Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning finnes ännu icke mellan de svenska bolagen,
sannolikt på den grund att utsigterna för Sveriges
invecklande i krig ej varit synnerligen stora under
den tid lifförsäkringen hos oss bedrifvits i någon
nämnvärd skala.
Lifförsäkringen, såväl som öfriga grenar af
försäkringsväsendet, har hitintills i vårt land
rört sig i fullkomligt fria former, och lagliga
bestämmelser hafva så godt som helt och hållet
saknats. På grund af en från den år 1875 bildade
Försäkringsföreningen till K. M:t ingifven skrift
fick emellertid år 1881 landshöfding C. A. Sjöcrona
i uppdrag att afgifva fullständigt förslag till
författningar i ämnet. Hans förslag finnes affattadt
i ett d. 7 Juli 1883 afgifvet betänkande, men har ännu
ej (1885) ländt till någon åtgärd från statsmakternas
sida. G. L.
Lifgardesbrigaden inrättades år 1847 och omfattar
Svea lifgarde och Andra lifgardet samt Lifgardet
till häst (dessa regementen hörde förut till
4:de militärdistriktet). Ingen aflöning finnes
anslagen för brigadchefen, och denna befattning
har innehafts af någon kunglig person eller af
generalbefälhafvåren i 4:de militärdistriktet.
C. O. N.
Lifgardet till häst (n:r 1) är ett värfvadt,
i Stockholm förlagdt kavalleriregemente, som leder
sitt ursprung från den kår lätta dragoner om 150
man, som 1770 uppsattes i Finland. 1773 ökades
kåren till 250 man (5 sqvadroner), fick namnet
Lifgardet till häst och förlades delvis i Stockholm,
delvis i Finland. Efter att flere gånger hafva vexlat
namn fick det 1806 sitt nuvarande namn, ökades 1815
till 375 man och 1831 till 400 samt sattes 1844 på
4 sqvadroner. Dess personal utgör f. närv. (1885)
23 officerare, 13 civilmilitärer, 29 underofficerare
och trumpetare med underofficers grad samt 400 man
med 384 nummerhästar. Sedan 1797 har konungen varit
regementets chef. C. O. N.
Lifgeding (T. leibgedinge) kallades i Sverige i äldre
tider de områden, som anvisades en enkedrottning till
underhåll för hennes lifstid. De innehades såsom län
under kronan, men förvaltades af innehafvarinnan
efter eget godtfinnande. Följande enkedrottningar
hafva haft lifgeding: Dorotea, som hade Örebro hus
med Nerike och Värmland; Katarina Stenbock, som hade
Strömsholms gård med Snefringe härad, Munktorps,
Bergs och Kolbäcks socknar, Finholms gård med Säby
och Rytterne socknar, Tynnelsö och Magerö gårdar
med Öfverselö och Ytterselö socknar samt Tosterön,
Kongsberga gård med Fogdö, Vansö och Helgarö socknar,
del i Vester-Silfverbergverket samt Drottningholm
och Solna socken; Karin Månsdotter, som innehade
Liuksiala gård i Finland; Gunilla Bielke, som hade
Gefleborgs slott och län; Kristina, Karl IX:s enka,
Veckholm och Tynnelsö slott med län, Gefle stad och
slott samt Gestrikland, Örbyhus med Tierps och Tolfta
socknar, Vendels härad, Elfkarleby och Vestlands
socknar samt Elfkarleby laxfiske; Maria Eleonora,
som hade Linköping och Eksjö, Norsholm, Bråborg och
Kongsbro med derunder såsom län lydande 112 1/2 socknar
i Östergötland och Småland. Drottning Kristina fick,
då hon 1654 nedlade kronan, Norrköpings stad och
slott, Gotland, Öland och Ösel, Wolgast och åtskilliga
områden i Pommern, Wismar, Poel och Neukloster såsom
"underhållsland". De ansågos gifva en årlig afkastning
af 240,000 rdr. Hedvig Eleonora, Karl X:s enka,
innehade såsom lifgeding Gripsholm, Eskilstuna,
Strömsholms och Vadstena län. De återföllo till
kronan 1715, ehuru de först 1719 åter indrogos
under den allmänna förvaltningen. Det var det sista
lifgedinget. Genom 1720 års R. F., § 38, förbjöds
utdelning af lifgeding i form af län och land.
J. Fr. N.
Lifgrenadier-regementena. Se
Första lifgrenadier-regementet och Andra
lifgrenadier-regementet.
Lifhult (se Hult), skeppsb., kallas den
garneringsplanka, som ligger närmast öfver
waterbordet. Utföres byggnaden af jern, gifver
man namnet lifhultsplåt åt den garneringsplåt,
som är fastnitad vid kontraspantens innersida och
med sin underkant hvilar på waterbordsplåten,
till hvilken den är förbunden med ett vinkeljern.
J. G. B.
Lifkompani och lifsqvadron kallas första kompaniet
och första sqvadronen vid hvarje infanteri- och
kavalleriregemente och kår i svenska armen. Från
äldre tider var såväl i Sverige (till 1833 års
lönereglering) som i flere andra land regementschefen
tillika chef för första kompaniet eller sqvadronen
och åtnjöt inkomsten af denna befattning, hvaraf
benämningen torde härleda sig. Kompaniet fördes i
regementschefens ställe af en kapten-löjtnant eller
stabskapten (jfr Kapten). C. O. N.
Lifkosaker. Se Kosaker, sp. 1422.
Lifland. Se Livland.
Lifmoder (Lat. uterus, Grek. hystera), anat., det
organ, i hvilket hos däggdjurshonor och hos qvinnan
ägget såsom foster utvecklas från befruktningen till
födelsen. Hos qvinnan har lifmodern den form, som
bilderna visa, fig. 1 till det
 |
| Fig. 1. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
