Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laxsjö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter han s. å. började i hemlighet anställa
gräfningar vid Nimrud (det forna Kalah). De högst
märkliga fynd, som han under de två följande åren
gjorde derstädes samt i det forna Ninive (Kujundsjiks
och Nebi Junus’ ruinkullar) och det forna Assur (nu
Kileh-Sjirgat) förmådde engelska underhuset att genom
British museum tillställa honom ett anslag å 3,000
pd sterl. Till British museums största dyrbarheter
höra nu de af L. hemsända bildverken (lejon- och
tjursfinxer, reliefer m. m.) samt det rika, af
öfver 10,000 tegeltaflor med kil-inskrifter bestående
assyriska bibliotek, som han fann i Kujundsjik. Då
han 1849 utnämnts till attaché i Konstantinopel,
upptog han å nyo sina undersökningar, bl. a. i
Babylons ruiner. Han utgaf beskrifningarna Nineveh
and its remains (2 bd, 1848–49; förkortad uppl. 1851;
"Ninivehs ruiner", 1852–53) jämte plansch-atlasen
Monuments of Nineveh (1849–53), Discoveries in
the ruins of Nineveh and Babylon (1853) samt några
inskriftssamlingar. – I det politiska lifvet har
L. deltagit med utmärkelse. Han var 1852–57 medlem af
underhuset (han sökte då, ehuru förgäfves, åvägabringa
en reform af den civila förvaltningen), valdes dit å
nyo 1860, var 1861–66 understatssekreterare, blef 1868
minister för de offentliga arbetena och 1869 engelskt
sändebud i Madrid. L. hade 1854 såsom ögonvittne
bevistat Krimkriget och derefter i underhuset yrkat
på en kraftig politik mot Ryssland. Såsom antiryskt
sinnad och kännare af Orientens förhållanden
utnämndes han, ehuru en af de liberales män, 1877
af Beaconsfield till sändebud i Konstantinopel
(bl. a. afslöt han konventionen om Cyperns afträdande
till England, d. 4 Juni 1878), återkallades 1880,
då Gladstone blef premierminister, men återfick
platsen efter Gladstones fall, 1885. – L. besökte
Indien 1857–58 för att söka utröna orsakerna till
seapoys-upproret. Han blef 1853 hedersborgare i
London, var 1855–57 rektor för Aberdeens universitet
och upphöjdes 1878 i adligt stånd.
Laynez, Jacobo, spansk jesuit, f. 1512, d. i Rom
1565, var en af de sju, som d. 15 Aug. 1534 afgåfvo
löftet i Paris (se Jesuitorden, sp. 1198). 1552–54 var
han ordens provincial uti Italien, och efter Loyolas
död stod han åren 1556–58 som generalvikarie i
spetsen för samfundet. Sistnämnda år valdes han till
general, hvilken befattning han, jämlikt regeln,
innehade till sin död. L. var en viljekraftig och
beräknande man, och han delar med Loyola äran af
ordens organisation. Under hans ämbetstid antogos de
stadgar, som innehålla ordens ledande grundsatser,
nämligen "konstitutionerna", hvilka – åtminstone i
utkast – härröra från Loyola sjelf, samt de L. allmänt
tillskrifna "deklarationerna". Mot påfven, som ville
påtvinga jesuiterna det kanoniska timsjungandet
och fordrade, att den med monarkisk makt utrustade
generalen skulle utses för en tid af blott tre
år, förfäktade L. med framgång ordens intressen.
P. F.
Lazarett. Se Lasarett.
Lazarister kallas en af
den franske katolske presten Vincent de Paula 1624
stiftad orden
af missionsprester, hvilka skulle verka dels såsom
resepredikanter inom kyrkan för uppväckande af
lefvande kristendom, dels såsom sjukvårdare. Den
senare uppgiften har troligen gifvit orden
dess namn, ty S:t Lazarus är inom den katolska
kyrkan de sjukes skyddspatron, och orden hade sitt
hufvudsäte i församlingen S:t Lazarus i Paris. 1631
sanktionerades den af Urban VIII. Orden, som har
stor utbredning i de katolska landen och skickar
missionärer till de hedniska, har äfven här och der
upprättat prestseminarier. – I förening med enkan le
Gras stiftade de Paula 1634 också en qvinlig orden
för sjukvården, Barmhertiga systrar (se d. o.).
J. P.
Lazarus (förkortad form af Hebr. Eleazar, Gud
hjelper) kallas i Johannes’ evangelium den af Jesus
från de döda uppväckte brodern till Marta och Maria
i Betanien (Joh. 11). Samma namn bär i en af Jesu
liknelser (Luk. 16: 19–31) den af den rike mannen
hårdhjertadt behandlade fattige, som låg för hans
dörr full med sår. Den katolska kyrkan har gjort den
senare till de sjukes och särskildt de spetälskes
skyddspatron, och efter honom erhöllo de hospital,
som under medeltiden anlades för de spetälskes
vård, namnet lasarett, hvilken be-benämning
sedermera utsträcktes till sjukvårdsanstalter i
allmänhet. På korstågens tid bildades i Palestina
en riddareorden, S:t Lazarus-orden l. Den helige
Lazarus’ hospitalsriddare, som egnade sig åt Heliga
landets eröfring, men i synnerhet åt vården af sjuka
pilgrimer. Efter midten af 1100-talet utbredde den
sig i flere land i Europa och fick sitt hufvudsäte
i Frankrike, der den egnade sig åt sjukvård och
förvärfvade sig stora egendomar. I den mån spetälskan
aftog, förlorade orden i betydelse och uppgick i
andra ordnar.
Lazarus, Moritz, tysk filosof, f. 1824, son af den
lärde talmudisten Aron Levi L. (f. 1790, d. 1874),
blef 1860 professor i filosofi i Bern och 1873 vid
Berlins universitet. Bland hans skrifter må nämnas
Das leben der seele (1856–58; 2:dra uppl. 1876),
Zur lehre von den sinnestäuschungen (1867), Ein
psychologischer blick in unsere zeit (1872) och
Ideale fragen (1878). – L. är en framstående forskare
på det psykologiska området, hvilken forskning
han vill föra framåt genom direkta empiriska rön,
utan att likväl sätta psykologien i så direkt
förbindelse med fysiologien, som t. ex. Wundt
gör. En särskild uppmärksamhet har han egnat
språkfilosofiens hittills nästan fullständigt
obrutna mark. Sjelf tillhörande den mosaiska
trosbekännelsen, har han deltagit i striden mot den
s. k. antisemitiska rörelsen för att skydda sina
tros- och stamförvandters fri- och rättigheter.
L. H. Å.
Lazaruskors. Se Kors.
Lazo, Sp. Se Lasso.
Lazulit, miner., ett vackert blått mineral, som
utgöres af aluminium-, jern- och magnesiumfosfat samt
förekommer i Lincoln Co., Nord-Carolina, i Brasilien
vid Minas Geraes och i Sverige vid Horrsjöberget i
Värmland. P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
