Print (PDF) - On this page / på denna sida - Niccolò di Piero de' Lamberti - Niccolò Pisano. Se Pisano - Nice, det franska namnet på Nizza - Nicensak bekännelsen. Se Arianer - Nicephorus. Se Nikeforus - Nicholson, William - Nicht. Se Nickt - Nicias. Se Nikias - Nicka, nickhake (jfr Hakebössa), krigsv., en fordom å smärre krigsfartyg bruklig slätborrad mynningsladdningskanon - Nickel, kem., ett metalliskt grundämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställningar ur den antika sagan och dessutom en mängd ädelt utförda nakna småfigurer, som häntyda på renaissancen. Till 1419 arbetade han i Florens. Efter den tiden var han sysselsatt i sin fädernestad. En öfver porten till la Misericordia derstädes utförd lunettbild (jungfru Maria såsom de trognas beskyddarinna) har förr tillskrifvits honom, men senare forskningar hafva ådagalagt, att den blifvit utförd af bildhuggare från Settignano. N:s mest fulländade verk är Marie bebådelse i statyetter öfver Matteus-nischen på Orsanmicchele i Florens, hvilket anses för en af ungrenaissancens vackraste skapelser. C. R. N. Niccolò Pisano. Se Pisano. Nice, det franska namnet på Nizza. Nicenska bekännelsen. Se Arianer. Nicephorus. Se Nikeforos. Nicholson, William, engelsk kemist, f. 1753 i London, var först handelsresande, sedan skolföreståndare i London och egnade sig slutligen åt ingeniörsarbeten (särskildt vattenledningsarbeten). Till följd af misslyckade spekulationer råkade han i skuld och tillbragte sina sista år i häkte. Död 1815. N. sysslade jämväl med matematik och kemi samt författareskap. 1787 konstruerade och beskref han den efter honom uppkallade areometern (se d. o.). Är 1800 gjorde han, gemensamt med Carlisle, de vigtiga upptäckterna att vattnet genom den galvaniska strömmens inverkan sönderdelas i syrgas och vätgas, samt att salthaltigt vatten, som blifvit färgadt med lackmuslösning, färgas rödt vid den positiva polen, när en galvanisk ström ledes derigenom. Den senare iakttagelsen var första uppslaget till de vigtiga undersökningar öfver den galvaniska strömmens inverkan på saltlösningar, hvilka i början af 1800-talet utfördes af Berzelius och Hisinger. N. utgaf bl. a. Introduction to natural and experimental philosophy (1781), First principles of chemistry (1788), Dictionary of chemistry (1795) och Journal of natural philosophy, chemistry and the arts (vanligen kallad »Nicholson's Journal»; 1797 -1801; forts. 1802-13). P. T. C. Nicht. Se Nickt. Niclas. Se Nikias. Nicka, nickhake (jfr Hakebössa), krigsv., en fordom å smärre krigsfartyg bruklig slätborrad mynningsladdningskanon om 2 till 2,5 tums kaliber. Kickorna lågo i s. k. nickelådor, som genom en vertikal bult eller axel voro förenade med fartygssidan, hvarigenom all rekyl förhindrades. Undantagsvis användas nickor ännu någon gång såsom salut- eller signalkanoner. L. H. Nickel, kem., ett metalliskt grundämne, upptäckt 1751 af Cronstedt i nickelglans från Los i Helsingland. Namnet nickel, urspr. på det sachsiska folkspråket ett öknamn på liderligt qvinfolk, användes för att beteckna ett för det mesta i Tyskland förekommande kopparrödt, metallglänsande mineral, kupfernickel, som trots sitt utseende icke gaf någon koppar vid smältning. Sedan Cronstedt funnit, att kupfernickel i riklig mängd innehåller den af honom upptäckta metallen, kallade han den senare nickel. Nickel förekommer i naturen i förening med arsenik och svafvel, men äfven med syre, såsom i nickelsilikat, s. k. garnierit (Nya Kaledoniens nickelmalm). I Sverige förekommer nickel ofta, men till ringa mängd, högst ett par proc., i magnetkis, t. ex. vid Klefva. En förening af nickel, jern och fosfor utgör mineralet schreibersit, som förekommer i meteorstenar. Smärre mängder nickel förekomma nästan alltid i koboltmalmer. Nickelmetall är hvit, med gulaktig: anstrykning, och tämligen smidig samt kan dragas i tråd. Den smälter först vid mycket hög temperatur. Den är liksom jern och kobolt magnetisk och har till egentlig vigt 8,5. Den förändras icke i luft vid vanlig temperatur och angripes af syror mindre lätt än jern. Dock löses den lätt af salpetersyra. Nickeln, hvars atomvigt, Ni, är 58, har tvänne mättningsstadier. Såsom tvåatomig metall ger den med syre nickeloxidul, NiO, ett i rent tillstånd grönt pulver. Nickelsalterna äro i vattenfritt tillstånd ofta gulaktiga, men deremot smaragdgröna, när de innehålla kristall vatten. Af salterna är ammoniumnickelsulfatet, Ni(NH4)O42SO2+6H20, vigtigt, emedan dess lösning användes vid galvanisk förnickling af jernföremål. Såsom treatomig metall ger nickeln med syre superoxiden, Ni203, ett svart pulver. Ehuru superoxiden till sammansättning motsvarar jernoxiden, ger den dock icke, såsom denna, salter med syror. Af de ofvannämnda malmer, ur hvilka nickelmetallen hufvudsakligen framställes (kupfernickel. garnierit och magnetkis), äro magnetkiserna de fattigaste. Deras nickelhalt varierar mellan 0,5 och 2,5 proc. Mineralet kupfernickel håller 43,5 proc. nickel; men nickelhalten hos de malmer, i hvilka det förekommer, vexlar mellan 2 och 12 proc. Den ny-kaledoniska malmens nickelhalt är vanligen 8-10 proc., stundom högre. Metallens utbringande sker ännu i allmänhet på torra vägen. d. v. s. genom smält- och rostnings-processer. Någon fullt tillfredsställande metod för dess framställande på våta vägen har man ännu ej lyckats utarbeta. Nickeln, framställes vanligen ej i rent tillstånd vid hyttorna, utan försäljes derifrån uppblandad med hvarjehanda andra metaller och föroreningar, såsom koppar, kobolt, jern, svafvel, arsenik o. s. v., under olika benämningar, såsom nickelspeis, würfelnickel, koncentrationssten, hvilken, sedan vidare renas vid de fabriker, der nickeln förarbetas till nysilfver eller för galvaniserings-behof (se Galvanoplastik, sp. 847, och Nysilfver). - Hela verldens produktion af nickel belöpte sig år 1877 knappt till 1,000 ton och torde ej hafva ökats något betydligt sedan dess. Ungefär hälften af denna tillverkning kom på Tyskland. De två förnämsta nickelverken i Sverige, Klefva och Sågmyra, hafva betydligt inskränkt eller så godt som nedlagt sin tillverkning, sedan nickelpriset, efter upptäckten af de rika ny-kaledoniska malmerna, fallit så mycket, att tillgodogörandet af fattigare malmer ej längre kan med fördel bedrifvas. Ar 1885 utgjorde Sveriges tillverkning 22,5 ton nickelspeis och pulvernickel samt 43,5 ton koncentrationssten. P. T. C. C. A. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
