- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
507-508

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indelta armén ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under Gustaf II Adolfs regering. Gustaf I och hans
närmaste efterträdare hade till infanteriets
rekryterande användt värfvadt folk; men då
detta icke räckte, grep man till utskrifning,
hvarvid erforderligt antal manskap uttogs bland
alla utskrifningsskyldige. Dessa utskrifningar,
som före Gustaf II Adolfs tid företogos så ofta
folk behöfdes, men som efter hans tillträde till
regeringen (1611) blefvo årliga, förrättades af
konungens tjenstemän med ledning af de längder,
som uppgjordes af presterskapet. Utskrifningen
skedde antingen efter mantal (hufvudtal), då en man
uttogs af ett visst antal utskrifningsskyldige, eller
efter gårdtal, då en man uttogs för ett visst antal
gårdar. De utskrifningsskyldige sammanslogos efter
ena eller andra sättet i rotar, af hvilka hvar och
en lemnade en man. Först uttogos alltid lösdrifvare,
eller män utan fast bostad, eller tjenare, som icke
voro i årstjenst. Befriade voro adelns gårdsfolk och i
allmänhet de landbönder, som bodde inom frihetsmilen
(se d. o.). Den utskrifne egde oftast rätt att
sätta annan man i sitt ställe. De af roten, som icke
blifvit utskrifne, sammansköto s. k. rotepenningar,
för hvilka den utskrifne utrustades och väpnades.
Värfningen aftog alltmer och mer, och i samma mån
nyttjades utskrifningarna allt oftare, hvarjämte
styrelsen sträfvade efter att genom beviljande af
afdrag på skatterna samt andra förmåner qvarhålla
det utskrifna manskapet en längre tid i tjenst. Den
utskrifne var ursprungligen fri efter ett fälttåg
eller ett år. På riksdagen i Linköping 1600 bestämdes
ytterligare, att ett visst antal knektar skulle
uppsättas i hvarje landsände och underhållas af
kronan på det sätt, att åt de knektar, som icke hade
egna gårdar, skulle anvisas kronohemman. Då härtill
kom, att åt alla knektar, enligt den af Gustaf II
Adolf utfärdade föreskriften, skulle tilldelas 1/8
kronohemman, samt att de icke fingo afskedas förr
än efter 20 tjensteår, och då befälet aflönades med
skattefria förläningar, kan det äldre indelningsverket
anses färdigt. Denna organisation medförde likväl
under tidernas lopp flere olägenheter. Å ena sidan
lemnade sättet for manskapets anskaffande tillfällen
till många missbruk, underslef och oordningar,
till följd hvaraf den årligen erhållna styrkan
ständigt nedgick och aldrig kunde på förhand
beräknas. Å andra sidan visade det sig omöjligt
att förse alla knektar med kronohemman. För att
slippa det ovissa i utskrifningarna ingingo några
landskap aftal med kronan om att, mot befrielse
från utskrifning, ständigt hålla ett visst antal
folk till krigstjenst. Så åtog sig Dalarna 1621 att
uppställa 1,400 man, och dylika aftal träffades
äfven med vissa socknar af Vestmanland (1623),
Jämtland (1645), Vesterbotten (1649) och Helsingland
(1675).

Det yngre indelningsverket för infanteriet
l. ständiga knektehållet. Karl XI, under hvilkens
tid, efter det danska krigets slut (1679), hela
indelningsverket var på förfall, utgick från den
grundsats, på hvilken ofvannämnda aftal hvilade,
då han för 1682 års riksdag framlade förslag om
införande i hela riket af s. k. ständigt

knektehåll. Förslaget antogs af ombuden från Upland,
Södermanland, Vestmanland, Nerike och Östergötland
samt efter hand äfven af öfriga landskap, och
det ständiga knektehållet l. det s. k. yngre
indelningsverket för infanteriet kan anses 1690 hafva
blifvit fullbordadt i de gamla svenska landskapen
(d. v. s. med undantag af Bleking, Skåne, Halland
och Bohus län). Uppgörelsen skedde medelst kontrakt,
s. k. knektekontrakt, hvilka uppgjordes mellan
konungen och hvarje landskap, och enligt hvilka
kontrakt landskapet förband sig "utgöra ett regemente,
hvilket utan afkortning skulle bestå af 1,200 man
med korpraler och gemene, som allmogen på sig tagit
det samma riktigt och ovägerligen att fullgöra, såsom
indelningen, hvilken efter gårdetal deröfver är gjord,
det uttryckligen föreskrifver". Konungen lofvade å
sin sida, "att allmogen, dess barn och folk, hvilka
till gårdarnas kultur och bruk samt till ersättande
af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas,
för utskrifningar och alla dervid hängande besvär,
hvad namn de hälst hafva kunna, samt fördubblingar
och våldsamma värfningar nu och i tillkommande tider
skulle vara alldeles qvitte och befriade". Dessutom
innehöllo kontrakten bestämmelser om soldatens
löneförmåner. Roteringen l. det ständiga knektehållets
genomförande verkställdes i hvarje landskap af
tillförordnade kommissarier särskildt på skatte-
och särskildt på frälsejord. De gårdar, som skulle
vara underkastade rotering, fördelades inom hvarje
landskap till 1,200 rotar (i Småland länsvis till
1,100 rotar; andra undantag gåfvos ock), så att alla
rotar om möjligt skulle blifva lika och jämngoda. I
allmänhet borde två hela gårdar bilda en rote, hvarvid
mindre gårdar oftast räknades för hela. Den största
gården i roten, den, på hvilkens område soldatens
bostad vanligen förlades, kallades stamrote och
ansvarade för uppfyllande af rotens skyldigheter,
under det att de öfriga till roten hörande gårdarna
fingo benämningen strörotar. Roten var skyldig att
anskaffa soldat såväl i krig som i fred ända till
1810, då, i sammanhang med förstärkningsmanskapets
(se d. o.) införande, rekryteringsskyldigheten
i krig upphörde. Från rotering befriades: 1)
säterier och frälse "inom rå och rör" (dock ej i
Skåne, Halland och Bleking), 2) kungsgårdar och
kungsladugårdar, 3) preste- och klockare-bol samt
prebendehemman äfvensom (ehuru först längre fram)
kapellansbol, 4) en del af civilstatens boställen, 5)
militieboställen, 6) rusthåll (ej augmentshemman),
7) en del gästgifvaregårdar, post- och lotshemman, 8)
bergsmanshemman och det s. k. bergfrälset, 9) en del
jord på grund af dess arbetsskyldighet till vissa
bruk, 10) nybyggen i Jämtland och hela Lappmarken
samt 11) Herjedalen (mot erläggande af en viss
penningesumma). Egaren af stamroten skall numera inom
tre månader, sedan vakans inträffat, eller, om vakans
inträffat under pågående krig, tre månader efter
dettas slut (undantag gifvas vid vissa regementen)
hafva anskaffat och uppvisat antaglig karl, hvilkens
antagning sker vid rekryteringsmöte. Soldatens
förmåner, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free