Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martialisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han föga allvar. På nyssnämnda möte tillsatte han
visserligen ett reformutskott, men lagade så, att
alla vigtigare förändringar fingo anstå. Det af honom
utskrifna mötet i Basel fick han ej upplefva. Med
rätta beskylldes M. för penningförvärf på tämligen
ovärdigt sätt och för nepotism, men var för öfrigt
för Rom och påfvestolens verldsliga besittningar
en synnerligen kraftig och dugande styresman.
Martin, Roland, läkare, föddes i Upsala d. 30 Juli
1726, blef student derstädes 1743 och med. doktor
1751, började sistn. år praktisera i Stockholm
och utnämndes 1752 till provincialmedikus i
Halland. 1754 reste M. till Paris samt studerade
der med stor framgång anatomi och kirurgi. 1756
utsågs han till professor i dessa ämnen hos Collegium
medicum i Stockholm, hemreste på sommaren och började
i Sept. sina föreläsningar. 1759 kallades han till
ledamot af Vetenskapsakademien och 1761 af Kirurgiska
societeten, blef 1766 assessor i Collegium medicum och
erhöll 1777 af Vetenskapsakademien guldmedalj för en
medicinsk afhandling med titel Bevis att förlusten af
ett och annat menniskans utvärtes sinne kan ersättas
genom större fullkomlighet hos ett annat. 1779 tog
han afsked från professuren. Död å Broby, i Häfverö
socken i Roslagen, d. 10 Sept. 1788. M. meddelade
till Vetenskapsakademiens handlingar flere rön ur sin
praktik samt efterlemnade åtskilliga tal och skrifter
i medicinska ämnen.
1. Martin, Elias, historie-, genre- och
landskapsmålare, f. i Stockholm 1739, skulle, enligt
faderns önskan, lära dennes handtverk, snickeriet,
men öfvergaf detta snart och blef lärling hos målaren
Schultz. Under denna tid blef han i tillfälle att
för Chapmans räkning rita ornament till skepp,
hvilken sysselsättning skaffade honom bekantskap
med sedermera fältmarskalken Ehrensvärd, som
uppmuntrade hans anlag för tekning och tog honom
med till Sveaborg. Der uppehöll han sig i två år,
målade under sin gynnares uppsigt flere taflor öfver
fästningen och dess omgifningar samt gaf undervisning
i ritkonsten åt flere af garnisonsofficerarna och
åt sonen af hans beskyddare, den sedan så berömde
Karl August Ehrensvärd. Efter att ytterligare hafva
förkofrat sig i konsten företog M. i Maj 1766 en resa
till Havre och Paris, der han mest arbetade på egen
hand, ehuru han äfven målade åtskilliga kopior efter
Boucher, hvars stil dock ej rätt passade honom. Hans
förebilder voro deremot Greuze och Loutherbourg,
dock ej längre än tills han inemot 1770 kom till
London. Det uppgifves, på hvilken grund känna vi
ej, att han äfven skulle besökt Rom, innan han kom
till England. Der egnade han sig företrädesvis åt
landskapsmålning, med Claude Lorrain som mönster,
men säkerligen äfven under inflytande af den nyss
uppblomstrade engelska landskapsskolan. Han utförde
flere förträffliga taflor i denna art, men målade
äfven porträtt, genre och historiska stycken samt
graverade en mängd små genrer och landskap, mest i
punktermanér, som då var modernt i England. Bland
hans största arbeten
nämnas de målningar han utförde i Bodleyanska
biblioteket i Oxford, som dock ansågos väl
dekorativt utförda. De utmärktaste voro
Britomartis befriande Amoret ur trollqvinnans
våld (efter Spensers »The faerie queene») samt
Arkebiskop Langton, som af konungen erhåller
en handling. Af hans taflor från denna tid hafva
några kommit till hemlandet och rättfärdiga i alla
hänseenden det rykte han vann. Detta skaffade
honom ledamotskap af »The royal academy» i London
samt agrévärdighet (1777) och ledamotskap (1781)
af Målare- och bildhuggare-akademien i Stockholm.
Hösten 1782 begaf han sig på besök till Sverige,
steg i land vid Helsingborg och tog vägen öfver Lund,
Karlskrona och Kalmar till Stockholm. Under resan
upptog han en mängd utsigter, sedan utförda dels
i olja, dels i aqvarell, i hvilken senare konstart
han utvecklade synnerligt mästerskap. M.
vistades sedan i hufvudstaden åtskilliga år, flitigt
upptagen af beställningar på både taflor, teckningar
och kopparstick. Bland de illustrationer
han under denna tid utförde kunna nämnas sådana
i O. v. Dalins »Poetiska arbeten» (1782–83;
samt de berömda vignetterna i Bellmans »Bacchi
tempel» (1783), alla graverade af hans broder
(se M. 3). Sjelf graverade han sin forne lärjunge
Ehrensvärds teckningar till »Resa i Italien» (1786).
Af taflorna voro de förnämsta Midsommarsfest,
receptionsstycke för konstakademien, Hertigens af
Smaland döpelseakt i slottskapellet (1782),
Gustaf III:s och hertig Fredrik Adolfs besök i
Målare- och bildhuggare-akademien (båda nu å
Drottningholm), Upsala (1784; gifven af Fredenheim
till påfven Pius VI), Gripsholm (s. å.), Engelska
parken vid Drottningholm (1785), Stockholm från
Mosebacke (1786–87) m. fl. År 1788 reste M.
åter till England, der han vistades först
i London, sedermera i Bath. Men sommaren 1791
hemkallades han af konung Gustaf till fäderneslandet
och nedslog sedan sina bopålar der för sin återstående
lifstid. I Stockholm utförde han nu en mängd
taflor, hufvudsakligen landskap, dels i olja, dels
i aqvarell. För de senare hade han infört bruket
att helt fint gravera konturerna, sedan aftrycka
plåten och lavera på den sålunda erhållna teckningen.
Detta slags målningar voro synnerligen begärliga
och utmärka sig genom genialisk lätthet
och elegans i utförandet. Han bildade vidare
åtskilliga lärjungar både i målning och gravyr. Bland
dem förtjena ihågkommas bl. a. Linnerhielm,
Nordqvist och Eckstein. År 1793 utgafs från
»Martins skola» ett slags månatligt »periodiskt
arbete», innehållande 37 blad gravyrer, mest
nya aftryck af de många sådana M. utfört
i England. Tid efter annan utsläpptes äfven
andra gravyrer af hans hand, äfven de till större
delen härrörande från den engelska tiden eller från
hans förra vistelse i Sverige, porträtt,
genrer och landskap, så att slutligen antalet af
hans blad uppgick till omkr. 200. De figurala
framställningarna äro, i synnerhet i porträtt och
enstaka figurer, ofta rätt angenäma; genrerna
deremot lida af stundom ganska betänkliga brister i
perspektiv och teckning. M:s kompositioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
