- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
737-738

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


6. Mörner, Karl Gustaf, grefve, krigare,
kungligt råd, den föregåendes son, född i Malmö
1658, började liksom fadern sin bana såsom
simpel ryttare (1673), deltog i 1675–79 års
krig i Skåne mot Danmark och utnämndes 1680 till
kaptenlöjtnant vid lifdrabanterna. Han bevistade
under Luxembourgs befäl 1691–92 fälttåget i Flandern,
utnämndes 1695 till öfverste för Östgöta kavalleri
och tog en ärofull andel i Karl XII:s polska krig,
hvarunder han besatte Mitau (1701) och avancerade till
generallöjtnant (1704). Sistnämnda år hemsändes
han till Sverige såsom generalmönsterherre, blef 1711
general, 1712 guvernör öfver Göteborgs och Bohus
län, 1716 kungligt råd och generalguvernör öfver
Halland, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs
län samt Nerike och Värmland. 1717 utnämndes han
till fältmarskalk, men miste 1719, såsom anhängare
af hertigens af Holstein kandidatur till svenska
kronan, fältmarskalkslönen samt förflyttades från
sin guvernörsplats i Göteborg till presidentsplatsen
i Göta hofrätt. Död i Jönköping d. 27 Okt. 1721.
M. erhöll 1716 greflig värdighet.

7. Mörner, Karl Stellan, grefve, militär,
ämbetsman, den föregåendes sonsons son, föddes
å Gåfvetorp i Lekaryds socken (Kronobergs län)
d. 9 Mars 1761. Såsom major vid Kronobergs
regemente deltog han i 1788–90 års finska
krig, befordrades 1792 till öfverstelöjtnant och
utnämndes 1793 till landshöfding i Kronobergs
län. M. gjorde sig särdeles omtyckt i sitt län
genom sitt blida väsende och sin hjelpsamhet (vid
missväxten 1799 ställde han sin egen kredit till
de fattiges förfogande) och genom sitt arbete för
odlingens utsträckning, i synnerhet genom bildande
af ett hushållningssällskap (1813). 1815 erhöll han
presidents värdighet och utnämndes 1824 till En af
rikets herrar. 1827 fick han på begäran afsked från
landshöfdingeämbetet. På riksdagarna, der M.
i allmänhet uppträdde bland medelvägsmännen,
åtnjöt han stort anseende och satt såsom ordförande
1800 i Ekonomi-, 1809 och 1815 i Bevillnings-
samt 1817–18 i Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet.
1812 blef M. ledamot af Landtbruksakademien.
Han afled å Kronoberg d. 24 Juli 1834.

8. Mörner, Hampus Elof, grefve, militär,
den föregåendes broder, född på Gåfvetorp
d. 4 Sept. 1763, egnade sig åt kavallerivapnet samt
blef 1801 öfverste och chef för det i de skånska
kuststäderna förlagda värfvade husarregemente,
som derefter till 1816 kallades »Mörnerska
husarerna» (nuv. »Kronprinsens husarregemente»).
Under kriget i Pommern 1805–07 var han chef
för kavalleribrigaden, blef 1807 generalmajor,
spelade 1811 hufvudrollen vid qväsandet af det
s. k. bondeupproret i Skåne och utnämndes 1812 till
generallöjtnant i armén. 1816 blef M. befälhafvande
kapten-löjtnant vid lifdrabantkåren, förste
adjutant hos konungen och inspektör vid 1:sta
kavalleri-inspektionen. Död på Hörningsholm d. 24
Febr. 1824. M. var redan från Gustaf III:s dagar
vida bekant för sina qvicka infall och lustiga puts
samt sina talangfulla insatser i hofvets vittra
tidsfördrif.

9. Mörner, Gustaf Fredrik, grefve, militär,
den föregåendes broder, född d. 11 Okt. 1768, var
till en början sjöofficer och deltog såsom sådan
i stora flottans träffningar under kriget med
Ryssland 1788–90, flyttades 1793 till landtarmén och
blef ett par år senare tjenst-görande kammarherre
hos drottning Fredrika. 1802 utnämndes han
till sekundchef vid lifgrenadierbrigadens
rotehålls-division (nuv. »Första
lifgrenadierregementet») samt kommenderades 1805
till Pommern. Han anförde under generaladjutanten
v. Morian den från Lauenburg retirerande svenska
styrka, som d. 6 Nov. 1806 till största delen
måste gifva sig å Trave åt franske befälhafvaren
fursten af Ponte-Corvo. Fångarna behandlades dervid
med mycken välvilja. Också var M. sommaren 1810,
nyss hemkommen ur den franska fångenskapen, en af
de ifrigaste förespråkarna för furstens val till
kronprins af Sverige, sedan tanken derpå väckts
af en aflägsen frände till M. (se M. 12). Efter
skedt val afsändes han till Paris för att framföra
underrättelsen derom till fursten, och i dennes
följe återkom han till Sverige, hvarefter han snart
utnämndes till generalmajor. 1813 tjenstgjorde M.
på norska gränsen såsom brigadchef under v. Essen.
1814 kommenderade han de trupper, hvilkas landstigning
på Kragerön medförde Frederiksstads kapitulation
(d. 4 Aug.). Efter norrmännens reträtt öfver
Glommen vann han träffningen vid Kjölbergsbro
(d. 14 Aug., samma dag som konventionen i Moss
afslöts). Vid arméns nya indelning 1816 blef M. chef
för 1:sta infanteribrigaden, och 1823 befordrades
han till generallöjtnant. 1826 tog han afsked
ur den aktiva krigstjensten och utnämndes s. å.
till ståthållare på Rosersbergs slott. Sedan 1820
var han hedersledamot af Krigsvetenskapsakademien.
Död i Linköping d. 19 Jan. 1841.

10. Mörner, Axel Otto, grefve, militär,
statsråd, den föregåendes broder, föddes
d. 8 Juli 1774, tjenstgjorde i sin ungdom såsom
kavaljer vid hertig Karls hof och utnämndes
1809 till kaptenlöjtnant vid lifdrabantkåren.
På den rent militära banan avancerade han
småningom till öfverste och chef för Smålands
dragonkår (1812), t. f. inspektör för
kavalleriet (1829) och generallöjtnant (1837).
Efter departementalstyrelsens införande
utnämndes han (Dec. 1840) till statsråd och
chef för Landtförsvarsdepartementet, hvilken
befattning han innehade till d. 14 Jan.
1843. Hans ämbetsmannaverksamhet utmärktes
af skicklighet och oveld. M. var äfven en
framstående dilettant på den bildande konstens område.
Prof af sin konst som gravör har han lemnat i
ett par gravyrer efter Lampi (S:t Bruno och Hertig
Karl i uniform
) m. fl. Derjämte var han målare,
företrädesvis utsigtmålare, och lade som sådan
i dagen ett öppet natursinne, men en
jämförelsevis underordnad teknik. Han blef
1801 ledamot och 1835 hedersledamot
af konstakademien. I statens samlingar
(Rosersberg, Ulriksdal) finnas 5 taflor af
hans hand. M. afled i Eksjö d. 20 Okt. 1852.
J. H.         -rn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free