- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1121-1122

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matthiæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

envig (en utmaning, som ingen följde) och för öfrigt
så utmärkte sig, att krönikan gör honom till fejdens
hjelte. Ej långt derefter, 1302, befinnes den
tappre krigaren vara en af den ridderlige hertig
Eriks förtrognaste män; han var »höfvitsmannen
för hertigarnas krigsöfningar och torneringar»,
om man får tro konung Birger Magnussons ord. Under
den 1304 upplågande striden emellan Birger och
hans bröder stod M. K. de senare bi såväl i fält
som vid fördrag. Han var den ende, som 1304 höll
hertigarnas vapenära uppe, genom ett djerft anfall
på den kungliga härens förposter. Han beseglade 1305
brödernas förlikning i Kolsäter. Han intog efter
Håtunaleken, 1306, Stockholms slott för hertigarnas
räkning, förde 1309 deras hufvudbanér i striden mot
den i Sverige inbrytande danske konungen Erik Menved
och står 1310, 1313 och 1314 i permebrefven såsom en
af löftesmännen vid de förbindelser, som hertigarna
nödgades afgifva till sina fiender. Det var naturligt,
att konung Birgers förgripelse mot hertigarna,
det s. k. Nyköpings gästabud (Dec. 1317), skulle
uppkalla M. K. bland de främste i den folkresning,
som afsåg att befria eller hämnas dem. I spetsen för
vestgötarna ryckte han mot Nyköping, som belägrades,
och vid midsommartiden 1318 utsågs han på en herredag
i Skara till rikets drots och höfvitsman. Vid
Mikaelitiden s. å. inbröt han i Skåne och slog d. 26
Okt. vid Mjölkalånga i grund Birgers bundsförvandt
Erik Menved, hvilken d. 11 Nov. s. å. med M. K. och
andra svenska underhandlare i Roskilde afslöt
stillestånd. Nu kunde M. K. med all kraft ansätta
Birger. I afsigt att tillfångataga denne, som sökt
sig en fristad på Gotland, begaf M. K. sig på våren
1319 med en flotta till nämnda ö; konungen var vid
hans framkomst sin kos, men ön togs i besittning för
Sveriges krona. Med ifver arbetade M. K. sedermera
på att skaffa Sveriges krona åt Eriks treårige son
Magnus, hvilken efter sin morfaders död i Maj 1319
ärft Norges rike. Med gossen på sina armar trädde
han d. 8 Juli s. å. inför valmenigheten vid Mora
stenar. Han vädjade till hennes känslor af beundran
och medlidande för den så sorgligt omkomne fadern,
och Magnus fick konunganamn. Icke långt derefter
(före d. 25 Nov. 1319) synes M. K. hafva nedlagt
drotsämbetet, men fortfor att intaga en betydande
plats bland rikets råd och konungens förmyndare. Han
tyckes till en början hafva slutit sig till
enkehertiginnan Ingeborg, konungens moder, men deltog
1322 i den mot henne riktade stormannaföreningen i
Skara. De sista åren af sitt lif var han höfvitsman i
Finland, der han afled, antagligen i Åbo, i Maj 1326.
J. Th. W.

Mattioli, Ercolo. Se Jernmasken.

Mattis, psevdonym för författarinnan fru
U. H. M. Lundström.

Mattmar, socken i Jämtlands län, Offerdals
tingslag. Areal 12,738 har. 1,076 innev. (1885). Annex
till Alsen, Hernösands stift, Jämtlands Vestra
kontrakt.

Matts Gregersson. Se Mattias Gregersson.

Matts Kettilmundsson. Se Mattias Kettilmundsson.

Maturin [mä’tjurin], Charles Robert, irländsk
författare, prest, f. i Dublin 1782, d. 1824,
slog sig på att efter Lewis’ föredöme skrifva
skräckromaner (The fatal revenge, 1804; The wild
irish boy,
1808; Melmoth, 1820, m. fl.), vildt
bombastiska och osannolika, men här och hvar med
glänsande vältalighet i lidelseutbrotten. Ett mål
för kritikernas löje, togs M. i beskydd af W. Scott
och Byron, hvilka skaffade hans »sataniska» tragedi
Bertram (1816) upp på Drury-lane-teatern, hvarest
den gjorde stor verkan.

Maturino, italiensk målare från Florens, arbetade
under början af 1500-talet i Rom, der han slöt
sig till sin vän Polidoro Caldara da Caravaggio,
Rafaels lärjunge, och utförde i förening med honom
en mängd målningar i sgraffito (inristad teckning med
mörkare färg på ljus botten), med hvilka husfasaderna
pryddes. Alla dessa hans arbeten äro nu försvunna
genom tidens och luftens inverkan.

Maturitet (af Lat. maturus, mogen), mognad,
mogenhet. – Maturitetsexamen, mogenhetsexamen (se
d. o.).

Matuta (Mater Matuta) var i det forna Italien
arlaljusets eller morgonrodnadens gudinna –
motsvarande morgonens manlige gudom,
Janus – och gällde tillika såsom barnsbördens
skyddsgudinna. Hennes fest, matralia, firades i Rom
d. 11 Juni, hufvudsakligen af fruarna, med åtskilliga
mer eller mindre egendomliga ceremonier. För öfrigt
dyrkades hon jämväl såsom en hafs- och hamngudinna,
hvilken snart i föreställningen sammansmälte med den
grekiska Leukothea. I Rom hade hon ett tempel vid
Forum boarium. R. Tdh.

Matutinen (Lat. matutina), morgonmässan i den katolska
gudstjensten. Jfr Horae canonicae.

Matzen, Henning, dansk rättslärd och politiker,
föddes i Satrups socken i Angel d. 28 Dec. 1840,
blef student 1859 och tog juridisk examen 1864. År
1867 vann han universitetets guldmedalj för
en juridisk afhandling och blef 1870 efter en
längre utländsk resa professor i dansk statsrätt,
rättshistoria och privaträtt. 1879 promoverades
han till hedersdoktor. Redan 1864 slöt M. sig till
Augustiföreningen, hvilken ville öka konungamaktens
inflytande, och väckte 1873 uppseende genom en liten
skrift, Grundloven og folkets selvstyrelse (med
tillhörande Gjensvar, 1874), hvari han uttalade en
alldeles ny uppfattning af konungens ställning till
finanslagen och särskildt af rätten att utfärda en
provisorisk finanslag. 1879 valdes han för Köpenhamn
till medlem af Landstinget, inom hvilket han genom
sin arbetsförmåga snart vann stort inflytande på
frågornas behandling och småningom svingade sig upp
till det ministeriella partiets ledare. Genom hans
inverkan drefs detta parti fram till ett bestämdare
uppträdande gentemot Folketinget, och i Mars 1885
kom det till öppen brytning, som medförde utfärdandet
af en provisorisk finanslag. Samtidigt har M. varit
partiets verksammaste man utom riksdagen och uppträdt
såsom talare på en stor mängd folkmöten. Hans
vetenskapliga arbeten äro Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free