- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
23-24

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kakao, kakaobönor (Sp. cacao), farmak., fröna af flere arter af växtslägtet Theobroma L. - Kakao-malva. Se Abroma - Kakao-rödt, ett i kakao-bönan förekommande rödt färgämne - Kakpon. Se Papegojor - Kakel (T. kacheln), fyrkantiga, formade och glaserade stycken af bränd lera, af hvilka s. k. kakelugnar sammansättas - Kakelugn kallas den af ett särskildt slags tegel (kakel) tillverkade och för rums uppvärmning afsedda eldstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått deraf att de färska mogna fröna antingen inpackas
i tunnor eller lådor och nedgräfvas i jorden för
4–6 dagar eller ock skoflas i högar på marken och
täckas med blad. Genom denna behandling inledes en
jäsningsprocess i fröna, som förstör större delar
af frönas bitterämne, hvarför jordkakao har en mild,
föga bitter smak samt får under förvaring en aromatisk
lukt. Om kakaobönorna torkas utbredda i solen och
således icke undergå någon jäsning, bibehålles
bitterämnet; sådan s. k. solkakao har derför en
mycket kärf och bitter smak. – Den märkvärdigaste
beståndsdelen är alkaloiden teobromin, C7 H8 N4
O2, som kan omsättas till och står nära kaffeinet
(C8 H10 N4 O2), hvilken sistnämnda alkaloid nyligen
äfven blifvit funnen i kakaobönan. Andra vigtiga
beståndsdelar äro kakao-fett l. den officinella
Oleum cacao, kakaosmör, 45 till 53 proc., stärkelse,
14–18 proc., proteinämnen, 13–18 proc., socker
m. m. – Teobrominet är en ovanligt qväfverik
alkaloid af svagt basisk natur; det kristalliserar
i små hvita nålar, med svag bitter smak, utan lukt,
svårlösliga i kallt vatten, kall alkohol och eter,
men lättare lösliga i kokande vatten och varm
alkohol. – Kakao-fettet framställes genom de
rostade och skalade bönornas varmpressning. Det
består hufvudsakligen af stearin samt obetydligt
af elain och palmitin. Smältpunkten ligger mellan
30° och 35° C. Emedan detta fett länge håller sig
oförändradt, nyttjas det till åtskilliga salvor och
andra farmacevtiska tillredningar. Genom teobrominet,
fettet, stärkelsen och proteinämnena är kakaobönan
ett värderikt närings- och njutningsmedel. Den af denna
böna beredda drycken, chokolad (af Atztek. choco,
kakao, och latl, vatten), hade sedan urminnes
tider varit i bruk i Mejico, då Pizarro eröfrade
detta land. Till Spanien kom kakaobönan och med den
bruket af chokolad redan i början af 1500-talet,
och småningom infördes denna dryck till öfriga
land i Europa. Det är dock företrädesvis hos de
latinska folken (spaniorer, fransmän, italienare)
som chokolad blifvit allmänt begagnad, ehuruväl på
senare tider bruket betydligt tilltagit äfven inom det
germanska Europa. – Stora fabriker för tillverkningen
af chokolad i form af pulver eller kakor finnas i de
flesta större städer (i Sverige i Stockholm, Göteborg
och Malmö), och många hafva vunnit stor ryktbarhet
för god och helsosam vara. Genom borttagandet af
fettet göres chokoladen mera lättsmält, och genom
tillsats af en ringa mängd soda ökas ytterligare
dess lättsmälthet. Man har för öfrigt i handeln
chokolad försatt med islandsmossa, caragheen,
socker o. s. v., hvilka beredningar rekommenderas åt
allmänheten under olika namn, såsom sundhets-chokolad,
islandsmoss-chokolad o. s. v. Chokolad har icke någon
särskild betydelse inom medicinen. Om den fortäres
alltför ymnigt och dertill för het, förorsakar den
lätt nog magsyra och hjertklappning. Blandad med
mjölk och förtärd ljum med bröd och något kött
eller ägg, är den en förträfflig frukostdryck.
O. T. S.

Kakao-malva. Se Abroma.

Kakao-rödt, ett i kakao-bönan förekommande rödt
färgämne.

Kakapon. Se Papegojor.

Kakel (T. kacheln), fyrkantiga, formade och glaserade
stycken af bränd lera, af hvilka s. k. kakelugnar
sammansättas. Den hvita glasyren på kaklet till våra
vanliga kakelugnar utgöres af en genom smältning
åstadkommen blandning af tennaska med qvarts, koksalt,
kaolin och skärfvor af oglaseradt äkta porslin,
stundom äfven med krita och vittrad granit eller
fältspat m, m. Jfr Glasyr.

Kakelugn kallas den af ett särskildt slags tegel
(kakel) tillverkade och för rums uppvärmning
afsedda eldstaden, som i synnerhet i Sverige
allmänt begagnas. Äfven i Ryssland och i vissa
delar af Tyskland hafva kakelugnarna vunnit ganska
vidsträckt användning. De äro tämligen kostsamma,
taga stort utrymme i anspråk och äro tunga, men
bibehålla ock värmet länge, så att de meddela rummet
en jämn temperatur. Detta beror på att det material,
hvaraf de byggas, är föga värmeledande, så att de för
att kunna upptaga värmet från de heta gaserna måste
förses med långa rör eller ledningar. Kakelugnarnas
massa och förmåga att upptaga värme blifva derför
betydande. Derjämte medgifva de, att värmet väl
tillgodogöres, samt lämpa sig för anbringande af
arkitektoniska prydnader. – Kakelugnar byggas i en
mängd olika former och hafva flere olika anordningar,
i synnerhet med hänsyn till rören. Dessa kunna vara
antingen horisontala eller vertikala. I Sverige
brukar man uteslutande kakelugnar med vertikala
rör. Bränslet, hos oss vanligen ved, förbrännes i
eldstadsrummet, hvilket är anbragt i kakelugnens nedre
del och kan tillslutas medelst eldstadsluckorna. Någon
rost begagnas då icke, hvilket deremot är nödvändigt,
om bränslet är stenkol eller koks. Dessa sistnämnda
brännmaterial äro likväl mindre lämpliga att
bränna i kakelugn, emedan denne skadas af den höga
temperatur, som vid deras förbränning uppstår. De heta
förbränningsgaserna uppstiga först till ugnens öfre
del, gå sedermera nedåt genom ett rör vid sidan af
eldstadsrummet, derefter uppåt genom ett bredvid det
förra stående rör, sedermera å nyo nedåt och slutligen
uppåt i rör, belägna vid eldstadsrummets andra
sida. Gaserna bortledas genom ett till skorstenen
gående rör, nära hvars mynning i kakelugnen spjället
är anbragt. Men äfven flere andra sätt för rörens
anordning förekomma. Så t. ex. låter man gaserna
upptill dela sig i två nedåt samtidigt gående strömmar
på hvar sin sida af kakelugnen, hvilka derefter
uppstiga och förenade utgå genom skorstenen. –
Vid andra kakelugnar låter man gasen uppgå från
eldstadsrummet genom ett inuti ugnen varande rör
samt derefter nedgå längs hela den inre ytan eller
genom ett antal nedåt löpande rör. Denna anordning,
som vid arkitekten Ekmans och ingeniör E. Wimans
patenterade kakelugnskonstruktioner tillämpats,
föranleder, att motståndet blir ringa vid rörelsen hos
gaserna, och att dessa kunna fullständigare afkylas,
så att värmet kan bättre tillgodogöras,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free