- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1111-1112

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikeforos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

preses i Stockholms stads konsistorium och bär titeln
»pastor primarius», utnämnes af K. M:t bland de
tre profpredikanter, som, sedan församlingen kallat
sådana, vid valet erhållit de flesta rösterna. Under
Storkyrkoförsamlingen lydde äfven Solna församling
åren 1529–1636 och 1668–71 samt Lofö 1636–68. Deremot
utgjorde Riddarholmen särskild församling
1666–1807. Kyrkan antages hafva blifvit byggd 1260–64,
förkortades af Gustaf Vasa i koret för att bättre
utrymme skulle beredas för slottets befästande
och ombyggdes nästan helt och hållet 1736–43,
då det nuv. tornet uppfördes i st. f. den förra
höga tornspiran och då fasaden åt Slottsbacken
fullbordades. Kyrkan var ursprungligen treskeppig,
men erhöll för inrymmandet af altarstiftelser
sidobyggnader, hvilka slutligen förenades till yttre
sidoskepp. Vid ombyggnaden förstörde stadsarkitekten
J. E. Carlberg kyrkans gamla utseende och gaf henne
en platt barockstil. Från och med Karl XII (1697)
hafva alla Sveriges konungar och drottningar krönts i
Sankt N. (med undantag af drottning Ulrika Eleonora,
som kröntes i Upsala, samt Gustaf IV Adolf och hans
gemål, som kröntes i Norrköping). –
2. Sankt N. l. Nyköpings landsförsamling, socken i
Södermanlands län, Jönåkers härad. Areal 10,306
har. 2,704 innev. (1886). Annex till Nyköpings
Vestra stadsförsamling, Strengnäs stift, Nyköpings
Vestra kontrakt. – 3. N. kapell är det forna namnet å Silfbergs
församling i Vesterås stift.

Nikolaistad. Se Vasa.

Nikolaiter, namn på anhängarna af en libertinsk
riktning i den hedning-kristna församlingen i Pergamon
under 1:sta årh. Nikolaiterna, som omtalas i Uppb. 2:
6, 15, ansågo sig både i teori och praxis fria från
det apostoliska påbudet i Ap. G. 15: 29. Enligt en
för öfrigt obestyrkt sägen skulle partiets stiftare
hafva varit den i Ap. G. 6: 5 omnämnde diakonen
Nikolaos. Kyrkohistorien känner ingenting mera
om detta parti. – Det finnes en uppgift om att
de s. k. »familisterna» (se d. o) också kallats
nikolaiter, efter sin stiftare Nikolai, samt att de
prester, som öfverträdde Gregorius VII:s celibatslag,
stämplats med detta namn. J. P.

Nikoiajev [-la’jäff], Rysslands förnämsta flottstation
vid Svarta hafvet, ligger i guvern. Cherson vid
Inguls förening med Bug, vid öfre änden af Bugs
liman, 65 km. från Svarta hafvet, och försvaras af
flere batterier på Bugs båda stränder. Den egentliga
staden ligger på den af Bug och Ingul bildade halfön,
medan förstäder utbreda sig öfver steppen. Den är
synnerligen regelbunden och upptager i sin helhet
öfver 15 qvkm. Längs Inguls stränder ligga skeppsvarf,
dockor, upphalningsbäddar och åtskilliga amiralitetet
tillhöriga verkstäder för tillverkning af pansarplåt,
kanoner, ångpannor m. m. och på floden en flytande
docka för krigsskepp. Före Krimkriget (1853–56) var
verksamheten i dockorna mycket stor. Förstäderna voro
förbundna att lemna den nödiga arbetspersonalen (3,000
man hvarje dag), och alla innevånarna måste utföra
tvångsarbete. Särskilda militäriskt organiserade
kårer af arbetare undervisades i
skeppsbyggeri, och sålunda blef N. en stor skola i
skeppsbyggeriets alla grenar. Befolkningen var
hufvudsakligen beroende af detta arbete, men när
amiralitetets verksamhet afstannade för 14 år till
följd af vilkoren i Parisfreden (1856), måste den söka
andra förvärfskällor. Sedan staden genom jernväg
till Charkov satts i förbindelse med det ryska
jernvägsnätet, har N. blifvit en medtäflare till Odessa
i export af spanmål (årligen omkr. 7–8 mill. hl.),
trävaror, hudar, talg och nötkreatur. Innevånarnas
antal uppgår till omkr. 70,000. De sanitära
förhållandena äro dåliga, och dödligheten uppgår till
40 pr mille. Bland undervisningsanstalter märkas 3
gymnasier, artilleriskola, hydrografiskt institut,
astronomiskt och meteorologiskt observatorium, 4
museer och bibliotek. Bland enskilda industriella verk
må nämnas ett skeppsvarf samt flere talgsjuderier
och tobaksfabriker. Efter 1870 har amiralitetet
återupptagit sin verksamhet, ehuru ej i den
utsträckning som före Krimkriget. Staden lyder
under en af guvernementsstyrelsen oberoende
militärguvernör. Den började anläggas 1789 af
Potemkin.

Nikolajevsk. 1. Stad i ryska guvern. Samara,
på högra stranden af Irgis. Omkr. 10,000 innev.,
mest raskolniker och 2,000 tatarer. Jordbruk och
boskapsskötsel. Staden anlades 1762 af raskolniker,
som flytt till Polen, men som återvände, när Katarina
II beviljade dem religionsfrihet. De kloster, som
raskolnikerna samtidigt anlade vid Irgis, blefvo en
tillflyktsort för en mängd förrymda lifegne och härden
för de oroligheter, som utbröto-1773. – 2. Stad i
sibiriska kustprovinsen vid Amur, 36 km. från dess
mynning. Den anlades 1851, förklarades för frihamn,
försågs med skeppsvarf och flere verkstäder samt blef
provinsens hufvudstad, men de stora förväntningar man
hade om stadens framtid förverkligades icke. Handeln
är obetydlig, och folkmängden uppgår till endast
5,000 pers.

Nikolajevskaja Sloboda, by i ryska
guvern. Astrachan, 5 km. från Volgas venstra
strand, midt emot Kamysjin. Byn uppstod i slutet af
1700-talet, när ett antal lillryssar slog sig ned
der för att transportera salt från Eltonsjön till
Volga. Ehuru ännu blott en by, har N. omkr. 30,000
innev. och är en af de förnämsta platserna vid nedre
Volga för handel med salt och spanmål.

Nikolaus, namn på två helgon. 1. N. den helige,
biskop i Myra i Lycien (Mindre Asien) skall i
början af kejsar Diocletianus’ förföljelse mot
de kristne (303 o. f.) hafva blifvit kastad i
fängelse och först under kejsar Konstantins regering
(323–337) frigifvits samt fått återvända till sitt
biskopsstift. Underrättelserna om hans lif äro mycket
förvirrade, men det förtäljes om honom en mängd
underverk, och man kan deraf sluta, att han stått
i stort rop för helighet. Ursprungligen vördades
N. i Österlandet och är ännu ett af den grekiska
kyrkans förnämsta helgon; men sedan hans ben under
1100-talet förts till Bari (Italien), utbredde sig
hans tillbedjan äfven öfver vestra Europa. Hans
åminnelsedag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free