- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
875-876

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laud, William - Laudabilis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgjorde en motsats till hans egen obeslutsamhet. Under
Karls första regeringsår rådfrågades L. ofta i
kyrkliga ärenden. Han tillstyrkte befordringar af
antipuritanska prester och kastade sitt inflytande
i vågskålen mot underhusets anspråk att stifta lag
i politiska och kyrkliga frågor. 1628 utnämndes
L. till biskop i London och 1633 till ärkebiskop
af Canterbury. Från 1629, då frågan om kyrkans
maktsfer väckte så stor uppmärksamhet i parlamentet,
ända till L:s fall är hans historia liktydig med
engelska högkyrkans historia. Alla hans handlingar
syftade åt i första rummet kyrkans och i andra
rummet kronans tillväxt i makt och myndighet. Han
förföljde det puritanska presterskapet, icke af
bigotteri, utan af systematisk politik. Det råd han
gaf konungen att undertrycka presbyterianismen
i Skotland och der införa en ny liturgi blef
olycksdigert för honom. Skottarna reste sig med
anledning af den kränkning man tillfogade deras
religiösa och nationella känslor; och då de 1640
bemäktigade sig de norra grefskapen och sände
fullmäktige till London för att underhandla om
fred, yrkade de på L:s bestraffning såsom varande
den store brandstiftaren. En af det med anledning
af de skotska oroligheterna sammankallade Långa
parlamentets första åtgärder 1640 var att anklaga
honom för landsförderfliga råd. Han öfvergafs af
sin konung och kastades i fängelse. När 1643 nöden
dref till ytterligare eftergifter för skottarna,
fullföljde man hans anklagande. Han försvarade sig
med mod och talang, men hans fällande var bestämdt
på förhand, och han afrättades d. 10 Jan. 1644.
A. B. B.

Laudabilis, Lat., förtjent af beröm. Se Haud
illaudabilis
.

Laudanum (Lat. ladanum), farmak., med., benämndes
fordom ett vanligen med vatten eller stundom
med vin beredt extrakt af opium (Laudanum
solidum
). I våra dagar betecknar detta namn ett
"sammansatt" opiivin (vinum opii compositum), i hvars
beredning, jämte opium såsom huvudbeståndsdel, ingå
åtskilliga aromatiska ämnen. Ett sådant preparat
är det efter den engelske läkaren T. Sydenham
uppkallade Laudanum liquidum Sydenhami, som i de
skandinaviska farmakopéerna motsvaras af vinum
thebaicum crocatum
l. vinum opii crocatum, hvilket
opiivin innehåller det lösliga af 1 del äkta kanel,
1 d. kryddnejlikor, 5 d. saffran och 15 d. opium
utdraget genom maceration under 5 dagar med 150
d. malagavin. Detta opiivin och L. liqu. Sydenhami
begagnas såsom smärtstillande och sömngifvande på
samma sätt som opiitinktur i dos af 10–15 droppar
för fullvuxna. – Ett annat opiipreparat, benämndt
L. de Rousseau (efter en abbé med detta namn), var
beredt genom jäsning (medelst öljäst) af opium och
honing i varmt vatten. Det innehöll inemot dubbelt så
mycket opium som Sydenhams laudanum. "Laudanum" är
det i England af allmänheten mest begagnade opiatet,
hvilket äfven ofta missbrukas till förgiftningar.
O. T. S.

Lauda Sion Salvatorem, Lat., "lofva, Sion,
återlösaren", en seqvens (se d. o.), som i
romersk-katolska kyrkan afsjunges vid Kristi lekamens
fest.

Laudator temporis acti, Lat., "loftalare öfver
gångna tider". Uttrycket är hemtadt från Horatius’
skildring af ålderdomen i "De arte poetica". v. 173.

Laudatur, Lat., "han (eller hon) berömmes",
berömlig, det högsta af de trenne hufvudbetyg, som användas
vid svenska undervisningsanstalter. Det motsvarar tre
betygsenheter (jfr Approbatur och Cum laude). Såsom en
stegring af "laudatur" begagnades förr betyget Egregie
laudatur
("han är förtjent af ett utomordentligt högt
beröm"). Ett ännu högre vitsord var Par nobis ("vår –
examinatorernas – jämnlike"). Se vidare Examensbetyg.

Laudera (Lat. laudare), lofprisa, berömma, gifva
betyget laudatur (se d. o.).

Lauderdale [lådördel], skotsk ätt, som härstammar från
en Sir Richard Maitland i 13:de årh. 1. John Maitland,
hertig af L., f. 1616, var en af de ifrigaste
deltagarna i skottarnas resning (1638) mot Karl I
och beskylldes för att hafva varit djupt invecklad i
affären att mot penningar utlemna konungen (1647)
till engelska parlamentet. Sedan blef L. rojalist,
togs af republikanerna till fånga i slaget vid
Worcester (1651) och befriades ur fängelset först
1660, af Monk. Han var sedan medlem af den beryktade
ministèr, som kallas "Cabalen" (1667–73), och det
förnämsta verktyget att påtvinga sina landsmän de
nyinsatte biskoparna, hvarunder han icke ryggade för
några grymheter mot presbyterianerna. Vid Cabalens
upplösning 1673 inskränktes L:s verksamhet till de
skotska ärendena. Han genomdref skotska parlamentets
samtycke till att allt hvad konungen och rådet
stadgade rörande kyrkliga ärenden, personer och möten
skulle hafva kraft af lag. L. upphöjdes 1672 till
hertig af L. Han afled 1682. – 2. James Maitland, earl
af L., statsman och skriftställare, f. 1759, ingick
1780 på den juridiska banan och blef snart medlem
af underhuset. Der väckte han inom kort uppseende
såsom talare och oppositionsman och var 1787 medlem
af den kommission, som ledde anklagelseii mot Warren
Hastings. När han efter faderns död, 1789, ärft dennes
titel, invaldes han i öfverhuset, der han slöt sig
till oppositionen. Då hans vän Fox 1806 inträdde i
ministèren, blef L. peer af Storbritannien, medlem af
Hemliga rådet och storsigillbevarare för Skotland,
men vid ministèrförändringen 1807 förlorade han sina
ämbeten och var sedan åter verksam i öfverhuset såsom
ifrig oppositionsman, röstade mot undantagslagarna,
expeditionen till Köpenhamn o. s. v. Vid äldre år blef
han mera konservativ, understödde 1821 regeringen vid
drottning Karolinas process, motsatte sig lidelsefullt
parlamentsreformen och blef slutligen ledaren för
hög-tories bland de skotske peererna. Död 1839. Han
författade bl. a. Inquiry into the nature and
origin of public wealth
(1804). A. B. B.

Laudon (Loudon), Gideon Ernst von, friherre,
österrikisk fältmarskalk, föddes 1716 i Livland och
tillhörde en ursprungligen skotsk familj. (Namnets
engelska uttal är lådön.) L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free