- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
195-196

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beräkna molekylernas absoluta storlek, deras
rörelsehastighet samt afstånden mellan molekylerna och
det antal gånger en molekyl på en sekund sammanstöter
med andra molekyler. De tal, till hvilka man kommit,
äro ofattliga. Diametern på en molekyl vatten
är t. ex. högst 0,44 milliondels millimeter, på
en molekyl kolsyra 1,14 milliondels millimeter. En
kubikcentimeter af någon gas bör innehålla vid pass
21 trillioner (1,000,0003) molekyler. Vid 0° och under
vanligt tryck mottager en molekyl vätgas på en sekund
9,480 millioner stötar af andra vätgasmolekyler,
en qväfgasmolekyl blott hälften så stort antal. En
vätgasmolekyl rör sig med den enorma hastigheten
af 1,844 m. i sekunden. Syrgasmolekylens hastighet
är blott 461 m. Att trots dessa förhållanden gaser
blanda sig med hvarandra jämförelsevis långsamt,
beror derpå att deras molekyler ständigt stöta emot
hvarandra och repelleras. Clerk Maxwell har träffande
liknat en gasmassa vid en myggsvärm och molekylerna
vid myggor: svärmen flyttas långsamt, ehuru myggorna
röra sig snabbt. – Jfr Atom. P. T. C.

Molekylarkrafter (se Molekyl), fys. Liksom man för
förklaring af den inverkan på afstånd, som en kropp
utöfvar på en annan (solens inverkan på planeternas
rörelser, en magnets inverkan på ett jernstycke
m. m.), antagit tillvaron af krafter (gravitationen,
magnetismen m. m.), har man äfven för att förstå de
förändringar i form eller sammansättning en kropp
kan undergå nödgats antaga, att krafter äro verksamma
mellan dess minsta delar, molekylerna. Dessa krafter,
hvilka man benämner molekylarkrafter, och hvilkas
arbete inom en kropp kallas »molekylar-arbete», skilja
sig från de förstnämnda krafterna derigenom att de i
olikhet mot dessa utöfva märkbara verkningar endast på
ytterst små (molekylära) afstånd. Sålunda sammanhållas
t. ex. delarna i en fast kropp af molekylarkrafter,
ty om man sönderdelar kroppen och lägger delarna
intill hvarandra i samma läge som förut, häfta de
icke mer vid hvarandra, hvilket visar, att den kraft,
som före delningen sammanband dem, icke är märkbar
ens på det ringa afståndet mellan de intill hvarandra
lagda klyfningsytorna. Till molekylarkrafterna räknas
kohesionen, som sammanhåller de minsta delarna af
en homogen kropp, adhesionen, genom hvilken tvänne
olika ämnen med släta ytor häfta intill hvarandra,
samt den kemiska frändskapen, affiniteten, som
åstadkommer kemiska föreningar mellan de minsta
delarna af olika ämnen. Elasticiteten hos en fjäder
och spänningen hos ett belastadt snöre bero också
på molekylära krafter, som verka mellan fjäderns
eller snörets minsta delar. Till förklaring af
kropparnas konsistens och aggregationstillstånd har
man antagit ej endast attraktiva utan äfven repulsiva
molekylarkrafter. Men dessa senare synas i flere fall
icke vara behöfliga för fenomenens förklaring. Så
har man sökt härleda den utvidgning, som kropparna
undergå vid temperaturförhöjning, från en förökad
rörelsehastighet hos dess molekyler, i stället för
den förökning i repulsionskraften, som förr antogs betinga denna
utvidgning. Likaså har man till förklaring af gasernas
tryck eller elasticitet, i stället för den förr
förmodade repulsionskraften mellan gasmolekylerna,
uppställt den hypotesen att dessa molekyler äro stadda
i beständig rörelse och ådagalagt, att samma molekyler
endast genom sina sammanstötningar med hvarandra och
med väggarna af det kärl, hvari gasen är innesluten,
kunna åstadkomma just de tryckfenomen, hvilkas
förklaring man sökte. R. R.

Molekylarmagneter, elementärmagneter, fys.,
kallades i den äldre teorien för magnetismen
molekylerna i en magnetisk kropp, emedan man
föreställde sig dessa såsom verkliga magneter med
skilda nord- och sydmagnetiska fluida. Genom detta
antagande lyckades man nämligen förklara det kända
förhållande, att, om en magnet sönderdelas i flere
delar, hvarje särskild del erhåller magnetiska
egenskaper och framvisar tvänne poler, en nord-
och en sydpol. Jfr Magnetism och Molekylarströmmar.
R. R.

Molekylärströmmar, fys., kallas de elektriska
strömmar, hvilka enligt Amperes teori för magnetismen
kretsa omkring molekylerna i de kroppar, som kunna
blifva magnetiska. Se Elektromagnetism.

Molekylarvigt. Se Atomvigt och Molekyl.

Molekylarvolym, fys., kem. Af en kropps vigt och
täthet (specifika vigt) kan man beräkna dess volym
genom att dividera den förra med den senare. I analogi
härmed har man kallat molekylarvolym (atomvolym)
qvoten af ett ämnes molekylarvigt (atomvigt) och
dess specifika vigt. Föreställer man sig, att det
tal, hvarmed molekylarvigten uttryckes, betecknar
gramvigt, så kommer molekylarvolymen att angifvas i
kubikcentimeter. Den på ofvannämnda sätt beräknade
molekylarvolymen gifver oss likväl intet begrepp
om molekylernas verkliga volym i en kropp, dels
emedan deras vigter icke äro kända i absolut mått
(gram, skålpund l. dyl.), utan endast förmedelst
molekylarvigterna äro uttryckta i relativa mått,
med vätgasatomens fullkomligt okända vigt tagen till
enhet, dels ock derför att molekylerna ej utfylla den
kropps volym, hvars delar de utgöra, utan äro skilda
från hvarandra genom relativt stora mellanrum. Genom
räkningen erhålles derför icke volymen af molekylen
sjelf, utan af det rum han skulle intaga, om hans
massa jämväl utbredde sig öfver en del af det
mellanliggande tomrummet, nämligen den del deraf,
hvaröfver han kan anses fritt disponera, i hvilken
han t. ex. kan fritt röra sig, och i hvilken ingen
annan molekyl kan intränga. Dessutom är icke en gång
molekylens egen volym fullt utfylld med materia,
alldenstund han sjelf ingenting annat är än en komplex
af atomer, skilda äfven de af mellanrum. Men om också
af nu anförda skäl molekylarvolymen icke angifver
molekylens verkliga volym, spelar densamma icke dess
mindre en icke ovigtig rol vid jämförelser mellan
ämnen af olika kemiska sammansättning eller olika
kemiska egenskaper, hvilket framgår af ett stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free