- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
455-456

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaspiska porten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kasetter användas äfven rent ornamentalt, utan
omedelbart beroende af konstruktionen. Ofta prydes
hvarje litet fält med en rosett, stjerna l. dyl. De
kassetterade taken tillhöra egentligen den romerska
konsten, men hafva sedermera nyttjats i derifrån
härledda stilarter, såsom inom den romanska
arkitekturen, inom renaissancen (med dennas
utgreningar) och inom den s. k. empire-stilen. –
2. Se <sp>Fotografi<L/sp>. Upk.

Kassia, bot. farmak. Se Cassia, Kanel och
Kanelkassia.

Kassiabark. Se Kanel.

Kassia-olja. Se Kanelolja.

Kassid, en persisk diktform. De lyriska poem, som
kallas kassider, äro sammansatta af distika med
rimslingring enligt schemat: aa, ba, ca, da, ea,
fa, o. s. v., på samma sätt som i formen ghasel
(se d. o.). Skilnaden mellan ghasel och kassid är
att den senare är en lång dikt, ett större ode,
medan stroferna i en ghasel äro helt få.

Kassinett, klädesartadt halfylletyg, bestående af
inslagskypert med varp af bomull. Tygets rätsida
är glättad. Det nyttjas mest till benkläder.

Kassiopela. Se Cassiopea.

Kassiteriderna (Lat. Cassiterides insulae, af
Grek. kassiteros, tenn), Tennöarna, de till sitt
läge ej fullt bestämda öar, från hvilka fenicerna
hemtade tenn. De omtalas först af Herodotos,
hvilken yttrar sig med mycken osäkerhet om dem,
och antagas vanligen vara desamma som Scilly-öarna,
hvaremot äldre författare (2:dra årh. f. Kr.–4:de
årh. e. Kr.), såsom Poseidonios från Rhodos,
Diodorus Siculus, Strabon, Pomponius Mela, Plinius
d. ä. m. fl., förlägga dem till Spanien och särskildt
till nordvestra delen deraf, det nuv. Galicien. Jfr
H. Hildebrand, "Kassiteriderna och tennet i forntiden"
(i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", del. 5).

Kassiterit, miner. Se Tennmalm.

Kassotis, en helig källa vid Delfi (se d. o.),
enligt sagan uppkallad efter en nymf på det närbelägna
berget Parnassos. A. M. A.

Kassuben [-sjuben], kassubernas land, med titel
hertigdöme. Se Kassuber.

Kassuber [-sjuber], en slavisk, närmast polsk
(P. kaszub), folkstam med från polskt språkområde
afskild boningsort v. om Danzigviken i Vest-Preussen
(hufvudsakl. kretsarna Neustadt och Karthaus)
samt vesterut på Pommerns kust. De utgöra ännu
omkr. 100,000 pers., i Preussen mest katoliker, i
Pommern protestanter, men undanträngas och uppblandas
alltmer af tyskarna. Kassuberna upptogo i äldre tider
hela området mellan, Persante-strömmen och Weichsels
nedre lopp, och Kolberg var deras hufvudort. De
omtalas redan i urkunder från 1200-talet, då i de
pommerska hertigarnas titel äfven ingick "hertig af
Kassuben". Sedermera, när 1648 en stor del af Pommern
afträddes till Sverige, skrefvo sig de svenska
konungarna ända t. o. m. 1719 "hertigar af K.",
en titel, som ännu officielt bäres af konungen af
Preussen. Genom ett beslut af preussiska landtdagen
i Königsberg 1843 utbyttes polskan mot tyskan

som kyrkspråk, men detta påbud upphäfdes snart, och
fr. o. m. 1852 fick kassubiskan insteg i skolorna och
på Neustadts gymnasium. – Kassubiska språket är en
från polskan tämligen afvikande dialekt. Till dess
mest anmärkningsvärda egenheter höra engelskt w,
instrumentalis sing. mask. och neutr. på nasalt
-e i st. f. -em, äfven dat. plur. med nasalerad
vokal (men bibehållet m), dualformer hos adj. och
verb samt preterit. i verbet utan personböjning
(alldeles som t. ex. i ryskan). Sedan 1850-talet
har man, ehuru visserligen med tämligen ringa
utsigt till framgång, sökt höja kassubiskan till
ett literaturspråk. I synnerhet har Florian Ceinova
(d. 1880) varit mycket verksam i detta syfte. Han har
för kassubiskan uppgjort ett eget alfabet, skrifvit
en kassubisk grammatik (1879), utgifvit en samling
etnografisk-historiska skildringar ur kassubernas lif
(Skôrle kaszébsko-slovjnskjé mòvé; 13 häften, 1866–68)
och, under namnet "Wojkasin", åtskilliga mindre
folkskrifter. Det äldsta prof på språket föreligger
i en öfversättning af Luthers katekes från 1643
(nya uppl. 1752, och 1828). Med dessa skrifter är
också den kassubiska literaturens historia i det
närmaste uttömd. Det var först Mrongovius’ resa
1828, som gjorde kassuberna med deras språk till
föremål för en allmännare uppmärksamhet. Senare
hafva bl. a. ryssarna Hilferding och Lavrovskij
skrifvit om folket samt Stremler, dansken K. Verner
och Biskupski ("Die sprache der Kaschuben im kreise
Karthaus. 1. Lautlehre", 1883) studerat dialekten.
Lll.

Kassör. Se Kassa.

Kast (Port. casta, slägte, ras; egentl. någonting
oblandadt, af Lat. castus, ren, kysk). 1. Hvar och en
af de stammar eller ärftliga rang- och yrkesklasser,
i hvilka det indiska samhället är deladt (jfr Indien,
sp. 532–33). Ordet nyttjades först af portugiserna
för att beteckna den ståndsindelning de funno gällande
uti Indien. Denna kastskilnad är grundad på födseln:
man födes till sina föräldrars kast såsom till en
bestämd menniskoart. Man måste lefva inom denna kast,
qvarstanna vid dess sysselsättningar, seder och
lefnadssätt; ingen kan genom personlig duglighet
lyfta sig till en högre, ingen får, enligt den
ursprungliga kast-idén, gifta sig utom sin kast. Den,
som sitter till bords med en annan kasts medlemmar
eller äter mat, som är tillredd af dem, eller i
deras sällskap söker förströelser, varder utstött
och degraderad från sin kast. Till följd af flere
omständigheter, såsom den genomgripande omgruppering
kastindelningen under tidernas lopp undergått, de
på olika orter vexlande stadgarna derför samt den
hittills ofullständiga kännedomen om de vidsträckta
indiska landen, råder ännu bland forskarna mycken
ovisshet om huru pass strängt kastskilnaden varit
och är tillämpad. Giftermål synas dock alltid hafva
varit tillåtna mellan de trenne högre af de forna
kasterna, dock så, att en qvinna icke fick gifta sig
under sin kast och att barnen kommo i den lägre. Om
kastinrättriingen talas ej uttryckligen i Vedas, utan
först i Puranas samt i Manus lagböcker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free