Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marienburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mariestads kontrakt. – För riksdagsmannaval är staden
förenad med Skara och Sköfde till en valkrets. –
Den 9 Okt. 1583 utfärdade hertig Karl privilegier för
denna nyanlagda köpstad vid Tunaholm (nuv. Marieholm)
och omhuldade den efter hans första gemål, Maria af
Pfalz, uppkallade staden på flere sätt. 1580–1646
var M. säte för superintendenten i Mariestads
superintendentia (jfr Karlstads stift). Den 2
Okt. 1653 förlänades M. ad interim såsom grefskap
åt riksrådet och fältmarskalken Lars Kagg, friherre
till Tockmajärvi.
Mariestads kontrakt af Skara stift omfattar de 8
pastoraten Mariestad; Torsö med Fogelö kapell; Hasle
med Enåsa kapell och Berga samt Färed; Ullervad
och Ek; Leksberg; Tidavad, Låstad och Binneberg;
Horn med Ekby och Utby; Odensåker med Frösve och
Säter. Af dessa pastorat är Hasle utbrutet från
Norra Vadsbo kontrakt, de öfriga från Södra Vadsbo
kontrakt. M. kontrakt bildades 1885. Areal 47,184
har. 14,740 innev. (1884).
Marietta, stad i nord-amerikanska staten Ohio,
vid Muskingums förening med floden Ohio, genom
jernvägar förenadt med Cincinnati och Cleveland. 5,444
innev. (1880). I staden ligger Marietta college,
grundadt 1835 af kongregationalister och
presbyterianer. M. anlades 1788 och uppkallades efter
drottning Maria Antoinetta i Frankrike.
Mariette [-ä’t], Pierre Jean, fransk konstkännare,
f. i Paris 1694, d. 1774, son till en framstående
kopparstickare, gjorde studieresor i Tyskland
och Italien samt fick i uppdrag att ordna
kejserliga kopparstickssamlingen i Wien. Han
köpte sig 1750 en syssla såsom k. sekreterare
och kanslikontrollör. Efter M:s död skingrades
hans samling af 1,400 handteckningar och 1,500
kopparstick. Han utgaf flere skrifter, som ännu
åtnjuta anseende, bl. a. Déscription sommaire
des dessins des plus grands maîtres d’Italie,
des Pays-Bas et de France, du cabinet de M. Crozat
(1741), Recueil d’estampes o. s. v. (2 bd, 1729–42)
och Traité historique des pierres gravées du cabinet
du roi (2 bd, 1750).
Mariette [-ä’t], Auguste Édouard, fransk
egyptolog och fornforskare, föddes d. 11 Febr.
1821 i Boulogne-sur-mer, vid hvars skola han 1841–48
tjenstgjorde som lärare, samtidigt sysslande med
smärre literära och vetenskapliga företag. De
sistnämnda, som i början berörde den klassiska
arkeologien, fingo snart egyptologien till mål. En
med inskrifter smyckad mumiekista, som fanns utställd
i Boulognes rådhus, fängslade tillfälligtvis M:s
uppmärksamhet och förde honom till undersökningar,
hvilka hade till följd, att han till sist beslöt
på allvar egna sig åt studiet af den egyptiska
forntiden. 1848 kom han till Paris och antogs der
inom kort till tjensteman vid Louvres egyptiska
fornsakssamling. En ansökan om understöd för en
forskningsresa till Egypten, som han inlemnade
till det franska undervisningsministeriet,
bifölls, och i slutet af 1850 anlände M. till
Alexandria. »Missionens» ändamål var att i de
egyptiska klostren studera och om möjligt förvärfva
koptiska och syriska handskrifter. Underhandlingarna
derom drogo ut på tiden, hvadan M., hällre än att vara
sysslolös, nyttjade sin tvungna vistelse i Kairo till
att studera omgifningarna af denna stad. Besöken
i det gamla Memfis’ nekropol, som voro förenade med
gräfningar, ledde honom till en upptäckt, som blef
af den största betydelse såväl för hans egen framtid
som för egyptologien. Han lyckades nämligen återfinna
det af Strabon beskrifna Serapeum vid Memfis, och nu
blef det icke längre fråga om att fullfölja missionens
ursprungliga ändamål. Kostnaderna för den storartade
utgifningen af Serapeum bestredos i väsentlig
mån af franska staten, i det nationalförsamlingen
voterade ett betydligt anslag för fortsättande af M:s
gräfningar, som höllo på att afstanna af brist på
medel och genom afundsmäns intriger. Först i slutet af
1852 var Serapeum fullständigt undersökt. Följande
året upptäckte M. (med understöd af hertig de
Luynes) sfinxens vid Gise gamla tempel. 1854–58
vistades han i Paris, anställd som »conservateur
adjoint» vid Louvre och sysselsatt med att ordna den
väldiga fornsakssamling, hvilken såsom en frukt af
hans gräfningar kommit franska nationalgalleriet
till godo. 1858 begaf han sig åter till Egypten,
dit Frankrikes vän Said-Pascha kallat honom. Åt
M. anförtroddes högsta ledningen och anordningen af
de storartade gräfningar, som denne furste önskade
låta verkställa öfver hela Egypten. Planen till ett
museum, ämnadt till förvaringsrum för de uppgräfda
fornsakerna, utkastades, och tomt anskaffades för
samlingarnas provisoriska uppställning i Bulak,
Kairos hamnstad. Sin återstående lefnad kan M. sägas
hafva tillbragt hufvudsakligen i Egypten, der han
på olika punkter af landet företog gräfningar,
stundom utan framgång, alltid i öfverensstämmelse
med en på förhand uppgjord plan. Han dog i Bulak
d. 17 Jan. 1881, och hans stoft hvilar i museets
trädgård, der en präktig vård, hvartill medlen
anskaffats genom offentlig subskription, bevarar hans
minne. Äfven hans fädernestad har hedrat detta genom
att på ett af sina torg resa honom en stod. Bland
utmärkelser, som i lifstiden kommo på hans lott,
må nämnas ledamotskap af Franska institutet och
titel af pascha. – De förnämsta af M. delvis eller
fullständigt uppgräfda fornegyptiska minnesmärkena
eller ruinsamlingarna – näst Serapeum, hvilket
räknas som på en gång hans vackraste fynd och en
af de mest storartade arkeologiska upptäckterna i
vårt århundrade – äro templen i Edfu, i Dendera, i
Abydos, åtskilliga af det gamla Thebes helgedomar,
särskildt de i Medinet Habu och Deir-el-Baheri,
en stor del af det forna Memfis’ nu kända grafvar
vid Sakkara och Gise samt det forna Tanis (Sân). Om
mängden af smärre fornlemningar, steler, likkistor,
statyer, figuriner, prydnads- och husgerådssaker,
papyrer o. s. v., som af dessa gräfningar bragtes i
dagen, kan ett besök i Bulaks museum, som inrymmer
den största egyptiska fornsakssamling i verlden,
lemna en föreställning. Denna samling, som till en
början blott provisoriskt fick sig plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
