Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyland, F. Uusimaa, landskap på Finlands södra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sänkande sig under dess yta, hvarur bergstopparna
resa sig såsom otaliga klippor och holmar, hvilka
bilda en vidlyftig skärgård utmed hela kusten. Af
öarna äro följande de största: Gullö, Skåldö,
Odensö, Elgö och Jussarö i Pojo socken, Torsö,
Strömsö i Snappertuna, Orslandet invid det för sin
skönhet bekanta Barösund i Ingå, Emsalö, Vesilandet
och Pellinge i Borgå, Sarfsalö och Kejfsalö i
Pernå, Bullerslandet och Gäddbergsö i Strömfors,
Högland och Tytterskär, tillhörande Kymmene socken
(de båda sistnämnda ligga långt ute i hafvet). –
Vattendragen, hvilkas lopp gemenligen är från n. till
s., utgöras af en mängd större och mindre åar och
bäckar. De ansenligaste äro: Kariså l. