Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
a. ålade han presterna att söndagligen för
församlingen utlägga trosartiklarna, Fader vår, Ave
Maria, de 10 budorden och de 7 »barmhertighetens
verk». Åt Vadstena kloster, som invigdes 1384,
egnade han synnerlig omsorg, liksom han äfven verkade
för Birgittas kanonisering, hvilken följde kort
efter hans 1391 timade död. Af sin samtid erhöll
han vitsord om »stor fromhet och helighet». Också
gjordes redan på mötet i Konstanz (1414–18) från
Sverige hemställan om hans helgonkröning. Deraf
blef emellertid intet, men 1499 medgaf Alexander
VI hans translation (det högtidliga skrinläggandet
af hans qvarlefvor) och 1520 försiggick denna
akt. Påflige legaten Arcimboldus bestämde till hans
åminnelsedag den första söndagen i Maj månad. –
N. utöfvade tvifvelsutan en för sin tid betydande
literär verksamhet. Han uppgifves hafva bearbetat
»Moralia Gregorii» (Gregorius den stores arbete
öfver Jobs bok) och »Revelationes Birgittae»
(Birgittas uppenbarelser) samt författat Cur Deus homo
(sannolikt utdrag ur Anselms af Canterbury liknämnda
arbete), och Hvite boock, en utläggning af kanoniska
lagens och kyrkofädernas yttranden. (Det sistnämnda
arbetet anser Schröder egentligen hafva hetat Vitae
boock och varit en legendsamling, men biskop Brask,
som synes haft arbetet i sina händer, antyder, att
innehållet varit juridiskt). N. är äfven Sveriges mest
bekante hymndiktare från medeltiden såsom författare
till den kända hymnen till Birgitta: Rosa rorans
bonitatem, stilla stillans claritatem, Birgitta,
vas gratiae etc. Äfven till S:ta Anna och Ansgar
diktade han hymner. Deremot har författareskapet
till folkvisan om »Then högborna nunnan Elisif» på
senaste tid frånkänts honom (se Elisifs visa). –
Lefvernesbeskrifning öfver N. utgafs 1523 af Olaus
Ulrici under titeln »Historia S:ti Nicolai» (omtryckt i
Benzelii »Monumenta vet. eccles. svio.-goth.»). I en
i British museum befintlig handskriftssamling rörande
Birgitta finnes äfven en lefvernesbeskrifning öfver
N.: »Vita et miracula S:ti Mcolai.» K. H.
Nilslä. 1. Socken i Kuopio län, Idensalmi härad,
Finland, bildar med Strömsdals bruks församling
ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift
och domprosteri. Areal 2,036 qvkm. Befolkningen,
finsk, 16,217 personer (1885). – 2. Vattendrag
i ofvannämnda socken, 134 km. långt, uppstår på
Suomenselkä i Laakajärvi källsjö och genomrinner
bland andra sjöar den 114 qvkm. vida Syväri och
den örika Vuotjärvi. Bildande Juvankoski fors (vid
Strömsdals bruk) vid stranden af sistnämnda sjö,
genombryter vattenmassan karelska åsen och faller
sedermera genom Jännevirta ström ut i i Kallavesi
stora sjö invid Kuopio. A. G. F.
Nils Markusson (Nicolaus Marci), biskop, var 1347
kyrkoherde i Malmö samt 1352 konung Magnus Erikssons
kansler och domprost i Linköping, då han valdes till
biskop i Linköpings stift. Han var af ett oroligt
lynne, mera politiker än prest, och slöt sig än till
det ena, än till det andra af de politiska partien
alltefter utsigterna. Han öfvergaf Magnus och ställde
sig på dennes son Eriks sida i hans strider med fadern
(1356–59). 1361 var han ett af ombuden vid
fredsslutet i Greifswald, der de svenske herrarna
trots sina instruktioner gjorde afträdelser till
Hansan. Välförtjent var den landsförvisning, som
1363 drabbade honom. Påfven hugnade honom 1364 med
en biskopsstol i Kroatien. Han återkom dock snart
till Sverige, sedan Magnus dukat under i striden mot
konung Albrekt. Slutligen öfvergaf han Albrekt och
försonade sig med Magnus, hvarför Albrekt i Aug. 1371
förklarade honom afsatt och biltog. Ännu i Mars 1372
var han dock qvar i Linköping. Död på Bohus 1374.
Nils Nilsson, i senare historiska arbeten omtalad
med binamnet Silenius, borgmästare i Stockholm,
oppositionsman under drottning Kristinas regering,
hade rest i utlandet samt var väl öfvad i bokliga
konster och »andra lofliga excertier», då han valdes
till »rådsförvandt» (rådman) i Stockholm. 1651,
då adligt sköldebref utskrefs för honom, hade
han några år varit borgmästare och uppgifves
hafva »i kort förvekne tid» fått sig anförtrodt
vicepresidentsämbetet i Åbo. Hans tilltänkta
upptagande i det adliga ståndet kom icke till
verkställighet, vare sig hindret låg i hans egen
vägran eller i yppadt motstånd mot saken, och i Åbo
hofrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde. N.,
som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts
till borgareståndets talman vid riksdagarna 1649 och
1650 samt, särskildt under den sistnämnda, tillika
med stadsskrifvaren Nils Persson Skunk anfört ståndet i
de ofrälses yrkande på reduktion och öfriga märkliga
rörelser mot adelsväldet, var ännu borgmästare i
Stockholm, då han i slutet af 1651 invecklades i den
ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes
från de anklagades sida den bekännelsen att N. varit
bland de män, med hvilka de haft förgripliga samtal
om det politiska tillståndet i landet, och hvilka
uttalat önskningar om en regementsförändring till
förmån för Karl Gustaf. Trots sitt nekande och sin
stora popularitet bland borgerskapet afsattes N. med
anledning deraf från borgmästareämbetet. 1655 utnämnde
Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hofrätt. Han
synes hafva aflidit 1664, ty i Apr. s. å. upphör hans
namn att återfinnas under hofrättens domar.
Nilson, Lars Fredrik, kemist, född d. 27 Maj 1840 i
Skinberga socken invid Söderköping, blef 1859 student
i Upsala, 1865 filos. kandidat samt 1866 filos.
doktor och docent i kemi. 1872–75 innehade han nästan
ständigt förordnanden att förestå dels adjunkturen,
dels professuren i kemi vid nämnda universitet,
utnämndes 1875 till adjunkt och laborator i kemi
och blef 1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882
utsågs han till föreståndare för den agrikulturkemiska
afdelningen vid Landtbruksakademiens experimentalfält
och försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare
af riksstatens mindre resestipendium företog N. 1873
och 1878 utrikes studieresor. Han är sedan 1875
ledamot af Vetenskapsakademien och har af denna
erhållit flere belöningar, bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
