- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
123-124

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Mittag, Lorens Gustaf - 2. Mittag-Leffler, Magnus Gustaf - Mittel (T., »mellerst»), ett slags boktryckarestil, hvars kägel innehåller 7 qvartpetit. Mittel står emellan »cicero» och »corpus» - Mittelfranken, regeringsområde i konugariket Bajern - Mittermaier, Karl Joseph Anton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Fogelås pastorat, med Hjo stads-
och landsförsamling. 1832 hade M. erhållit
prost-titel. 1844 utnämndes han till teol. doktor och
blef 1851 kontraktsprost. Död d. 3 Apr. 1857. M. var
ledamot af presteståndet vid 1834–35 års riksdag och
sedan 1834 af kyrkolagskomitén. Enligt dess uppdrag
utgaf han 1843–45 en mycket förtjenstfullt redigerad
edition af 1686 års kyrkolag jämte en fullständig
samling af stadganden, genom hvilka kyrkolagen
blifvit i någon mån upphäfd, ändrad eller tillökad,
samt af K. M:t utfärdade reglementen angående
kyrkoväsendet. Det hela, vanligen kalladt »Mittagska
kyrkolagen», åtföljes af ett vidlyftigt register.

2. Mittag-Leffler, Magnus Gustaf, matematiker, den
föregåendes dotterson, son af J. O. Leffler (se
Leffler 1), född i Stockholm d. 16 Mars 1846,
blef student i Upsala 1865 och filosofie doktor 1872
samt kallades till docent i matematik s. å. Sedan han
1873–76 såsom »bysantinsk stipendiat» företagit en
treårig vetenskaplig resa till Tyskland och Frankrike,
utnämndes han 1877 till professor i matematik vid
Helsingfors’ universitet, men återvände 1881 till
Sverige såsom Stockholms högskolas förste ordinarie
professor i matematik. 1885–86 var han högskolans
rektor. Han är ledamot af Vetenskapssocieteten
i Helsingfors (1878), Vetenskapsakad. (1883),
Vetenskapssoc. i Upsala (1886), Videnskabsselskabet
i Kristiania (s. å.) m. fl. utländska vetenskapliga
samfund. – Såsom vetenskaplig författare har
M. nästan uteslutande behandlat funktionsteorien
och dermed sammanhängande delar af teorien för
differentialekvationers integration. Weierstrass hade,
i sammanhang med sina grundläggande undersökningar
inom funktionsteorien, uppställt och (1875)
löst problemet att analytiskt representera en
funktion af rationel karakter, hvars noll-
och oändlighetspunkter blifvit godtyckligt valda
(dock så, att inom ändligt område blott ett ändligt
antal sådana punkter få finnas). M. L. modifierade
hufvudproblemets formulering derhän, att i stället för
nollpunkternas läge oändlighetspunkternas konstanter
antogos gifna, löste (1876) detta problem medelst
det s. k. »Mittag-Lefflers teorem» och uppvisade,
att det af Weierstrass behandlade problemet var blott
ett specialfall deraf. Han utsträckte sedermera
efter hand sina undersökningar till funktioner,
hvilkas oändlighetspunkter icke allenast icke äro
underkastade den ofvan angifna inskränkningen, utan
bilda punktmängder af hvilken komplicerad natur som
hälst, och lyckades derigenom skapa en teori för
entydiga funktioner af en variabel, genom hvilken
dessa i viss mån blifvit lika tillgängliga för
behandling som de rationella funktionerna. M. L:s
undersökningar äro nedlagda i ett stort antal
afhandlingar, införda till större delen i »Öfversigt
af svenska Vetenskapsakademiens förhandlingar» och
i franska vetenskapsakademiens »Comptes rendus». De
erhöllo sin afslutning genom den stora afhandlingen
Sur la representation analytique des fonctions
monogènes uniformes d’une variable indépendante

(»Acta mathematica» IV. 1884). – M. L:s
funktionsteoretiska satser hafva gifvit upphof till
en ganska rikhaltig literatur, till hvilken
flere af samtidens mest framstående vetenskapsmän
lemnat bidrag. Så hafva de blifvit kommenterade
eller försedda med nya bevis (t. ex. af Hermite,
Weierstrass, Schering, Dini, Casorati) och utförligt
refererade (t. ex. af Boukrieeff) samt tillämpade på
speciella vigtiga funktioner (t. ex. af Hermite och
Appell på elliptiska funktioner af 2:dra slaget,
af Mellin på gammafunktioner och af M. L. sjelf
på dubbelperiodiska funktioner). Vissa af dem hafva
äfven blifvit generaliserade (t. ex. af Appell till
att gälla om funktioner af flere oberoende variabler,
hvilka satisfiera eqvationen [Delta] u = 0). – Utom de nu
nämnda fundamentala undersökningarna har M. äfven med
framgång behandlat speciella frågor inom analysen,
bl. a. lemnat (i »Acta mathematica» IV, 1884) ett
enkelt bevis för det inom funktionsteorien mycket
använda »Laurents teorem» utan tillhjelp af satser
ur integralkalkylen. Bland hans öfriga skrifter må
nämnas: Tvenne följdsatser ur Cauchys teorem om rötter
(Vet. Akad:s öfvers. 1874), En metod att komma i
analytisk besittning af de elliptiska funktionerna

(1876) och Integration af en ny klass af lineära
differentialeqvationer af andra ordningen
(»Acta
Soc. sc. fenniae», XII, 1883). – Såsom lärare eger
M. L. förtjensten att först hafva infört studiet af
Weierstrass’ska funktionsteorien både i Finland
och i Sverige, der han dels i Upsala 1876–77
höll föreläsningar deröfver, dels såsom professor
vid Stockholms högskola kraftigt verkat för att
bland den studerande ungdomen utbreda kännedomen
derom. Han har derigenom också, både omedelbart
och medelbart, bidragit till ett grundligare och
mera fruktbringande studium af den rena matematiken
i Sverige. Slutligen har M. L. äfven på ett annat
sätt arbetat för matematikens utveckling, nämligen
genom grundläggandet (1882) af den internationella
matematiska tidskriften »Acta mathematica», den första
i sitt slag inom Skandinavien. Denna tidskrift, hvars
hufvudredaktör han fortfarande är, och af hvilken
hittills (Dec. 1886) mer än åtta band utkommit,
intager en framstående plats inom den matematiska
literaturen, särskildt såsom en representant för
den funktionsteoretiska riktningen inom den högre
analysen. G. E.

Mittel (T., »mellerst»), ett slags boktryckarestil,
hvars kägel innehåller 7 qvartpetit. Mittel står
emellan »Cicero» och »corpus».

Mittelfranken, regeringsområde i konungariket Bajern,
bestående hufvudsakligen af det forna furstendömet
Ansbach, biskopsstiftet Eichstädt och stadsområdet
Nürnberg. Areal 7,573 qvkm. 643,817 innev. (1880),
deraf 140,384 katoliker och 11,689 judar. Hufvudstad
är Ansbach. Största staden är Nürnberg.

Mittermaier, Karl Joseph Anton, tysk rättslärd, f. i
München 1787, kallades 1819 såsom professor till
Bonn och fästes 1821 vid Heidelbergs universitet,
vid hvilket han derefter ända till sin död,
1867, undervisade med kriminalprocessrätt såsom
hufvudämne. Från 1831 deltog han under närmare 2
decennier äfven i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free