Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nils ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1127 Nils-Nils Hermansson. 1128 mindre utsigterna för en god årsväxt i Egypten. Mest bekant är nilmätaren på ön Koda vid Kairo. Den härstammar från 8:de årh. e. Kr. och utgöres af en med Nilen medelst en kanal förenad fyrkantig brunn eller kammare, i hvars midt står en med måttmärken försedd åttkantig pelare. Kammarens fyra väggar, byggda af qvaderstenar, äro smyckade med nischer, som prydas af små kolonner med bysantinska kapital. Marmortaflor med kufiska inskrifter äro äfven infästa i väggarna. Pelarens höjd är 17 arabiska alnar (9,18 m.), hvaraf dock blott 16 äro synliga ofvan grunden. En i väggarna fäst tvärbjelke håller öfverdelen stadig; men enär denna bjelke är af trä, murk-nar den lätt, och detta har haft till följd, att pelaren störtat omkull, hvilket mångfaldiga gånger vållat bryderi och nödsakat reparationer. Mlmätarens nollpunkt ligger 8,05 m. öfver Medelhafvets nivå, hvadan dess spets ligger 17,83 m. öfver densamma. När Nilen sjunkit som djupast, betäcker vattnet 3,78 m. af pelaren. Då detta nått en höjd af 15 2/3 alnar (omkr. 8,37 m.), kungör nilmätaresjeichen wefa-en-Nil (»Nilens fylle»), och dammarna genomskäras. - Nilmätaresjeichen har emellertid sin egen hemliga nilmätare, som är något olika graderad mot den officiella och som är till för att i regeringens intresse äfven under ogynsamma förhållanden hålla uppe bland allmänheten hoppet om ett godt år. - I öfre Egypten finnes på Elefantine en nilmätare, som 1870 restaurerats efter att i början af århundradet hafva blifvit förstörd. Denna går dock ej längre tillbaka än till ptoleméernas dagar. Redan i forntiden funnos nilmätare, och Herodotos vittnar bl. a. härom, då han säger, att Nilen måste stiga 16 alnar högt för att gifva ett godt år. I faraonernas intresse låg att noga känna stigningen och sjunkningen af ett vatten, som så att säga beherskade deras folks och deras eget öde. K. P. Nils (N i el s), konung i Danmark 1104-34, den yngste af Sven Estridssons söner, föddes omkr. 1063 och efterträdde på tronen sin broder Erik Ejegod. Såsom regent var han svag och viljelös och lät derför leda sig af sin kloka gemål Margareta Fridkulla samt efter hennes död af sonen Magnus. Efter ett olyckligt tåg mot venderna i Vagrien (Holstein) gjorde han 1115 sin brorson Knut Lavard till hertig i Sön-derjylland, men trängdes af honom snart i skuggan, och det var endast drottningens inflytande, som hindrade en öppen brytning. Sedan hon dött (1130), lät konungen intala sig att rödja Knut ur vägen, och denne föll också 1131 för Magnus' mördarehand. N. måste för att rentvå sig för delaktighet i detta illdåd förvisa sin son, men kallade honom snart tillbaka och tog honom äfven till medregent. Följden blef ett inbördes krig, hvarunder N. besegrades vid Foteviken (Skåne) 1134, der Magnus stupade. Sjelf flydde N. till Söriderjylland, men blef öfverfallen och dödad af staden Sles-vigs borgare d. 25 Juni s. å. Utom Magnus hade han äfven sonen Inge, hvilken dog ung. Hans i andra giftet, Ulfhild från Norge (sven- ske konung Inge d. y:s enka), öfvergaf honom snart och äktade svenske konungen Sverker I. E. Ebg. Nils (Niels), den helige, danskt helgon, oäkta son till danske konungen Knut Magnusson, f. 1150, lefde från sin tidiga barndom i sträng gudsfruktan, var obrottsligt kysk och fastade ofta. Han drog sig vid unga år tillbaka från verlden och byggde vid Aarhus en liten kyrka, der han lefde i ensamhet med sin kaplan till sin död, 1180. Både under hans lif och efter hans död skedde många järtecken, och han blef derför kanoniserad, 1260. E. Ebg. Nils Allesson (Nicolaus Allonis), ärkebiskop i Upsala, född derstädes, studerade sannolikt i Paris omkr. 1278, blef 1286 diakon i Upsala domkapitel och valdes af detta 1292 genom s. k. scrutinium till ärkebiskop. Men enär domkapitlet till följd af tvist med ärkebiskopen i Lund var bannlyst af denne, blef valet öfverklagadt hos påfven, som likväl genom s. k. provision utnämnde N. till ärkebiskop, »dock rättigheterna för den lundensiska kyrkan okränkta, hvilken yrkar sig hafva priioatialrätt öfver Upsala». N. blef 1295 invigd i Rom och beklädd med pallium samt återkom 1296 till Upsala. Han inlade synnerlig kraft i sin ämbetsförvaltning. Under trägna visitationer i det vidsträckta stiftet träffade han anstalter för säkerhet och god ordning samt vidmakthöll för resandes herbergerande på ödsliga trakter - såsom på Ödmorden och Rafundaskogen (Ragundaskogen) - s. k, hospitier. Äfven för kyrkans bästa sörjde han på synodalmöten (en synodalordning för Upsala stift, tryckt hos B. Fabri 1525, tillskrifves honom) och genom förordningar rörande gudstjenst och disciplin m. m. Han yrkade med styrka på kyrkans frihet från alla verldsliga gärder och råkade derigenom i tvist med Tyrgils Knutsson, hvilken strid dock synes snart blifvit bilagd. 1303 öppnade han Erik den heliges skrin och förärade hertig Erik några reliker. Död d. 4 Febr. 1305 i Upsala. Nils Erengislesson. Se Hammarstads-ätten. Nils Hermansson (Lat. Nicolaus Hermanni), i Linköping, såsom katolska kyrkans sista helgon i Sverige kallad S:t Nicolaus, föddes i Skeninge i början af 1300-talet, antogs af den heliga Birgitta som informator för hennes barn, medan han ännu sjelf var »scho-laris», studerade senare i Paris och Orleans samt blef på sistnämnda ort juris utriusque doktor. Från kanik i Upsala blef han ärke-djekne i Linköping och valdes 1374 till biskop derstädes. Till följd af tidens trångmål ämnade han dock draga sig undan i ensamhet, men blef af Birgittas dotter Katarina, hvilken s. å. hemkom från Rom med sin moders lik, kraftigt uppmuntrad till ståndaktighet i sitt kall och tog derefter en verksam del i både statens och kyrkans angelägenheter. Så bannlyste han konung Albrekt och var en af de förste stormän, som slöto sig till drottning Margareta. För kyrkans bästa var han mycket nitisk. Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
