Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mora ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på nordöstra kusten af Skotland, i sin innersta del
kallad Inverness Firth. Kaledoniska kanalen förenar
den med Atlantiska hafvet (Loch Eil).
Moray, James Stuart, earl of M. Se Murray.
Morbidezza (Ital., egentl. mjukt behag och vekhet,
likasom hos en tillfrisknande, af Lat. morbidus,
sjuk), målarek. och bildh., mjukhet och lenhet i
återgifvandet af de nakna delarna af menniskokroppen.
Morbihan [-bia’ng], departement i vestra Frankrike,
en del af Bretagne, begränsadt i s. af Atlantiska
hafvet. Areal 6,798 qvkm. 521,614 innev. (1881). Det
har sitt namn efter en ö. om Quiberonviken, n. om
halfön Ruis inträngande hafsvik (le Morbihan). Kusten
är mycket oregelbunden, med en mängd halföar, vikar
och öar (Groix, Belle-Isle, Houat och Hoedic). Från
Montagne Noire på norra gränsen sluttar vestra delen
af depart. söderut mot Finistère, vattnad af floderna
Quimperlé, Blavet och Auray; östra delen deremot
sänker sig mot s. ö. i riktning af floden Oust till
Vilaine, som flyter längst i s. ö. Mellersta delen
är en dyster, trädlös hed- och kärrtrakt (Landes
de Lanvaux), innesluten af Ousts bifloder Claie
och Arz. I östra delen af densamma äfvensom vid
Carnac finnes ett stort antal menhirs (megalitiska
monument). Den odlade jorden utgör något mer än 1/3 af
hela arealen, hedar nära hälften. Nötkreatursafvel,
åkerbruk och fiske äro hufvudnäringar. Mycket
cider tillverkas. Industrien är obetydlig. Depart.
är indeladt i 4 arrondissement: Vannes, Lorient,
Ploërmel och Pontivy. Hufvudstad: Vannes.
Morbilitet (af Lat. morbus, sjukdom),
sjukdomsprocent, det statistiskt uträknade antalet af
sjuka på ett bestämdt antal individer; den sannolikhet
att insjukna, som enligt medeltalsberäkning förefinnes
för individen inom olika åldersklasser, yrken, raser,
klimat o. s. v.
Morbilli, Lat., mässling (se d. o.).
Morbleu [mårblö], Fr. (förvrängn. af mort de Dieu,
Guds död!), för tusan!
Morbus, Lat., sjukdom, sjuka. M. Addisoni. Se
Addisons sjukdom. – M. Basedowii. Se Basedowske
sjukdomen. – M. Brighti. Se Brights njursjukdom
och Njurinflammation. – M. caducus, m. comitialis,
m. herculeus, m. lunaticus, m. sacer, äldre namn för
fallandesot (se d. o.). – M. caeruleus, »blåsot»,
en art af cyanos (se d. o.), uppkommen hos nyfödda
barn genom medfödda organiska fel hos hjertat
och de derifrån utgående blodkärlen, hvarigenom
det arteriella och det venösa blodet blandas med
hvarandra samt en blåaktig ansigts- och hudfärg
uppstår. Barn, som äro behäftade med denna sjukdom,
lefva sällan länge. – M. niger Hippocratis. Se
Melaena. – M. gallicus, m. hispanicus,
m. indicus. Se Syfilis. – M. nauticus. Se
Sjösjuka. – M. regius, äldre namn för gulsot (se
d. o.). F. B.
Morchella. Se Murkla.
Mord (af Fornsv. myrþa egentl. nedgömma, särskildt
gömma en dräpt menniskas lik för att
hålla dråpet hemligt, mörda), jur., betecknade i
den äldre germanska rätten ett förhemligadt dråp (se
d. o.), ett dråp, hvilket gerningsmannen ej ville
öppet och ärligt stå för. Såsom utmärkande för mordet
framhöllo lagarna särskildt den omständigheten,
att gerningsmannen gräfde ned eller annorledes
undangömde liket. Deraf hade ock gerningen sitt
namn. – Enligt 1734 års lag egde mord rum, då någon
»försåtligen och i löndom» dödade annan (uppsåt att
döda erfordrades ej nödvändigt; uppsåt att misshandla
gjorde tillfyllest). Denna bestämning af begreppet
mord gäller ännu i Finland (dock erfordras, sedan
en förordning af 1866 infört nya stadganden om allt
dråp, som skett utan uppsåt att döda, att dödandet
varit uppsåtligt). Enligt de nyare strafflagarna
hänföres till mord sådant uppsåtligt dödande, som
sker med berådt mod, d. v. s. med öfverlagdt uppsåt
att beröfva en annan lifvet. Såsom straff för mord
stadga de flesta lagar dödsstraff, antingen ensamt
(så i Finland, der dock dödsstraffet ej tillämpats
sedan 1826, och i Danmark) eller alternativt med
straffarbete på lifstid (så i Sverige och i Norge). –
Om barnamord se d. o. J. H-r.
Mordbrand (Fornsv. mordbrander, egentl. hemligt
anlagd brand; jfr Mord), jur., tages ej sällan
i så vidsträckt betydelse, att det omfattar alla
uppsåtliga förbrytelser, i hvilkas karakter det ingår,
att de föröfvas medelst åsättande af eld. Man räknar
då dit äfven antändning af annans uthus, skog, hö-
eller halmstack o. dyl., vid hvilka brott faran för
främmande egendom är det hufvudsakliga, och likaså
antändning af egen egendom i uppsåt att bedraga
försäkringsgifvare. I inskränkt mening inbegripas
under mordbrand endast sådana fall, för hvilka det
utmärkande ansetts vara, att menniskolif genom branden
sättas i fara. De flesta lagar fordra dock ej, för
att mordbrand i inskränkt mening skall föreligga,
att branden verkligen i det särskilda fallet varit
förenad med fara för menniskolif, utan de hänföra dit
hvarje antändning af sådana föremål, hvilkas brand
vanligen utsätter menniskor för fara. Sålunda eger
enligt svensk rätt mordbrand rum, då någon sätter
eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor
bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest
vistas, eller å något, hvarifrån elden lätteligen kan
spridas till sådana boningar eller vistelserum. Härmed
likställas emellertid alla andra fall af mordbrand i
vidsträckt mening, för den händelse gerningsmannen
viste, att någon fanns å platsen och blottställdes
för fara. Straffet för mordbrand i inskränkt mening
är synnerligen strängt. Det är i regeln straffarbete
fr. o. m. sex t. o. m. tio år (om elden släckes, innan
den utbredt sig och gjort skada, kan dock nedsättning
af straffet ega rum). För vissa svårare fall (såsom
mordbrand å kyrka eller i stad, köping eller by)
stadgas straffarbete på lifstid eller fr. o. m. åtta
t. o. m. tio år. Fick någon, som å stället
förevar, af branden döden, mister mordbrännaren
lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
J. H-r.
Mordekai (Hebr., »som dyrkar Mars»), en i Esters bok
omtalad jude, som under exilen lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
