- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
85-86

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritsystemet, geol., är det yngsta af de mesozoiska systemet och har fått sitt namn efter den deri på åtskilliga ställen uppträdande bergarten krita - Kritteckningsmanér, en art af grafisk konst, hänförlig till hufvudgruppen kopparstick - Krivina. Se Cervena - Krivitjer, slavisk folkstam - Krivoscie, område i södra Dalmatien - Kroasera. Se Croisera - Kroater. 1. En slavisk folkstam - Kroater. 2. Ett slags lätt, till stor del oregelbundet rytteri - Kroatien, konungarike i österrikisk-ungerska monarkien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dikotyledoner. De tropiska samt subtropiska formerna äro
betydligt mera tillbakaträngda (cycadéer saknas),
så att sannolikt under denna tid (Öfre kritan)
klimatskilnad mellan högre och lägre breddgrader
börjat göra sig gällande. I Patoot-lagren förekomma
äfven lemningar af saltvattensdjur, som mest
öfverensstämma med dylika från nordvestra Amerikas
senona bildningar.

I Nord-Amerika finnas till kritsystemet hörande
bildningar såväl vid östkusten (New Jersey) och
i Texas, på bägge ställena öfverensstämmande med
Europas, som ock i vestra delen (Dakota, Missouri,
Colorado, Wyoming etc.). Dessa mäktiga bildningar
förete delvis egendomliga karakterer, och de yngstas
omtvistade ställning har förut omnämnts. Jämväl i
Kalifornien och Britiska Columbia hafva kritsystemets
aflagringar anträffats. Kritsystemet förekommer för
öfrigt på en stor mängd ställen, så t. ex. i norra
Afrika (Libyska öcknen, Algeriet), i södra Afrika
(Uitenhageformationen), i Asien (Palestina, Syrien,
Ostindien, Japan, ön Sachalin etc.), i Syd-Amerika vid
Magelhaens sund, i Australien och på Nya Zeeland.
B. L-n.

Kritteckningsmanér, en art af grafisk konst,
hänförlig till hufvudgruppen kopparstick, hvilken
söker att återgifva karakteren af en svart- eller
rödkritsteckning med de för denna egendomliga,
liksom af idel små, tätare eller glesare punkter
bildade strecken. Kopparplåten prepareras liksom för
etsning, och på etsgrunden utföres teckningen med
olika verktyg: vanlig radernål, nål, som frambringar
tre punkter, puns med flere trubbiga tänder (mattoir)
samt den s. k. rouletten, d. v. s. en liten med ojämna
taggar försedd cylinder, som roterar i änden på ett
stift. Derefter etsas teckningen med etsvatten in
i plåten. Kritteckningsmanéret uppstod i Frankrike
på 1750-talet. Äran af uppfinningen tillskrifves
gravören François. De mest framstående artisterna
inom denna konstart äro fransmännen Demarteau
och Bonnet samt holländarna Ploos van Amstel
och Cootwijck. Omsorgsfullt utförda arbeten af
detta slag hafva, i synnerhet då de äro tryckta
i rödt, en förvillande likhet med kritteckningar,
och misstag ega stundom i detta afseende rum, då
t. ex. koppartryckets plåtrand och underskriften
m. m. blifvit afklippta. Någon vidsträcktare
användning hade ej kritteckningsmanéret, då det,
såsom reproduktionsmedel af blott en viss art
teckningar, endast i sådana verk som teckningskurser
o. d. kunde vända sig till en större allmänhet, men
eljest kunde uppskattas blott af ett fåtal samlare.
Upk.

Krivina. Se Cervena.

Krivitjer, slavisk folkstam, voro först bosatta mellan
Duna och Pripet, men flyttade sedan österut till
Volgas, Okas och Dnjeprs öfre lopp. Deras hufvudort
var Smolensk.

