Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre utsigterna för en god årsväxt i Egypten. Mest
bekant är nilmätaren på ön Rôda vid Kairo. Den
härstammar från 8:de årh. e. Kr. och utgöres af en
med Nilen medelst en kanal förenad fyrkantig brunn
eller kammare, i hvars midt står en med måttmärken
försedd åttkantig pelare. Kammarens fyra väggar,
byggda af qvaderstenar, äro smyckade med nischer,
som prydas af små kolonner med bysantinska
kapitäl. Marmortaflor med kufiska inskrifter
äro äfven infästa i väggarna. Pelarens höjd är
17 arabiska alnar (9,18 m.), hvaraf dock blott
16 äro synliga ofvan grunden. En i väggarna fäst
tvärbjelke håller öfverdelen stadig; men enär denna
bjelke är af trä, murknar den lätt, och detta
har haft till följd, att pelaren störtat omkull,
hvilket mångfaldiga gånger vållat bryderi och
nödsakat reparationer. Nilmätarens nollpunkt ligger
8,65 m. öfver Medelhafvets nivå, hvadan dess spets
ligger 17,83 m. öfver densamma. När Nilen sjunkit
som djupast, betäcker vattnet 3,78 m. af pelaren. Då
detta nått en höjd af 15 2/3 alnar (omkr. 8,37 m.),
kungör nilmätaresjeichen wefa-en-Nil (»Nilens fylle»),
och dammarna genomskäras. – Nilmätaresjeichen har
emellertid sin egen hemliga nilmätare, som är något
olika graderad mot den officiella och som är till
för att i regeringens intresse äfven under ogynsamma
förhållanden hålla uppe bland allmänheten hoppet om
ett godt år. – I öfre Egypten finnes på Elefantine
en nilmätare, som 1870 restaurerats efter att i
början af århundradet hafva blifvit förstörd. Denna
går dock ej längre tillbaka än till ptoleméernas
dagar. Redan i forntiden funnos nilmätare, och
Herodotos vittnar bl. a. härom, då han säger, att
Nilen måste stiga 16 alnar högt för att gifva ett
godt år. I faraonernas intresse låg att noga känna
stigningen och sjunkningen af ett vatten, som så
att säga beherskade deras folks och deras eget öde.
K. P.
Nils (Niels), konung i Danmark 1104–34, den yngste
af Sven Estridssons söner, föddes omkr. 1063 och
efterträdde på tronen sin broder Erik Ejegod. Såsom
regent var han svag och viljelös och lät derför leda
sig af sin kloka gemål Margareta Fridkulla samt efter
hennes död af sonen Magnus. Efter ett olyckligt tåg
mot venderna i Vagrien (Holstein) gjorde han 1115 sin
brorson Knut Lavard till hertig i Sönderjylland,
men trängdes af honom snart i skuggan, och det var
endast drottningens inflytande, som hindrade en öppen
brytning. Sedan hon dött (1130), lät konungen intala
sig att rödja Knut ur vägen, och denne föll också 1131
för Magnus’ mördarehand. N. måste för att rentvå sig
för delaktighet i detta illdåd förvisa sin son, men
kallade honom snart tillbaka och tog honom äfven till
medregent. Följden blef ett inbördes krig, hvarunder
N. besegrades vid Foteviken (Skåne) 1134, der
Magnus stupade. Sjelf flydde N. till Sönderjylland,
men blef öfverfallen och dödad af staden Slesvigs
borgare d. 25 Juni s. å. Utom Magnus hade han äfven
sonen Inge, hvilken dog ung. Hans i andra giftet,
Ulfhild från Norge (svenske konung Inge d. y:s enka), öfvergaf honom
snart och äktade svenske konungen Sverker I.
E. Ebg.
Nils (Niels), den helige, danskt helgon, oäkta
son till danske konungen Knut Magnusson, f. 1150,
lefde från sin tidiga barndom i sträng gudsfruktan,
var obrottsligt kysk och fastade ofta. Han
drog sig vid unga år tillbaka från verlden och
byggde vid Aarhus en liten kyrka, der han lefde i
ensamhet med sin kaplan till sin död, 1180. Både
under hans lif och efter hans död skedde många
järtecken, och han blef derför kanoniserad, 1260.
E. Ebg.
Nils Allesson (Nicolaus Allonis), ärkebiskop i
Upsala, född derstädes, studerade sannolikt i Paris
omkr. 1278, blef 1286 diakon i Upsala domkapitel
och valdes af detta 1292 genom s. k. scrutinium
till ärkebiskop. Men enär domkapitlet till följd af
tvist med ärkebiskopen i Lund var bannlyst af denne,
blef valet öfverklagadt hos påfven, som likväl
genom s. k. provision utnämnde N. till ärkebiskop,
»dock rättigheterna för den lundensiska kyrkan
okränkta, hvilken yrkar sig hafva primatialrätt
öfver Upsala». N. blef 1295 invigd i Rom och beklädd
med pallium samt återkom 1296 till Upsala. Han inlade
synnerlig kraft i sin ämbetsförvaltning. Under trägna
visitationer i det vidsträckta stiftet träffade
han anstalter för säkerhet och god ordning samt
vidmakthöll för resandes herbergerande på ödsliga
trakter – såsom på Ödmorden och Rafundaskogen
(Ragundaskogen) – s. k. hospitier. Äfven för kyrkans
bästa sörjde han på synodalmöten (en synodalordning
för Upsala stift, tryckt hos B. Fabri 1525,
tillskrifves honom) och genom förordningar rörande
gudstjenst och disciplin m. m. Han yrkade med styrka
på kyrkans frihet från alla verldsliga gärder och
råkade derigenom i tvist med Tyrgils Knutsson, hvilken
strid dock synes snart blifvit bilagd. 1303 öppnade
han Erik den heliges skrin och förärade hertig Erik
några reliker. Död d. 4 Febr. 1305 i Upsala.
Nils Erengislesson. Se Hammarstads-ätten.
Nils Hermansson (Lat. Nicolaus Hermanni), i Linköping,
såsom katolska kyrkans sista helgon i Sverige
kallad S:t Nicolaus, föddes i Skeninge i början
af 1300-talet, antogs af den heliga Birgitta som
informator för hennes barn, medan han ännu sjelf
var »scholaris», studerade senare i Paris och
Orleans samt blef på sistnämnda ort juris utriusque
doktor. Från kanik i Upsala blef han ärkedjekne i
Linköping och valdes 1374 till biskop derstädes. Till
följd af tidens trångmål ämnade han dock draga
sig undan i ensamhet, men blef af Birgittas dotter
Katarina, hvilken s. å. hemkom från Rom med sin moders
lik, kraftigt uppmuntrad till ståndaktighet i sitt
kall och tog derefter en verksam del i både statens
och kyrkans angelägenheter. Så bannlyste han konung
Albrekt och var en af de förste stormän, som slöto
sig till drottning Margareta. För kyrkans bästa var
han mycket nitisk. Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
