Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mühlbach, Louise ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget 1808–09. Hans romaner utgåfvos samlade 1862–67,
i 33 bd. Bland hans novellsamlingar framstår Leben
und lieben in Norwegen (1858).
Mühlbach, Louise, psevdonym för den tyska
romanförfattarinnan Klara Mundt.
Mühlberg, stad i preussiska regeringsområdet
Merseburg (Sachsen), på högra stranden af Elbe. 3,461
innev. (1880). Historiskt bekant genom kejsar Karl V:s
seger d. 24 April 1547 öfver kurfursten Johan Fredrik
den ädelmodige, hvilken blef tillfångatagen i slaget.
Mühldorf, stad i bajerska regeringsområdet
Oberbaiern, vid Inn och jernvägen till München. 2,666
innev. (1880). Historiskt bekant genom slaget d. 28
Sept. 1322 (se Ampfing).
Mühlhausen. 1. Stad i preussiska regeringsområdet
Erfurt (Sachsen), vid Unstrut och jernvägen till
Gotha. 23,478 innev. (1884). Tillverkning af bomulls-,
ylle- och halfylleväfnader, strumpor, maskiner,
cigarrer, läder och lim m. m. Handel med ull, spanmål,
trävaror och trädgårdsalster. – M. är en mycket gammal
stad. Det var fri riksstad 1251–1802 och kom derefter
till Preussen. – 2. Stad i Elsass-Lothringen. Se
Mülhausen.
Mühlhausen, Lipman, judisk teolog i 14:de årh.,
född i Mülhausen i Elsass, blef rabbin i Prag och
flyttade senare till Krakov. Han författade 1399
stridsskriften Sefer nizachon (Segerns bok), i
hvilken han i 354 punkter (lika många som dagarnas
antal i månåret) polemiserar mot ateisterna,
saducéerna, karaiterna och i synnerhet mot de
kristna. Denna skrift utgafs af trycket första
gången 1644, af Th. Hackspan, omtrycktes flere gånger,
senast i Amsterdam 1711, samt framkallade motskrifter
af S. Schell, Wagenseil, C. Vackius, Chr. Schortan
m. fl. kristna lärde. – Bibliograferna omnämna icke
mindre än tre andra dylika polemiska skrifter af
särskilda författare och med samma namn som M:s.
L. L.
Mülhausen (Fr. Mulhouse), förnämsta industristaden
i Elsass-Lothringen, ligger 15 km. v. om Rhen, 30
km. n. v. om Basel i regeringsområdet Oberelsass,
vid 111, Rhen–Rhône-kanalen och jernvägen emellan
Strassburg och Basel, som der utsänder en bibana
till Belfort (Paris). M. består af gamla staden,
på en af Ills armar bildad ö, med ett 1552 uppfördt
rådhus, nya staden (s. derom vid kanalen), i hvars
midt ligger börstorget, omgifvet af eleganta hus,
samt arbetarestaden (i n. ö.), grundad 1853 af
M:s dåvarande mär, Jean Dollfus. Den sistnämnda
består af omkr. 1,000 1- och 2-våningsbyggnader,
hvilka mot regelbundna afbetalningar kunna
blifva arbetarnas egendom. För arbetarna finnas
spisningslokaler, konsumtionsföreningar, läsrum, bad-
och tvättinrättningar, en försörjningsinrättning, ett
1825 grundadt industrisällskap (Société industrielle),
som bl. a. eger en mönstersamling (industrimuseum)
af alla lands industriprodukter. Fabrikerna ligga
dels i staden, dels, och till större delen, emellan
staden samt den v. derom belägna byn Dornach,
dels i Dornach sjelf. Främst bland fabrikerna stå
bomullsspinnerierna, väfverierna och
kattuntryckerierna. Derjämte finnas en
jernvägslokomotivverkstad och stora maskinfabriker samt
tillverkas linneväfnader, kläde, marokäng och annat
läder, handskar, såpa, kemiska produkter m. m. Stadens
industriella utveckling daterar sig från 1746,
då tre borgare i M.: S. Köchlin, J. J. Schmaltzer
och J. H. Dollfus, införde tillverkningen af tryckta
bomullstyger, s. k. indiennes. Staden hade 1821 endast
13,027 innev., 1885 deremot 69,620 innev., af hvilka
omkr. 50,000 voro katoliker. M. nämnes redan 717 och
blef 1273 fri riksstad. 1446–1798 var det förenadt
med Edsförbundet. Sistnämnda år sökte staden af
handelspolitiska skäl förening med Frankrike, från
hvilket den skildes 1871.
Mülheim [-haim], stad i preussiska regeringsområdet
Köln (Rhenprovinsen), på högra stranden af Rhen, snedt
emot Köln, vid jernvägslinien Berlin–Köln. 20,420
innev. (1880). Många qvarnar samt tillverkning af
sammet, siden och linneväfnader.
Müllenhoff, Karl Victor, tysk germanist, f. 1818 i
Süderditmarschen, var 1846–58 professor i tyska
språket, literaturen och fornkunskapen i Kiel
och innehade derefter till sin död, 1884, dylik
befattning vid Berlins universitet. 1864 blef
han ledamot af preussiska vetenskapsakademien. –
M. samlade Sagen, märchen und lieder der herzogthümer
Schleswig, Holstein und Lauenburg (1845) och skref
bl. a. en kritisk undersökning af Gudrun-eposet (1845)
samt afhandlingarna Zur ruhnenlehre (tills. med
Liliencron, 1852) och Zur geschichte der Nibelunge
nôt (1855), i hvilken senare han försvarar sin lärare
Lachmanns åsigter om Nibelungenlieds tillkomst. Han
utgaf bl. a. Denkmäler der deutschen poesie und
prosa aus dem 8:ten–12:ten jahrhunderte (tills.
med W. Scherer, 1864; 2:dra uppl. 1873) och Germania
antiqua (1873 o. f.), en kritisk edition af de texter
ur Tacitus, Strabon, Ptolemaios m. fl. forntida
författare, som lemna de äldsta underrättelserna
om de ariska folken. Största delen af M:s literära
verksamhet kan betraktas såsom en förberedelse till
hans planerade stora verk Deutsche atterthumskunde. Af
detta hade vid hans död utkommit endast 1:sta bandet
(1870), innehållande en undersökning af germanernas
första bosättning i Europa, och förra afdelningen af
5:te bandet, i hvilken M. med värme och vetenskapligt
skolad fantasi behandlar den germanska mytologien,
allt under det han bekämpar Bangs och Bugges kritiker
af Edda-sångernas ursprunglighet.
Müller, Johann, tysk matematiker. Se Regiomontanus.
Müller, Heinrich, tysk luthersk teolog, f. i Lybeck
1631, blef i Rostock 1659 professor i grekiska, 1662
teol. prof. och pastor vid Mariakyrkan samt 1671
superintendent. Han dog i samma stad 1675. Mindre
framstående på det vetenskapliga området, är han
det dess mer på det praktiska. Hans teologiska
ståndpunkt var den ortodoxa, men kraftigt framhöll
han på samma gång, att kristendomen är lif, ej blott
lära, och förenade sålunda det förtjenstfulla hos
såväl ortodoxien som den mot slutet af hans lefnad
framträdande pietismen. Bland hans många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
