Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Instansordning - Instantie-trampare - In statu quo - In-Sten och Ut-Sten - Insterburg - Instickare - Instigera - Instillera - Instinkt - Institut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstolarna (se Domstol) funnos i Sverige till 1849 fyra
instanser, nämligen första instans: häradsrätt, på
landet, och kämnersrätt, i städerna; andra instans:
lagmansrätt, på landet, och rådstufvurätt, i städerna;
tredje: hofrätt, och fjerde: Högsta domstolen,
men deras antal inskränktes n. å. till tre genom
kämners- och lagmansrätternas upphäfvande. I vissa
fall utgör hofrätt icke andra, utan första instans,
nämligen såsom forum privilegiatum (sed. o.) och
då vissa ämbets- och tjenstemän åtalas för
ämbetsfel; gäller åtalet ett helt ämbetsverk,
dömer Högsta domstolen i första instans. Med
afseende på special-domstolarna märkes, att för
militära mål finnas tre instanser: krigsrätt,
krigshofrätt och Högsta domstolen; för mål, som äro
hänförliga till kyrklig domsrätt, t. ex. prester
och skoleståndspersoners ämbetsfel, finnas i vissa
fall tre instanser: konsistorium, hofrätt och Högsta
domstolen, men i andra endast två: konsistorium och
Högsta domstolen; för vissa mål rörande
uppbördsverket, bevillningsförordningens tillämpning och
verkställighet m. m. två instanser: Kammarrätten och
Högsta domstolen; för behandling af egodelningsmål
två: egodelningsrätt och Högsta domstolen; för
behandling af alla vid afvittringen i Norrland
uppkommande råtvister eller egoskilnadsmål två:
egoskilnadsrätt och Högsta domstolen; för vissa
beslagsmål tre: gränsetullrätt, hofrätt och Högsta
domstolen. - De allmänna domstolarna döma i tre
instanser äfven i Norge och Danmark, utom i mål, som
af dömas af hufvudstädernas domstolar, från hvilka
de omedelbart gå till högsta domstolen.
Instantie-trampare, en hos Bellman förekommande
skämtsam benämning för flitiga uppvaktare i de olika
domstolsinstanserna.
In statu quo, Lat., på samma punkt, i samma
ställning. Jfr Status quo.
In-Sten och Ut-Sten, två af den norske sjökonungen
Halfs kämpar (se Half). Jarlen Alf den gamle hade
två söner, som bägge hette Sten. Den äldre brodern,
som var ombord på Halfs skepp, ville slå upp tält
öfver skeppet, emedan det regnade häftigt; men
konungen skämtade då öfver hans begär att vilja
sitta inne under tak, och kämpen kallades derefter
In-Sten. Följande dagen rodde de i hårdt väder framom
ett långt utskjutande näs, och der stod en person,
som bad att få följa med. Det var den yngre, blott
tolfårige Sten, som då fick vedernamnet Ut-Sten.
Th. W.
Insterburg, stad i preussiska regeringsområdet
Gumbinnen (Ostpreussen), vid Pregel. 18,745
innev. (1880). Staden är en vigtig jernvägsknut
och har ett stort jerngjuteri, en maskinverkstad,
stora skofabriker m. m. samt drifver liflig handel
med landtmannaprodukter. I. var från början ett Tyska
orden tillhörigt slott, omkring hvilket en köping
uppstod, som 1583 erhöll stadsrättigheter.
Instickare, skeppsb. Se Hukplankor.
Instigera (Lat. instigare), uppegga, upphetsa. –
Instigation, uppeggelse, upphetsning.
Instillera (Lat. instillare, af stilla, droppe),
indrypa (läkemedel i sår, ögon, öron o. s. v.).
Instinkt (Lat. instinctus, drift, ingifvelse)
betecknar den hos djur iakttagna förmågan att,
utan någon visshet eller klar föreställning om ett
afsedt ändamål, på grund af en dunkel drift företaga
handlingar, som omedvetet leda till detta ändamål. I
våra dagar har instinktens område blifvit, i synnerhet
genom Darwin, mer begränsadt. I fråga om den på våren
kläckta spindeln, som aldrig sett sina föräldrar
spinna något nät, men ändock sjelf spinner sitt nät
fullkomligt lika med dem, som spunnits af otaliga
generationer före honom, antager man numera, att denna
förmåga icke beror på instinkt, utan på en från en
otalig mängd generationer ärfd erfarenhet, hvarigenom
han i sin ordning vunnit förmågan att spinna nät i
öfverensstämmelse med, så att säga, ett ärfdt, inom
honom hvilande mönster. Att djur kunna behöfva lång
tids erfarenhet, innan de lära att taga sig i akt
för sina fiender, visar förhållandet å de isolerade
Falklands- och Galapagos-öarna, der många foglar icke
hysa fruktan för menniskorna, ehuru de på senare
årtionden varit mycket ofredade af sjöfarande och
äfven af stadigvarande kolonister. Någon inneboende
"instinkt" varnar dem således icke. Darwin anför
särskildt från Falklandsöarna flere gåsarter,
hvilka der lärt sig att taga sig tillvara för en
å dessa öar lefvande räf-art, men icke bry sig
om menniskors närvaro, hvaremot samma fogelarter
å Eldslandet äro ytterligt skygga för menniskor,
emedan de derstädes oupphörligt, sedan lång tid
tillbaka, varit förföljda af infödingarna. Hos dem
har således i tidernas längd utbildats en erfarenhet
om menniskans fientlighet. I Europa äro alla foglar,
äfven ungarna för året, hvilka väl icke sjelfva i
många fall kunna hinna förvärfva någon erfarenhet om
menniskans elakhet, i mer eller mindre grad rädda för
menniskan. Detta anses naturligen bero på en i arf
från föräldrar och föregående generationer gången
erfarenhet. Det kan ock tänkas, att föräldrarna
möjligen på direkt sätt meddelat ungarna kännedom om
de fiender, för hvilka de böra taga sig i akt. En
direkt undervisning kan deremot icke hafva egt
rum från föräldrarna till den först efter deras
död kläckta spindeln, och icke häller gerna med
brefdufvan, som på långa afstånd slår in på raka
vägen till sitt hem. Att den brefdufvan särskildt
tillkommande förmågan att finna kortaste vägen hem är
en hos henne genom arf erhållen förmåga, som tillhör
företrädesvis denna duf-ras, måste å andra sidan
antagas, ehuruväl sjelfva finnandet af den alldeles
obekanta och opröfvade hemvägen måste tillsvidare
anses falla inom instinktens, den omedvetna, men
dock ändamålsenliga handlingsdriftens område. –
Ordet instinkt nyttjas äfven för att i allmänhet
beteckna ett handlande mer på grund af känsla än klar
tanke, och ibland tages ordet såsom likbetydande med
känsla, såsom då man talar om modersinstinkt o. s. v.
O. T. S.
Institut (Lat. institutum, af instituere, inrätta),
hvarje med hänsyn till visst ändamål af sed eller
stadga bestämd anordning af lefnadsförhållanden;
en med afseende derpå inrättad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
