- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1517-1518

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreittmayr ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Krepiner. Se Krepp.

Krepis. Se Krepidoma.

Krepitation (af Lat. crepitare, knarra, rassla), med.,
betecknar åtskilliga knarrande eller rasslande ljud,
som uppstå vid flere olika sjukliga tillstånd. Så
kallas t. ex. vid benbrott det skrapande ljudet vid
brottytornas gnidning mot hvarandra för krepitation;
de fina rasselljuden i lungorna vid börjande
lunginflammation kallas krepiterande rassel.
F. B.

Krepon. Se Krepp.

Krepp (Fr. crêpe, krusflor, af Lat. crispus,
krusig), ett genomskinligt sidentyg, hvilket väfves
gallerformigt såsom gas och sedan behandlas med
hett vatten eller vattenånga, hvarvid trådarna,
som äro tvinnade omvexlande åt höger och venster,
krusa sig ormlikt, så att tyget får en varaktigt
krusig yta. Krepp tillverkas förnämligast i Bologna,
Lyon och Avignon. – Krepiner, ett slags breda
prakt-fransar; ett slags smala valkar, som inflätas
i fruntimmershår och till fårgen öfverensstämma
med håret. – Krepon [-på’ng] är ett tätare tyg, som
tillverkas af kam-ull, stundom ock af kam-ull blandad
med silke eller lin, samt göres krusigt i likhet med
krepp. Krepp och krepon äro till färgen oftast svarta
(till sorgdrägt), men förekomma äfven i gladare
färger. – Kreppbilder stickas på hvitt siden med
fina silkestrådar, som äro dragna ur krepptyg. Sådana
bilder påminna något om kopparstick.

Kreppvar, Nord. mytol., är enligt Solsången (se
d. o.) namnet på den yngsta af hafsguden Njärds
nio döttrar. Th. W.

Kresfontes, konung Aristomachos’ son, var enligt
sagan en af dorernas anförare på deras vandring
samt vid angreppet på Peloponnesos och erhöll af det
intagna landet på sin lott Messenien. Jfr Grekland,
sp. 1530.

Kresilas, grekisk bildhuggare, var en yngre samtida
till Fidias, hvilken han besegrade i en berömd täflan
om en amazonfigur för Artemis’ tempel i Efesos. K:s
amazon framställdes sårad, och på grund deraf hänföras
flere, till vår tid bevarade efterbildningar till
detta hans original. Den bästa af dem finnes på
Capitolium i Rom. Berömd var ock hans porträttbyst
af Perikles, såsom motsvarande det tillnamn af
"den olympiske", som gafs åt den atheniensiske
statsmannen. Efterbildningar finnas i München,
i London och i Rom (Vatikanen). C. R. N.

Kresol [-sål], kem., fenoler af sammansättningen
C6 H4 . CH3 . OH, hvilka förekomma i kreosot samt i
urin som svafvelsyre-etrar, och som kunna på många
olika sätt erhållas med konst. Man känner 3 isomeriska
(till sammansättningen lika) kresoler, af hvilka 2 äro
fasta och lättsmältliga ämnen och 1 en olja. P. T. C.

Krestomati (Gr. chrestomatheia, inhemtande af det
för en vetenskap nödvändiga; plur. chrestomatheiai,
utdrag af det bästa eller brukbaraste i författares
skrifter, af chrestos, nyttig, duglig, och manthanein,
lära sig), "läsebok" (i motsats till grammatiska
regler) för inlärandet af ett främmande språk; samling
af valda stycken ur mönstergilla författares verk,
ordnade för undervisningsbruk så, att de erbjuda
gradvis

växande svårigheter, och med öfvervigt för
prosautdragen (jfr Antologi).

Kresus (Grek. Kroisos, Lat. Croesus), den siste
konungen i Lydien, af Mermnadernas ätt, var son af
Alyattes, hvilken han efterträdde i regeringen
år 560 f. Kr. (enligt andra tidsberäkningar
556, 567 eller 571). Genom eröfringar utvidgade
han sitt rike åt östra sidan ända till floden
Halys och gjorde de i Asien bosatte grekerna sig
skattskyldiga. Guldgrufvorna i berget Tmolos och den
guldförande sanden i floden Paktolos satte honom
i stånd att samla omätliga skatter, hvilka sedan
blifvit till ett ordspråk ("rik som Kresus"). Uppblåst
öfver sin makt och rikedom, gjorde han anspråk på
att gälla såsom den lyckligaste bland dödlige och
säges hafva illa upptagit, att den vise athenaren
Solon, då denne vid ett besök i K:s hufvudstad
Sardes fått skåda konungens skatter, icke ville
prisa hans lycka. Snart fick dock K. röna lyckans
obeständighet, då hans mest älskade son, Atys, omkom
genom en olyckshändelse. Ej långt derefter började
han krig med perserkonungen Cyrus, sedan oraklet i
Delfi på hans förfrågan gifvit det tvetydiga svaret,
att K., om han öfverginge floden Halys, skulle störta
ett mäktigt rike. Efter en oafgjord drabbning vid
Sinope drog han sig tillbaka till Sardes, der han
inneslöts af Cyrus och efter 14 dagars belägring måste
gifva sig åt denne (546). Cyrus behandlade honom väl
och behöll honom städse i sin närhet såsom vän och
rådgifvare. Om anledningen till denna mildhet mot den
besegrade fienden finnas två olika uppgifter. Enligt
Herodotos dömdes K. af Cyrus att brännas lefvande
och stod redan på bålet, då han, erinrande sig Solons
yttrande att ingen bör prisas lycklig före sin död,
tre gånger ropade dennes namn. Cyrus, som hörde
detta utrop, sporde om dess betydelse och, i sitt
hjerta slagen af den deri liggande hänsyftningen
på all mensklig lyckas förgänglighet, skänkte han
K. lifvet. En annan forntida häfdatecknare (Ktesias)
berättar, att K., som tagit sin tillflykt i Apollons
tempel, fyra gånger blifvit belagd med kedjor,
men alla fyra gångerna på underbart sätt befriats
från dessa, hvilket Cyrus tolkade såsom ett tecken
till att den fångne konungen stod under skydd af
den gud, åt hvilken han alltid med förkärlek egnat
sin dyrkan. Enligt Herodotos skall K. efter Cyrus’
död hafva lefvat hos dennes son Kambyses, men med
knapp nöd hafva undgått att blifva mördad på denne
tyranns befallning, då han en gång gjorde honom
föreställningar för hans vanvettiga tilltag. A. M. A..

Kret, befästningsk. Se Crête.

Kreta (Forngrek. Krete, Lat. Creta, Nygrek. Kriti,
Turk. Kirid), nu ofta efter hufvudstaden kalladt
Kandia, den största bland de grekiska öarna, belägen
s. om Cykladernas ögrupp under 35° n. br., mellan
23° 30’ och 26° 20’ ö. lgd (fr. Greenw.), således
med en längdsträckning i ö. och v. af 268 km., under
det att, till följd af de i synnerhet på norra sidan
djupt inskärande bukterna, bredden i n. och s. vexlar
mellan 15 och 55 km. Arealen är enligt Strelbitsky
8,591 qvkm. Ön genomstrykes till hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free