Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanontillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom slagg och främmande ämnen lättare flyta
upp. Den färdiga formen inställes noga lodrätt
uti gjutnischen, hvilkens öfre del ligger i något
lägre plan än flamugnens tapphål, samt omgifves
med fuktad och väl tillstampad sand. Sedan formen
kommit på sin plats och jernet blifvit smält,
öppnas alla flamugnarna på en gång, och jernet
flyter uti kanaler till en reservoar samt derifrån
uti kanonformen. Behöfves endast en flamugn,
rinner jernet direkt i formen. Sedan denna blifvit
fylld, betäckes öfre ytan af götet med kolstybb,
som antändes och genom sin eld bibehåller jernet
flytande i sjunkhufvudet, hvarigenom eftersjunkning
befordras. Genom ett smalare rör, B, som nedsänkes
i kärnröret, inpressas derefter en kall luftström,
hvilken utgår på sidorna af det insatta röret
och afkyler kärnröret, hvarefter detta, sedan
det omlindade snöret förkolnat, medelst en kran
upphissas; kanonens afsvalning fullbordas af en
kall vattenström, som oatbrutet genomgår kanonens
ihålighet. Efter en eller flere dagar, då kanongötet
blifvit tillräckligt svalt, tages det ur gjutnischen
och befrias från formmassan. Götet insättes derefter
i en maskin, som afsticker sjunkhufvudet, hvarefter
ytan afsvarfvas. Kanalen och kammaren urborras
sedan i en borrstol, hvari pjesen i horisontalt
läge vrider sig, under det att borrstången med sitt
stål föres framåt. Flere olika borrar användas, till
dess utborrningen fått tillräcklig storlek och slät
yta. Kanonens yttre delar finsvarfvas. Om den skall
bandas, finsvarfvas den efter bandens inre storlek,
och banden påkrympas. Dessa äro af stål och tillverkas
af omsorgsfullt valda råämnen, hvilka genom lämpligt
beredningssätt erhålla en viss hårdhetsgrad. Bandämnet
i stänger af olika dimensioner, beroende på bandets
blifvande storlek, inlägges i vällugn för att erhålla
nödig "hets", d. v. s. värmegrad, hvarefter det
utvalsas till en viss längd och fästes med ena änden
på en tjock, svagt konisk tapp, som genast sättes
i rotation och på sig spiralformigt uppvindar den
röd varma skenan. Sedan nämnda spiral lossats från
tappen, gifves åt densamma en förnyad hets, hvarefter
spiralhvarfven hopvällas, d. v. s. sammanslås under
ånghammare. Efter en förnyad upphettning till rödvärme
samt behandling uti valsverk grofsvarfvas bandet
och sträckhärdas, d. v. s. bandets spänstighetsgräns
höjes, derigenom att bandet under upphettning till
rödvärme och inifrån anbringadt tryck nedsänkes och
afkyles i kallt vatten. Slutligen finsvarfvas bandet,
och åt detsamma gifvas de önskade dimensionerna. Vid
de band, hvilka skola uppbära kanonens tappar, måste
äfven dessa smidas. Då banden sedan skola påkrympas
kammarstycket, ligger kanonen horisontalt, hvilande
på "långa fältets" (se Kanon) bakre del och med
mynningen fastkedjad vid golfvet. Banden, som förut
blifvit i särskilda ugnar upphettade till ej fullt
börjande rödvärme, påträdas ett i sänder och hållas
genom starkt tryck på sina platser, till dess de
kallnat, under det att kanonens kanal oafbrutet hålles
väl afkyld genom isvatten. Så snart ett bandlager
blifvit påsatt, finsvarfvas det. Kanonens utborrning
genomgås åter med slätborren, för att erhålla
sin riktiga storlek, hvarefter refflingen
företages. Vanligtvis utskäres en reffla
i sänder. Dervid ligger kanonen orörlig i
reffelbänken, och reffelstålet på sin stång rör
sig med den bestämda vridningen från mynningen inåt
samt utskär först ett grundt och derefter ett allt
djupare spår, till dess refflan är färdig. Kanonen
vrides derefter, så att reffelstålet kan utskära
nästa reffla i sitt bestämda läge. Kanonens bakre
del apteras slutligen för bakladdningsmekanismen,
fänghålet utborras och fodras invändigt med koppar
("tärnas"), bakladdningsmekanismen fästes och sigte
samt korn anbringas.
Kanoner af det andra slaget, eller smidda
stålkanoner, hafva äfven ett kärnrör (ehuru af
stål), som, utom vid bakladdningsmekanismen,
är baktill förstärkt med mantel eller ringar af
smidt stål. Stålet, s. k. gjutstål (stål smält i
degel), består af stål, smidesjern och tackjern
i vissa proportioner och med tillsatser af ett
ämne, som utgör fabrikshemlighet. Man vet dock,
att det kruppska gjutstålet består af puddelstål,
puddladt smidesjern och spegeljern med tillsats af
kiselmanganhaltigt jern, för att göra stålet tätare
och mera blåsfritt. Denna blandning inlägges i deglar
(vanligtvis af eldfast grafit), af hvilka hvar och en
rymmer omkring 30 kg., och hvilka insättas i koks-
eller stenkols-ugnar eller också i Martin-Siemens’
gasregenerativugnar. Genom särskilda anordningar
undersökes om all metall är smält, för hvilket ändamål
hettan bör uppgå åtminstone till 2,400°. Formen är
här af jern, s. k. "kokill", i synnerhet för att
erhålla hastigare afkylning, och cylindrisk samt med
ungefär 4 gånger större inre diameter än det färdiga
kärnrörets. Sedan metallen blifvit smält, tömmas
deglarna i en noga bestämd ordning i en reservoar,
hvarifrån jernet rinner i kanonformen. Vid gröfre
pjesers gjutning bruka alla deglarna tömmas i en
särskild s. k. öfverhettningsugn, hvari stålet
erhåller en likformig, något högre upphettning och
derigenom blir mera homogent. Sedan kanongötet tagits
ur formen, upphettas det i särskild vällugn till högst
ljus rödvärme och nedsmides under olika ånghammare
till ungefär sin blifvande storlek, hvarefter det
svarfvas och borras m. m., i öfverensstämmelse med
hvad förut blifvit sagdt om gjutjernskanoner. –
För att öka likformigheten i täthet brukar man efter
grofsvarfningen glödga kanonblocket till mörk rödvärme
samt derefter härda detsamma genom nedsänkning
och afsvalning uti olja. Ofta brukas intermittent
härdning, eller att upprepade gånger neddoppa blocket
i olja samt åter upptaga detsamma. Förstärkes
kärnröret med mantel i st. f. band, så gjutes
manteln cylindrisk samt smides, borras och härdas
liksom kärnröret och påkrympes på liknande sätt som
banden. Dessa sistnämnda tillverkas något olika mot
de förut nämnda, i det att ett cylindriskt block af
lämplig storlek afskäres i kortare stycken, i hvilka
hål urtagas. Banden smidas sedan öfver dorn, valsas,
grofsvarfvas, oljehärdas och slutligen finsvarfvas. På
detta sätt sker tillverkningen i de tyska och ryska
kanonverkstäderna samt i hufvudsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
