Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya tiden ... - Nybildningar (neoplasmer). Se Tumörer - 1. Nyblæus, Gustaf - 2. Nyblæus, Johan Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af flere dess sidor. – I det hela är fru N. en af
Nya skolans mest framstående skalder, och några af
hennes dikter (»Jungfrun i det gröna», »Trasten»,
»Julqvällen», »Tiggargossen» och flere af de till
hennes make riktade) skola alltid bevara hennes
minne inom den svenska lyriken. – Jfr G. Ljunggren:
»En nyromantisk skaldinna» (i »Smärre skrifter», 2,
1879). -rn.
Nybildningar (neoplasmer). Se Tumörer.
1. Nyblaeus, Gustaf, militär, gymnast, skriftställare
i politisk-militära frågor, född i Stockholm d. 23
Mars 1816, blef 1834 student i Upsala och 1836
underlöjtnant vid Svea artilleriregemente. Sistn. år
kommenderades han att genomgå lärokursen vid
Gymnastiska centralinstitutet, der han vardt
starkt påverkad af Lings personlighet. 1838
anställdes han såsom underlärare vid
institutet och var dermed inne på fältet för
sin hufvudsakliga verksamhet. N. qvarstannade
dock i krigstjensten, erhöll 1839 transport till
Dalregementet, nådde der 1855 kaptensgraden samt
blef 1862 major i armén, 1864, då han tog afsked
från regementet, öfverstelöjtnant och 1872 öfverste
i armén. Sistnämnda militära hedersbefordringar
stodo i samband med den ställning N. vid tiden för
deras erhållande intog i egenskap af den svenska
gymnastikens främste målsman. Sedan han nämligen från
1842 i tvänne decennier verkat såsom fäktmästare
vid universitetet i Lund och som gymnastiklärare
vid katedralskolan och folkskolelärareseminariet
derstädes samt under denna tid två gånger, 1850
och 1852, med reseanslag af allmänna medel studerat
gymnastikundervisningen i utlandet, återbördades han
till Gymnastiska centralinstitutet för att intaga den
ledande platsen derstädes. Redan 1858, då frågan om
ordnandet af den gymnastiska undervisningen i Sverige
och särskildt frågan om en reorganisation af nämnda
institut upptagits till behandling, inlemnade N. på
anmodan ett förslag i ämnet. 1862 fick han plats i den
nya komité, som tillsattes för ärendets fullföljande,
och vid Brantings afskedstagande, hösten 1862,
blef han t. f. föreståndare för institutet. 1864,
sedan stadgan om dess nya organisation utkommit, i
hufvudsak öfverensstämmande med N:s förslag, utnämndes
han till Gymnastiska centralinstitutets föreståndare
och till öfverlärare på den militära afdelningen,
hvarjämte han förordnades till sekreterare hos
institutets direktion. Efter en nitisk verksamhet i
dessa befattningar begärde och erhöll han 1887 sitt
afsked. – 1869 studerade N. på offentligt uppdrag
anordningen af militäröfningarna i de schweiziska
skolorna samt ingaf derefter ett förslag till
närmare ordnande af den militära undervisningen i de
svenska skolorna, hvilket förslag lades till grund
för 1870 års cirkulär angående denna sak. Den 1869–72
verksamma svensk-norska komitén för omarbetande af
infanteriets exercisreglemente samt instruktion för
gymnastik och bajonettfäktning räknade N. bland sina
ledamöter. Äfven af läroverkskomitén 1882–84 var han
ledamot. Om den svenska gymnastiken och fäktkonsten
har N. inlagt förtjenster jämväl såsom författare af
åtskilliga läroböcker:
Undervisning i gymnastik efter Ling (1847; 2:dra
uppl. 1860), Stå och gå. Grunder för praktisk
krigsbildning. I. Ståendet (1867), Anvisning för
undervisningen i gymnastik och vapenöfning vid
folkskolelärare-seminarier och folkskolor (1867;
4:de uppl., med titel Handledning i gymnastik och
vapenöfning vid folkskolelärare-seminarier och
folkskolor, 1880), Allmän gymnastisk fäktlära
(1876), Militärgymnastik eller den allmänna
gymnastikens användning för militärisk utbildning
(1881), Plastiska kroppsöfningar. Grunddrag till
estetisk gymnastik (1882) samt Om frigymnastiken
och den gymnastiska metoden (s. å.). N. var
sekreterare i 1861–65 års landtförsvarskomité,
har skrifvit åtskilliga uppsatser i
Krigsvetenskapsakademiens tidskrift och blef 1857
ledamot af denna akademi. Under 1850-talet skref han
i de skånska tidningarna och i »Svenska Tidningen»,
senare hufvudsakligen i »Post- och Inrikes tidningar»
artiklar i försvarsfrågan samt öfversigter af
de stora krigshändelserna i Europa. Bland sådana
artiklar märkes en äfven i broschyrform utkommen
serie Om krigisk uppfostran, folkbeväpning och armé
(1867), i hvilken N. framhöll möjligheten af att
öfverflytta rust- och rotehållarnas skyldigheter på
kommunerna. Äfven genom senare broschyrer samt såsom
riksdagsman i Andra kammaren 1873–75 tog han del i
försvarsfrågans behandling, fasthållande vigten af
stamtruppers bibehållande. I en skrift
Om anfall och försvar (1887) har han framställt
allmänna principer för fäktning och krigföring.
I yngre år var N. vitterlekare samt utgaf
Harposlag (1846) och Johan Banér. Dikt
i fem sånger (1848). Dalkarlasången, den genom
O. Lindblads toner välkända sången »Jag vet ett land»,
diktades af N. 1840.
2. Nyblaeus, Johan Axel, filosof, universitetslärare,
den föregåendes kusin, född i Stockholm d. 20
Maj 1821, blef 1839 student i Upsala, 1851 filos.
doktor och 1852 docent i filosofiens historia vid
Upsala universitet. 1853 utnämndes han till adjunkt
i teoretisk och praktisk filosofi vid högskolan
i Lund och förestod från Nov. s. å. professuren i
praktisk filosofi derstädes, tills han i Maj 1856
blef ordin. innehafvare af densamma. Vid uppnådd
pensionsålder, 1886, tog han afsked från denna
befattning. 1850, 1859 och 1862 gjorde N. utländska
resor i vetenskapligt syfte. Han blef 1878 medlem af
Fysiografiska sällskapet i Lund och af Vetenskaps-
och vitterhetssamhället i Göteborg, kallades 1879
till ledamot af Vetenskapsakademien samt promoverades
vid Köpenhamns universitets jubelfest s. å. till
hedersdoktor i juridiska fakulteten. 1876 erhöll han
af Svenska akademien Karl Johans pris för utmärkta
literära förtjenster. – Såsom tänkare tillhör N. den
boströmska skolan. Genom flere värderika mindre
uppsatser, hufvudsakligen på religionsfilosofiens och
samhällslärans områden, har han sökt vidare utföra
Boströms lära. Under begagnande af den boströmska
filosofiens resurser har han äfven i religiöst
afseende sökt verka för en enligt hans åsigt högre
uppfattning af kristendomen än statskyrkans, dervid
i mycket anslutande sig till sin lärares tankegång
i dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
