ett arbete, i hvilket han söker visa,
att de laster och brott, som i århundraden tillvitats
denna beryktade qvinna, varit mycket öfverdrifna.

Gregor Samarow, pseudonym för den tyske
romanförfattaren F. M. O. Meding.

Gregory, William, engelsk kemist, f. 1803, blef
1837 professor i kemi vid Andersonian institution
i Glasgow, 1839 professor vid Kings’ college i
Aberdeen och 1844 professor vid universitetet i
Edinburgh. Bland hans kemiska undersökningar, hvilka
till större delen äro offentliggjorda i Liebigs
"Annalen", märkas hans metoder för framställande af
klorvätesyra, klormorfium och silfveroxid äfvensom
hans arbeten öfver svafvelsyra, kreatin, urinsyrans
sönderdelningsprodukter, rening af kloroform
o. s. v. Han utgaf dessutom 6:te, 7:de och 8:de
uppl. af Turners "Elements of chemistry". G. dog
1858.

Greif. Se Gryphius.

Greifenberg, stad i preussiska regeringsområdet
Stettin (prov. Pommern), vid kustfloden Rega. 5,631
innev. (1875). G. fick stadsrättigheter 1262.

Greifenhagen, stad i preussiska regeringsområdet
Stettin (prov. Pommern), vid Reglitz, en af
Oders mynningsarmar. 6,759 innev. (1875). G. fick
stadsrättigheter 1262 och befästes. I trettioåriga
kriget besattes staden 1630 af de kejserliga, men
intogs juldagen s. å. af svenskarna.

Greiff, Johan Ludvig Bogislaus von, militär, förste
hofjägmästare, född d. 30 Jan. 1757 i Vestmanland,
blef 1774 kornett vid Bohusläns dragon-regemente med
tillstånd att i Upsala fortsätta och afsluta sina
studier. Han erhöll 1786 transport till Vestmanlands
regemente och hade befordrats till kapten, då
kriget med Ryssland utbröt, 1788. G. deltog i 1789
och 1790 års finska fälttåg såsom ryttmästare
vid lifregementets dragonkår och tog 1801 afsked
ur krigstjensten. 1803 erhöll han fullmakt som
hofjägmästare, men tjenstgjorde ej under Gustaf IV
Adolfs regering. G. gjorde sig egentligen bekant
genom sin inblandning i 1809 års revolution. Då
Gustaf IV Adolf d. 13 Mars sökte undkomma ur slottet,
möttes han på borggården af G., hvilken säkerligen
hade kännedom om planen att hindra konungens afresa
till södra armén. Konungen drog sin värja och sårade
G. lindrigt, men denne grep då Gustaf Adolf och bar
honom upp i slottet. På

resan till Drottningholm samma dag körde
han konungens vagn och tillhörde sedan hans
bevakning. 1812 förordnades han att sköta
öfverjägmästarebefattningen i Stockholms län och
utnämndes följande år till öfverjägmästare i Upsala
län. I 1814 års fälttåg deltog han såsom öfveradjutant
och erhöll s. å. öfverstetitel. 1816 tog han afsked
från öfverjägmästarebefattningen. Derefter egnade han
sig åt författareskap och utgaf Anteckningar om jagt-
och djurfångst i Sverige
(1821; ny upplaga 1828,
tillökt med en afhandling om Jagt- och djur-fångst
i allmänhet
). 1826 erhöll G. förste hofjägmästares
titel. Död i Stockholm d. 24 Dec. 1828. I "Handlingar
rör. Sveriges äldre, nyare och nyaste historia"
utkom 1830 "Greiffs berättelse om sin befattning
vid k. Gustaf Adolfs arresterande", men obekant
är hvarifrån utgifvarna fått densamma. Den är
något olika med den af G. 1828 i riksbanken för
Upsala universitets räkning deponerade berättelse,
hvilken 1859 öppnades och utgafs under titeln
"J. L. v. Greiffs berättelse om statshvälfningen
d. 13 Mars 1809".

Greifswald, stad i preussiska regeringsområdet
Stralsund (prov. Pommern), vid Rykgraben, 4
km. ofvanför dess utlopp i Greifswaldsbukten. 18,022
innev. (1875). Universitet (stiftadt 1456) med fyra
fakulteter och ett stort bibliotek. Jerngjuteri,
skeppsvarf, fabrik för tillverkning af jernvägsvagnar
m. m. – G. anlades under förra hälften af 1200-talet
och tillhörde sedan hansan. I trettioåriga kriget
befästes staden af de kejserliga, men utrymdes 1631
till svenskarna, som i westfaliska freden (1648)
behöllo den jämte det öfriga Vorpommern. 1678
eröfrades staden af kurfursten Fredrik Vilhelm I i
Brandenburg, återgafs till Sverige 1679, intogs 1715
af danskarna, men återlemnades i freden 1721. 1815
kom den till Preussen.

Greigh, Samuil Karlovitj, rysk amiral, föddes 1736
i Fifeshire i Skotland. Hans förfäder hade tjenat
med heder i britiska flottan, vid hvilken äfven han
började sin bana. Efter att hafva såsom löjtnant
deltagit i det för engelsmännen ärofulla sjöslaget
vid Belle-Isle (1759) och hafva varit bestämd till
chef för expeditionen för den verldsomsegling,
som slutligen verkställdes af Cook, ingick G. 1764
med kaptens rang i rysk tjenst. 1765 kommenderade
han fregatten "Svjatoj Sergij" och skeppet "Trech
ierarkov" samt införde i deras beväring sådana
förbättringar, som sedermera tillämpades vid hela
flottan, hvarjämte ritningar till nya krigsfartyg
underkastades G:s pröfning. Under ryska flottans
första expedition till Medelhafvet (1769–70), under
Spiridovs befäl, utmärkte G. sig vid flere tillfällen,
framförallt vid uppbrännandet af den turkiska
flottan i Tsjesmeviken (d. 8 Juli 1770), hvilket
foretag G. och furst I. Dolgorukij genomdrifvit i
krigskonseljen. Han utförde det efter en plan, som han
helt och hållet utarbetat, med 4 skepp, 2 fregatter
och 4 brännare samt utnämndes för sin bragd till
konteramiral. I Okt. 1773 begaf sig G. såsom chef
för en betydlig eskader å nyo till Arkipelagen. Han
var amiral och öfverkommendant öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free