Krivoscie [-vo’sjije], område i södra Dalmatien,
kretsen Cattaro, mellan Bocche di Cattaro och
Montenegro, ett kalt, ofruktbart, vattenfattigt
bergland med rått klimat. Innevånarna, omkr. 3,700,
äro grekiska katoliker af slavisk (serbisk)
nationalitet, lefva ytterst tarfligt och nära sig af
den ringa afkastning jorden gifver
samt af get- och farafvel. De äro så godt som
oberoende, sympatisera med montenegrinerna och
hafva tvänne gånger, 1869 och 1882, med vapen i hand
satt sig till motvärn, när österrikarna i Dalmatien
ville utskrifva landtvärn. Sista gången utbredde sig
upproret äfven till Bosnien och Herzegovina och kunde
undertryckas först efter flere månaders strider och
medelst en betydande truppstyrka. Derefter utvandrade
många af innevånarna i K. till Montenegro. Österrike
har utom de äldre fästena Ledenice, Cerkrice och
Dragalj anlagt flere nya befästningar äfvensom vägar;
sådana hafva förut nästan alldeles saknats i K.

Kroasera. Se Croisera.

Kroater (egentl. chorvater, bergsbor, af Slav. chora
l. gora, berg). 1. En slavisk folkstam, bosatt
hufvudsakligen i Kroatien (se d. o.), men äfven
i Dalmatien, Bosnien och Herzegovina. Kroaterna
bekänna sig till romersk-katolska läran och uppgå
till omkr. 2 mill. personer. – 2. Ett slags lätt,
till stor del oregelbundet rytteri, hvilket under
trettioåriga kriget gjorde de kejserlige stora
tjenster. Det uppsattes icke endast af folk från
Kroatien, utan äfven af magyarer samt fick senare
benämningen husarer. De svenske soldaterna förvrängde
namnet kroat till krabat och betecknade med detta
ord sedermera en vild sälle i allmänhet. Under
sjuåriga kriget (1756–63) fanns i österrikiska armén
under namnet kroater en värfvad, lätt, såsom frikår
organiserad infanteritrupp, af hvilken österrikarna
hade stor nytta, särskildt i lilla kriget.
C. O. N.

Kroatien, konungarike i österrikisk-ungerska
monarkien, hvilket med Slavonien och
Kroatisk-slavoniska militärgränsen utgör
en beståndsdel ("kronland") af det ungerska
statsområdet. Kronlandet sträcker sig från 14°
25’ till 20° 25’ ö. lgd samt gränsar i n. v. till
Steiermark, i v. till Krain, Istrien och Adriatiska
hafvet, i s. till Dalmatien, Bosnien och Serbien
samt i ö. och n. till Ungern. Areal 42,516 qvkm. Den
norra, större delen af K. tillhör Donaus flodområde
och begränsas i hufvudsak af denna flod samt dess
bifloder Drava och Save; den andra utgöres af
höglandet vid Adriatiska hafvet. Bergen i den förra
äro utlöpare af de sydöstra Alperna, hufvudsakligen
kända under benämningen Varasd-bergen, och sträcka
sig med aftagande höjd öfver mer än hälften af
landet, till granskapet af staden Diákovár, samt
nå sin största höjd i Ivancica (1,060 m.). Bergen i
landets södra del äro en fortsättning af Karst och
bestå af tre mer eller mindre utpräglade kedjor,
som löpa från n. v. till s. ö.: Velebit, med en
medelhöjd af 1,100 m., Kapella och Pljesevica (gräns
mellan K. och Bosnien). I östra delen af Slavonien
ligger en isolerad berggrupp, Yrdnik l. Fruska gora.
Hufvudfloder äro Drava, K:s gräns i n., med blott
en större biflod, Bednja, och Save, i nedre delen
af sitt lopp K:s gräns i s. Den senare upptager ett
stort antal bifloder, bland hvilka de största äro:
Sotla, Krapina, Trebcs och Orljava från venster samt
Kulpa och Unna från h. Stora kärrtrakter förekomma
i Slavonien längs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free