Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska museet i Stockholm utgör en af d:r Artur Hazelius (se denne) 1872 grundlagd och sedermera ofantligt tillökad samling af etnografiska och kulturhistoriska, idel äkta föremål - Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena samt Danmark, Lybeck och Polen å andrda sidan, som fördes åren 1563-70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordnats basarer, konserter, sällskapsspektakel
och folkfester samt två stora industri-
och konstlotterier i Stockholm (1885 och
1886). Byggnadsfonden uppgick d. 1 Jan. 1887 till
omkr. 360,000 kr., hvarjämte åtskillig mer eller
mindre dyrbar materiel skänkts (bl. a. marmorpelare
till ett värde af 200,000 kr., en gåfva af Oskar
II, hertiginnan af Dalarna, prinsessan Eugenia och
kronprinsessan af Danmark). Museet eger vidare
en »allmän fond», som uppkom 1879 genom 10,000
kr:s bidrag från landsorten och d. 1 Jan. 1887
uppgick till 30,800 kr., samt en pensionsfond å
1,050 kr. Räntan å allmänna fonden användes till
löpande utgifter. Samfundet för Nordiska museets
främjande har till styrelse museets nämnd, till
sekreterare och skattmästare museets styresman,
d:r Hazelius. Dessutom tjenstgöra sex biträdande
sekreterare och många amanuenser. Samfundet, som
utgifver årliga »Meddelanden», räknar hedersledamöter,
omkr. 3,000 s. k. stiftande ledamöter, hvilka antingen
på en gång erlägga 100 kr. (dessa medel gå till
allmänna fonden) eller årligen inbetala 5 kr., samt
bidragande ledamöter, hvilkas årsafgift är 1 kr. I
årshyror betalar museet (1887) något öfver 16,000
kr. och uppbär i statsanslag sistnämnda summa. Den
största årliga utgiftsposten härrör från inköp och
fraktkostnader; den uppgick 1885 till nära 19,500
kr. – Enligt stadgarna skall Nordiska museet »vara
ett hem för minnen framförallt ur svenska folkets
lif, men äfven ur andra folks, som med det svenska
äro befryndade. Det skall omfatta samhällets alla
klasser, således icke endast allmogen, utan ock
medelklassen och de högre stånden. Och då dess syfte
skall vara att på samma gång gagna vetenskapen samt
väcka och nära fosterlandskänslan, skall det också
upptaga och vårda minnen af svenska män och qvinnor,
som i olika riktningar främjat fosterländsk odling
och ära». Det är bestämdt att i sig innesluta hvad
Norden ännu gömmer af forna dagars husgeråd samt
alster af hemslöjd och yrkesskicklighet och att
gifva efterkommande en fullt trogen och åskådlig bild
af lifvet under förgångna tider. Samlingen utgöres
f. n. af inemot 55,000 n:r, bland hvilka åtskilliga
omfatta ända till öfver 100 särskilda föremål. Flere
saker äro ditlemnade såsom deposition. En
mycket stor del af samlingen ligger tills vidare
magasinerad. Museet är inrymdt dels i paviljongerna
n:r 71 A och C Drottninggatan (allmogesaker från
Götaland, Norrland med Lappland, Danmark med
Slesvig, Grönland, Finland, Estland och Livland),
dels i 5 våningar i husen n:r 77 och 79 vid samma
gata (allmogesaker från Svealand, Norge och Island;
samlingarna af föremål, som belysa borgareståndets och
de högre klassernas lif). Dessutom finnes en grupp
af äldre farmacevtiska föremål, inrymd i huset n:r
68 Drottninggatan. Näst den svenska afdelningen är
den norska rikast; dess förråd af snidade träarbeten
framstår i synnerhet. De utställningsföremål, som
i allmogeafdelningarna främst falla i ögonen, äro
de i minsta detaljer verklighetstrogna exteriörerna
och interiörerna ur landtbefolkningens lif ,hvilka
framställa landskapsbilder eller det inre af stugor med fristående
figurer i nationaldrägter. (Dessa väckte det största
uppseende på verldsutställningen i Paris 1878.) För
forskaren ligger dock museets tyngdpunkt i de
ofantliga massor af noggrant sorterade husgerådssaker,
don, klädesplagg, smycken, bonader o. s. v., hvilka
insamlats i bondehemmen. Ty derigenom åskådliggöres
bl. a. huru moderna sakta men säkert hafva trängt
ned från de högre till de lägre folklagren samt
huru medeltidens irländska djurornament, bysantinska
växtformer, karolingiska beslagmönster samt brokiga
österländska mönstermotiv för väfnad och konstsöm
varit till senaste tid hemmastadda hos Nordens
allmoge. Och just rikedomen på föremål af samma eller
lindrigt afvikande form tillstädjer säkra slutsatser
rörande olika landsdelars fastställda snitt och
former. – Bland föremålen ur stadsinnevånarnas och
ståndspersonsklassernas lif intages en hedersplats
af den rika samlingen saker tillhörande skråväsendets
historia (ämbetslådor, välkommor, sparbössor, fanor,
processions- och ämbetsstafvar, sigill, handlingar,
mästerstycken, mästerbref m. m.). Andra märkliga
grupper äro: arbeten i sten; arbeten i glas,
fajans och porslin; arbeten i mässing, brons och
malm; arbeten i tenn och koppar; arbeten i jern;
arbeten i lera; åkdon; möbler och andra träarbeten
från medeltiden; möbler och annat husgeråd från
Vasatiden till 1825, i historisk följd efter olika
stilar; kyrkliga föremål; textila arbeten; drägter;
ordenstecken; prispokaler; musikredskap; vapen och
fanor; jagtredskap; straff- och tortyrredskap;
brandredskap; till postväsendet hörande ting; ur
och andra tidvisare; gamla mynt, mynttecken, vigter
och mått; permbref och andra handskrifter, gammalt
boktryck, bokband; Anders Berchs (d. 1774) »theatrum
oeconomico-mechanicum» l. åskådningsmateriel i
varukännedom; porträtt, byster och minnen af kungliga
personer samt af vetenskapsmän, skalder, konstnärer,
uppfinnare o. s. v. Katalog öfver samlingarna
håller på att utarbetas. En plan har uppgjorts
att i den blifvande museibyggnaden inreda en mängd
interiörer till belysande af borgareståndets, adelns
och presteståndets lefnadsförhållanden sedan nyare
tidens början. – Jfr »Minnen från Nordiska museet»
(12 h. 1879–85) och »Bidrag till vår odlings häfder»
(del. 1 och 2, 1881–82).
Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan
Sverige å ena samt Danmark, Lybeck och Polen å
andra sidan, som fördes åren 1563–70. Anledningen
till kriget låg ytterst i Danmarks missnöje öfver
den s. k. Kalmarunionens upplösning, ett missnöje,
hvilket visade sig flere gånger under Gustaf Vasas
regering, bl. a. derigenom att Danmarks konung
Kristian III upptog Sveriges vapen tre kronor i sitt
eget vapen. Detta tilltag tolkades från svensk sida
såsom ett bevis på danska anspråk på Sverige. Den
hemliga oviljan mellan de båda rikena blef synnerligen
farlig, då, efter Gustaf Vasas och Kristian III:s död,
bägge landens troner bestegos af unga och ärelystna
monarker, Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
