Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Eldslandet och Patagoniens vestkust från 47°
s. br. till Kap Hoorn organiserat territoriet
Magallanes, omkr. 195,000 qvkm.
Magar. Se Himalaja-folken.
Magasin (Fr. magasin, Sp. almacen; urspr. ett
arabiskt ord), förrådshus (i synnerhet för spanmål);
förvaringsrum för varulager; byggnad, hvari fordom
kronans spanmålsräntor förvarades (kronomagasin;
se Magasinsstaten); hvarje plats eller byggnad,
som tjenar till upplag af krigsförnödenheter,
såsom ammunition, mjöl, konserver m. m. (se
Magasinsförplägnad); bod, hvari mjölk, bröd och
andra lifsförnödenheter utminuteras, eller der
bränvin försäljes; ammunitionsrum å vissa eldhandvapen
(se Magasinsgevär). – Ordet »magasin» nyttjas äfven
som titel för åtskilliga såväl utländska som svenska
(merendels illustrerade) tidskrifter, t. ex. »Magasin
pittoresque», »Pfennig-magazin», »Magazine of art»,
»Dansk magazin», »Lördagsmagasinet», »Magasin för
veterinärvetenskapen och landthushållningen» (Skara
1826–30) m. fl.
Magasin för konst, nyheter och moder, en månadsskrift,
innehållande noveller, poem, biografier, beskrifningar
öfver moder m. m., af hvilken från Juli 1823
t. o. m. Dec. 1844 i hvarje månad utkom ett
häfte in 8:o, med text och 4 planscher (af hvilka
städse en kolorerad modeplansch). Den utgjorde en
omedelbar fortsättning af Konst- och nyhetsmagasin
för medborgare af alla klasser, som efter samma
plan fortgått från Juli 1818 t. o. m. Juni 1823
med ett häfte i månaden, innehållande text och 4
planscher in 4:o. Samtidigt med att tidskriftens
format ändrades från qvart till oktav, erhöll den sin
förstnämnda titel. Under de tjugufem och ett halft
år, som denna på sin tid allmänt spridda tidskrift
under olika namn fortgick, trycktes den å C. Deléens
tryckeri i Stockholm. Största delen af dess text är
författad af dess utgifvare, kammarherren Fr. Boije,
hvilken ända in i sin ålderdom – han var öfver
71 år, då tidskriften upphörde – sjelf mästerligt
litografierade eller graverade i koppar dess flesta
planscher. Prenumerationspriset var 6 rdr b:ko (9
kr.) pr år. B. L.
Magasinsförplägnad, krigsv., kallas det sätt att
i krig underhålla trupper, då de för utbekommande
af sina förnödenheter uteslutande hänvisas till
magasin. Ännu under 30-åriga kriget skedde underhållet
vanligen på det sätt att soldaterna erhöllo sold,
för hvilken de sjelfva fingo uppköpa lifsmedel. I
lägret hölls då fullständig marknad. Flere härförare,
såsom Gustaf Adolf, Wallenstein och Banér, bestredo
visserligen tidtals underhållet ur för ändamålet
anlagda magasin; men det var först efter Pfalz’
ödeläggande 1689 och under det derpå följande
kriget med Ludvig XIV, som magasinsförplägnaden
kom att uteslutande tillämpas. En missförstådd
humanitetssträfvan ledde småningom derhän att man icke
ansåg sig kunna anlita krigsortens tillgångar, utan
under hela 18:de årh. grundade sig arméernas underhåll
uteslutande på magasinssystemet. Följden deraf blef
en ytterlig långsamhet i rörelserna, ty man kunde
icke aflägsna sig mera än 6 dagsmarscher från
magasinen utan att anlägga nya sådana. Endast Karl
XII och, vid några tillfällen, Fredrik II viste att
frigöra sig från det tvång, som förbindelsen med
magasinen ålade. Kom så franska revolutionen med sina
stora arméer, hvilka kunde underhållas endast medelst
reqvisition, som man hälst ville göra i fiendens
land. Sedermera har det blifvit grundsats, att man
under det rörliga kriget skall lefva af krigsortens
tillgångar, hvilka tagas i anspråk genom uppköp eller
genom reqvisition, och att magasin skola anlitas
endast i den mån dessa icke förslå. För nutidens
stora arméer måste magasin alltid finnas. Jfr Träng.
C. O. N.
Magasinsförvaltare. Se Magasinsstaten.
Magasinsgevär l. repetergevär kallas ett eldhandvapen, som kan
laddas ur ett särskildt förrådsrum för ammunitionen,
»magasin». Detta är antingen fast förenadt med
geväret eller löst och påsättes vid behof. Oftast är
magasinsgeväret dessutom apteradt för enkelladdning,
hvarigenom elden kan utan afbrott fortsättas, äfven
sedan magasinet blifvit tömdt och tiden ej medger,
att det genast fylles på nytt. Patronerna föras
af en mekanism ur magasinet till patronläget, utom
vid de äldre s. k. snäll-laddarna, och efter två
handgrepp är geväret färdigt till eldgifning. –
Amerikanen Jennings konstruerade 1850 det första
repetergeväret, ur hvars konstruktion det af
Henry år 1860 patenterade s. k. magasinsgeväret
framträdde. Det första fältdugliga magasinsgeväret
var Spencers s. å. konstruerade. Kalibern var 13,2
mm. och skjuthastigheten 5 skott i minuten. Detta
gevär förbättrades först af Henry, så att det
sköt 11,4 skott i minuten samt derefter af
Winchester (1866), hvilken försåg det äfven med
enkelladdningsmekanism, samt af Vetterli (1875
och 1879), hvilkens konstruktion är antagen för
schweiziska arméns gevär. Af liknande konstruktion äro
bl. a. Kropatscheks, Gassers, Bertoldos, Jarmanns,
Dreyses gevär. Alla dessa hafva patronerna liggande
i ett rör antingen i kolfven eller i
framstocken under pipan. Werndl-geväret har deremot tre
magasinsrör i framstocken. – Inom norska marinen
är antaget norska artillerilöjtnant Krags gevär,
förbättradt af Pettersen. Vid österrikisk-ungerska
gendarmeriet nyttjas Kropatschek-Gassers gevär,
hvilket har det franska Gras-gevärets mekanism,
försedd med repeterinrättning af Kropatschek samt
med den förbättring af Gasser, att magasinet kan
fyllas från sidan i st. f. uppifrån. Vid Russel och
Livermores system ligga patronerna till största
delen öfver hvarandra i kolfven. Liknande gevär äro
konstruerade af Sporer och Härtel samt af spanske
kaptenen Mala. Uti Spitalskys system ligga patronerna
i ett roterande magasin likasom vid revolvrarna. –
Alla de nu nämnda gevären hafva magasinet fast
förenadt med geväret. Redan år 1866 föreslog dock
ingeniör Parje i Offenbach, att man skulle förse
preussiska tändnålsgeväret med ett löst påsatt
magasin, för att skytten skulle hafva patronerna
närmare till hands att införa i loppet. Sådana gevär
kallas snällladdare (Fr. chargeurs rapides). Ett
dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
