Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kylberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra ämnen sammansatt beredning, som värderades
ofantligt högt och användes till rökelse,
såsom läkemedel mot flerehanda sjukdomar och
till balsamering af de döde. Det fanns flere
olika beredningar af kyphi, bl. a. ett slag, som
innehöll frön af Trigonella foenum graecum L.,
hvilka frön hos Egyptens fellaher fortfarande
utgöra en allmänt använd parfym och äfven krydda.
O. T. S.
Kypra. 1. Väfva med kypert-bindning (se Kypert). –
2. (af T. kufe, stort laggkärl, fat; beslägtadt
med Sv. kypare), sköta om viner riktigt, då de
ligga på lager, så att de icke unkna, mögla eller
grumlas. Kypringen innefattar tillsynen att fatet
ständigt må vara fullt och ligga i rätt läge,
att den rätta temperaturen vidmakthålles, att
tappning företages endast vid vacker väderlek samt
att klarning vid behof verkställes, hvilket vanligen
sker medelst tillsats af ägghvita (för röda viner)
eller "vingelatin" (för starka viner).
Kypselos [härdt k]. Se Cypselus.
Kyrass (hårdt k;
Fr. cuirasse, af L. curium, läder, emedan de äldsta
kyrasserna sannolikt voro af läder), det af jern,
stål eller gjutstål förfärdigade harnesk, hvarmed
kyrassiererna äro utrustade. Det består vanligen af
både bröstharnesk (Fr. plastron) och ryggharnesk
(dossière) eller ock endast af det förra. Den
preussiska kyrassen väger 1,5 kg.
Kyrassier (hårdt k; Fr. cuirassier) kallas den
tunge, i kyrass (se d. o.) klädde ryttaren. Ordet
nyttjades redan vid öfvergången till den nyare tiden
såsom beteckning för det harneskklädda kavalleriet
(se d. o.). Småningom minskades jernklädnaden, så
att mot slutet af trettioåriga kriget af den gamla
rustningen i allmänhet återstodo endast kyrass och
hjelm. Beväpningen utgjordes vanligen af en rak
värja och pistoler. Kyrassierernas organisation
fulländades, i den mån adelsmännen försvunne från
deras led och truppen blef värfvad. De hafva
bibehållits ända till våra dagar, om än deras
antal betydligt vexlat vid olika tider. I Österrike
bortlades kyrassen 1860, och benämningen kyrassierer
utbyttes 1867 mot dragoner. I Frankrike har halfva
antalet kyrassier-regementen (6 stycken) aflagt
kyrassen. Preussen har ännu 10 kyrassierregementen
och Ryssland 4. Kyrassiererna äro tungt kavalleri
(stora ryttare på tunga hästar), afsedt för anfallet
på slagfältet. Som sådant anfall numera icke så
ofta förekommer, men kavalleriet måste kunna kämpa
äfven till fots, hvilket är svårt för kyrassiererna,
bestrides nyttan af dem med rätta öfverallt, och der
de ännu finnas hafva de bibehållits för traditionens
skull. C. O. N.
Kyrene. Se Cyrene.
Kyrie eleeson l. K. eleison l. endast Kyrie
[hårdt k], den katolska mässans första del,
som följer direkt på "Introitus", är en
från den grekiska öfversättningen af Gamla
test. (Septuagintaöfversättningen) samt från
Nya test. (Matt. 9: 27 m. fl. st.) hemtad kyrklig
böneformel, som betyder "Herre, förbarma dig!" I den
österländska kyrkan var den redan under 3:dje årh. i
bruk vid gudstjensten såsom församlingens
"responsorium" (svar) på hvarje af den
tjenstförrättande diakonen uppläst bönepunkt i
litanian. Påfven Sylvester I (314–335) skall hafva
infört denna grekiska böneformel i den vesterländska
kyrkans latinska ritual. Snart utvidgades den till
ett trefaldigt Kyrie eleison, Christe eleison,
Kyrie eleison, med hänsyftning på treenigheten, och
fick vid den romerskkatolska högmässogudstjensten
sin plats närmast efter Introitus, d. v. s. den
korta lofsägelsebönen efter syndabekännelsen. Vid
vallfärder och kyrkliga festligheter sjöngs Kyrie i
mångfaldiga upprepningar. Genom det myckna bruket
blef ordet "Kyrieleis" i folkets mun, i synnerhet
i Tyskland, småningom det oförstådda uttrycket
för folkjubel vid religiösa folkfester; och då
detta efter hand under medeltiden blef uppslaget
till den religiösa folkvisan, fick denna vanligen
"Kyrie eleison" till refräng. Deraf kallades dessa
religiösa sånger leiser, med hvilken benämning sedan
alla andliga folkvisor under medeltiden i Tyskland
betecknades, äfven de, som saknade nämnda refräng. –
I "Tyska mässan" af år 1526 tog Luther upp det
trefaldiga Kyrie efter Introitus, och denna plats har
det ännu i den lutherska gudstjensten, ehuru numera
öfversatt på landets språk. I svenska mässboken af
1531 intogs det trefaldiga Kyrie på svenska ("Herre,
förbarma dig öfver oss! Kriste, förbarma dig öfver
oss! Herre, förbarma dig öfver oss!") efter Introitus;
för närvarande, enl. 1811 års kyrkohandbok, sjunges
det af församlingen (eller läses af presten) vid
den svenska högmässogudstjensten omedelbart efter
syndabekännelsen. I den svenska litanian förekommer
också det trefaldiga Kyrie på svenska. J. P.
Kyrillos [hårdt k]. Se Cyrillus.
Kyrillos Lukaris [hårat k]. Se Cyrillus Lucaris.
Kyrka (af Grek. kyriakon, Herrens, med underförstådt
doma, hus; ordet har i de germanska språken ombytt
genus och blifvit T. kirche, Eng. church, D. och
N. kirke) betecknade ursprungligen hos de germanske
kristna gudstjensthuset, men erhöll småningom
lika vidsträckt betydelse, som ordet ecclesia
("församling") hade i grekiskan, latinet och de
romanska språken. Ordet "kyrka" finnes icke i den
heliga skrift, men väl "församling", hvadan ur det
bibliska ordet församling begreppet af kyrka måste
härledas, enär de visa sig under kyrkans äldsta tider
hafva betecknat samma sak. Församling betecknar i och
för sig sjelf endast en verklig, på jorden existerande
samling af menniskor. Sitt fulla bibliska innehåll har
ordet erhållit från de i den hel. skrift förekommande
liktydiga benämningarna "Guds rike", "Kristi rike",
"himmelriket". För att rätt fatta hvad församling,
och dermed också kyrka, är i biblisk mening, måste
man således känna himmelrikets väsende. Himmelriket
har sitt namn deraf att det nedkom från himmelen
med Jesu uppenbarelse såsom den utlofvade Messias,
såsom Guds enfödde son, hvilken blifvit menniska
och i sin person förenar gudomlig och mensklig natur
för att genom sitt lif och verk på jorden fullborda
menniskornas försoning med Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
