Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Java, till storleken den fjerde af de ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupare inskärning, Wijnkoopsviken. På norra sidan,
der stränderna äro låga och lätt tillgängliga,
ligga flere ypperliga hamnar, såsom Bantam- och
Batavia-vikarna, Surabaja m. fl. Norra bältet af
ön upptages af en lindrigt kuperad alluvialslätt
med ymnig vattentillgång, som här och der skapat
stora osunda träsk. Det inre bildar ett nästan
oafbrutet bergland af rikt vexlande former och stor
naturskönhet. Hufvudmassan af bergen, hvilka äro
att anse som en fortsättning af Sumatras, består
af tertiära kalkmassor, hvilka genomdraga ön i
hela dess längd och i synnerhet äro samlade i s. Åt
n. förekomma de mera spridda och träda tillsammans
endast i Pandangkedjan. Sin största märkvärdighet
eger J. såsom det på vulkaner rikaste land på
jorden. De flesta af dem ligga enstaka eller
förenade till smärre grupper, men i stort sedt
bilda de en kedja i diagonal riktning genom hela
ön. Deras antal uppgår till icke mindre än 45, af
hvilka dock en del slocknat. De största äro Semeru
(3,718 m.), Sumbing och dubbelvulkanen Arjuno (3,362
m.). Mest bekanta genom sin verksamhet äro Guntur,
Merapi, Lamongau och Gelunggung, hvilken, efter
lång hvila, 1822 öppnade sin krater för att utspy
förderf öfver 114 byar och många tusen menniskor. En
af de mest fruktansvärda katastrofer af detta slag,
som historien känner, bilda utbrotten i Aug. 1883,
hvilka började på den vulkaniska ön Krakatoa i
Sundasundet och fortsattes, liksom genom en rad af
minor, utåt hela J. Omkr. tredjedelen af öns kratrar
voro i verksamhet, stora landsträckor omskapades och
förlusten af menniskolif var ofantlig. Dyvulkaner,
varma källor och mofetter förekomma i stort antal. I
flere utslocknade kratrar hafva bildats sjöar. Af
de talrika mineralkällorna föra några petroleum.–
Floderna, hvilka nästan alla genomfåra kustslätten i
n., äro genom öns ringa bredd af kort lopp och utan
betydelse för trafiken, men dess mera för markens
bevattning. Den största är Bengavan eller Solo, som
har sina källor på Merapi och mynnar ut midt emot
Madura. Under regntiden trafikeras den af mindre
farkoster upp till Surakarta. Brantes genomflyter
Kedirislätten och utmynnar med deltabildning
vid Surabaja; vidare märkas Tandui, Manuk och
Tarum. Större sjöar saknas. – Klimatet är tropiskt,
men på samma gång äkta oceaniskt, så att t. ex. i
Batavia medeltemperaturen under den varmaste
månaden, Januari, endast är 2° C. högre än under
Juli. Temperaturolikheterna bero nästan uteslutande af
höjdförhållandena. Dessa äro emellertid tillräckligt
vexlande för att å ena sidan skänka norra kustlandet
ett årsmedium af 28° och å den andra låta termometern
på de högsta bergstopparna i Juni och Juli sänka sig
under fryspunkten. Snö faller dock aldrig. Årstiderna
sammanhänga med dessa trakters regelbundna vindar,
monsunerna. Regntiden, som är den sundaste, infaller
med nordvestmonsunen och räcker från Nov. till
April. De häftigaste regnen falla under Jan. och
Febr. Mot ö. aftager fuktigheten. Under den torra
årstiden,
Maj-Okt., blåser sydöstmonsunen; hettan
är då mycket stark och verkar brännande på
vegetationen. I sumptrakterna alstras dervid ständiga
febersjukdomar. – Af öns geologiska beskaffenhet
förklaras den ringa förekomsten af värdefullare
mineraliska produkter. Af metaller träffas endast
något jern, ehuru ej tillräckligt för brytning,
samt i några floder guldsand. J:s rikedomar ligga
förnämligast i den fruktbara jorden, hvilken på
slätterna såväl som på bergssluttningarna, hvad
alstringsförmåga angår, inom tropikerna endast på
få ställen har sina motstycken. Byarna såväl som
de smärre städerna nästan döljas för ögat af den
lika yppiga som omvexlande vegetationen. Större
delen af ön ligger inom det tropiska växtbältet,
och afkastningen bland kulturväxterna utgöres der af
ris, som odlas på 16 proc. af öns hela areal, majs,
indigo, sockerrör, kanel, peppar, vanilj, kokosnötter
o. s. v. Derefter vidtager den tempererade regionen,
på 625 till 1,400 m. höjd, hemorten för öns välkända
kaffesorter, och der tebusken lemnar 6 å 7 skördar
om året; vidare, intill en höjd af 2,350 m., ett
bälte af kastanj- och lönnskogar samt slutligen de
högsta bergstopparna, med utpräglad alpflora. Intet
land på jorden är rikare på frukter, både inhemska
och öfverflyttade. Af bananen förekomma t. ex. icke
mindre än 30 arter. Af hela arealen kunna omkr. 3/4
anses såsom odladt område: 1/5 upptages af urskogen,
som hyser en mängd värdefulla trädslag, kokos-,
sago- och sockerpalmen, flere ficusarter, teak
m. fl. Det indiska teakträdet (Tectona grandis)
växer öfver stora trakter, hvilka äro underkastade
en ordnad skogshushållning. Egendomliga för J. äro
de hvitstammiga rasamalaträden, hvilka jämte en mängd
trädartade ormbunkar kläda de lägre bergstrakterna,
samt de bladlösa casuarinaträden på öfvergången
till det kalla växtbältet. Slätterna mot kustlandet
klädas milsvidt af bambu- och alang-alang-gräs. Till
strandfloran höra pandan-trädet och en mängd
lökväxter; flodmynningarna omgifvas af täta
mangroveskogar, genomväfda af slingerväxter i
lysande färger. En lika stor rikedom möter inom
djurverlden, hvilken har en bestämdt kontinental,
indisk prägel. Antalet däggdjursarter uppgår till
öfver 100. Af apor finnas 6 arter, och fladdermössen
äro utomordentligt talrika, i synnerhet i grottorna,
der deras exkrement tillvaratagas af infödingarna för
beredning af salpeter. Gnagarna räkna 16 arter, bland
dem harar, piggsvin och ekorrar. Inom kattslägtet
träffas kungstigern, som trots all förföljelse är
mycket allmän, pantern, leoparden och vildkatten. En
vild räflik hund, kallad adjag (Canis rutilans), är
vanlig i skogarna, likaså vildsvinet, noshörningen,
hvilken utsträcker sina vandringar högt upp på
bergstopparna, vildoxen (Bos sundaicus) och flere
hjortarter. Bland de många och praktfullt klädda
foglarna må nämnas is- och hornfoglar, hackspettar,
papegojor och dufvor samt salanganen, hvars ätliga bon
bilda en icke ovigtig exportartikel till Kina. Inom
reptiliernas klass saknas hvarken krokodilen eller
giftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
