Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loccenius, Johan - Loch, högskotska benämningen på sjö, motsvarande iriska lough - Lochag. Se Lochos - Locher, Karl - Loches, stad i franska depart. Indre-et-Loire - Lochier (af Grek. lochia, barnsängsqvinnans rening), med., »afslag» - Loch Katrine. Se Catherine Loch - Lochmann, Ernst Ferdinand - Lochner, Stephan - Lochos, underafdelning inom de forngrekiska krigshärarna - Lochteå, kustsocken af Pedersöre härad och Gamla Karleby domsaga, Vasa län, Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista upplagan tillade han en kort systematisk
öfversigt af Sveriges gällande statsrätt. Hans
Lexicon juris svio gothici (1647, 1651, 1665, 1674), en
förklarande ordbok till våra gamla lagböckers termer,
skulle för dem, som följde efter honom, erbjuda ett
välbehöfligt hjelpmedel, hvars afsaknad han, i början
en främling för vårt språk, säkerligen fått på ett
känbart sätt erfara. L:s’ latineka öfversättningar
deremot af åtskilliga af dessa lagar hafva af den
störste kännaren af desamma blifvit strängt bedömda
såsom vittnande om vårdslöshet och ofullständig
insigt i språket. När man dock besinnar hvilka
svårigheter reste sig för honom, såsom utländing,
äfvensom att verkligt språkvetenskapliga studier då
ännu voro så svagt utvecklade, torde man äfven här
kunna skänka honom sitt erkännande. Särskildt tacksam
måste man vara för det att sålunda utlandets lärde
kommo i tillfälle att taga kännedom om våra gamla
lagar. Öfversättningarna af lands- och stadslagarna
utgåfvos redan i hans lifstid (1672, 1675), men af
landskapslagarna utkommo endast öfversättningarna
af Vestgöta- och Uplandslagarna, och detta först
efter hans död genom C. Lundius’ och O. Rudbecks
försorg. Sin bibliotekariesyssla, hvilken med
tidens små behof och ännu mindre tillgångar, ej
ställde några betungande kraf på sin innehafvare,
skötte han samvetsgrant. Man har mindre riktigt
påstått, att han upprättade den första katalogen
öfver boksamlingen, ty en sådan, utarbetad af hans
företrädare, L. Tolfstadius och Haqv. Andreae
Granaeus, samt redan 1641 fullbordad, finnes ännu
i behåll, men riktigt är att en ny dylik under L:s’
tid utarbetades. Hos sin samtid åtnjöt han ett stort
vetenskapligt anseende, och hos alla, som kommo i
beröring med honom, ingaf han en odelad aktning genom
sitt fridsamma väsende och sin bottenärliga karakter.
C. A.
Loch [låck], högskotska benämningen på sjö,
motsvarande iriska lough.
Lochag. Se Lochos.
Lochau, Lochauheden. Se Annaburg.
Locher, Karl, dansk marinmålare, född i Flensborg
d. 21 Nov. 1851, har delvis utbildat sig vid
Köpenhamns konstakademi och är en af den yngre danska
skolans dugtigare marinmålare. Bland hans senare
arbeten må nämnas Efter storm; fiskare gå ut till sjös
för att kasta vadar (1881), Sommardag på Köpenhamns
redd, med 32 af »Det forenede dampskibsselskabs»
ångbåtar (1883) och Fregatten Jylland på Atlantiska
hafvet (s. å.). Ph. W.
Loches [låsj], stad i franska depart. Indre-et-Loire,
vid floden Indre, 39 km. s. s. ö. från Tours. 5,096
innev. (1881). Ruiner af ett slott, der Agnes Sorel
vistades mot slutet af sitt lif, och i hvars kyrka
hon ligger begrafven.
Lochier (af Grek. lochia, barnsängsqvinnans
rening), med., »afslag», kallas den i början
blodiga, sedermera serösa flytningen från
lifmodern under några veckor hos qvinna, som födt
barn. Vid alltför ymnigt uppträdande har den fått
namn af lochiorrhagi (af Grek. rhein, flyta).
F. B.
Loch Katrine. Se Catherine Loch.
Lochmann, Ernst Ferdinand, norsk läkare, född i
Kristianssand d. 12 Okt. 1820, tog studentexamen
1838 och medicinsk examen 1843. Året derpå
blef han universitetsstipendiat och företog en
vetenskaplig resa till Tyskland. 1845 utnämndes
han till kompanikirurg och 1862 till kårläkare i
Kristianssand. 1865 förordnades han att vid Kristiania
universitet föreläsa farmakologi, toxikologi
och hygien samt utnämndes 1867 till professor i
medicin. Vid Upsala universitets jubelfest 1877 blef
han medicine hedersdoktor. 1865 var L. norsk medlem
af en i Stockholm nedsatt komité för reviderande af
de tre nordiska landens farmakopéer och från 1867
ledamot af den norska farmakopékomitén, i hvars
arbete, »Pharmacopoea norvegica» (1870), han hade
en väsentlig andel. I norska medicinska tidskrifter
har han offentliggjort åtskilliga afhandlingar i
hygien och farmaci, och i tidningspressen har han
med ifver deltagit i behandlingen af dagens frågor.
O. A. Ö.
Lochner, Stephan, tysk målare, tillhörande
Köln-skolan, vanligen kallad Meister Stephan,
enligt Albrecht Dürers dagbok, anses vara bördig
från Konstanz. Man känner om honom endast, att han
1442 köpte sig ett hus, att han två gånger, 1448
och 1451, invaldes i rådet, och att han dog 1451,
efter allt utseende i torftiga omständigheter. Det
verk, som hufvudsakligen tillskrifves honom, är
den berömda Dôme-bilden i Köln, ett af medeltidens
yppersta verk. Det består af en midtbild med tvänne
flyglar, på hvilkas utansida Marias bebådelse
är afbildad. Midtbilden framställer Konungarnas
tillbedjan, och sidoflyglarnas innansidor visa
staden Kölns skyddshelgon S. Gereon och S. Ursula
med de 11,000 jungfrurna. Anordningen är ädel
och högtidlig, ansigtsdragen icke utan en kraftig
realism, likasom äfven kroppsbildningen; de qvinliga
figurerna äro utmärkta för fin älskvärdhet. Bildens
uppkomsttid sättes icke tidigare än 1426 och icke
senare än 1448. Af öfriga mäster Stephan med större
eller mindre säkerhet tillskrifna bilder är den
förnämsta Die jungfrau im rosenhag, nu i Kölns
museum. För öfrigt finnes ett stort antal bilder,
som genom uppfattning och utförande tyda på ett
liknande ursprung och derför äro att räkna till
denne mästares skola, hvilken bildar öfvergången
från gotikens ideala tafatthet till den realism,
som vid midten af 1400-talet, genom inflytande från
van Eycks skola i Nederländerna, började framträda
äfven i den tyska konsten. C. R. N.
Lochos, underafdelning inom de forngrekiska
krigshärarna. Under äldre tider synes en lochos
hafva vexlat högst betydligt i styrka. Sannolikt var
den äfven olika inom olika staters krigshärar. I de
mot slutet af 5:te årh. f. Kr. uppkommande grekiska
legohärarna utgjordes en lochos i regeln af 100 man
och motsvarade således närmast våra kompanier. Hvarje
lochos hade sin egen anförare, hvilken kallades lochag
(Grek. lochagos, d. v. s. »lochosförare», af lochos
och agein, föra). A. M. A.
Lochteå (F. Lohtaja), kustsocken af Pedersöre härad
och Gamla Karleby domsaga, Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
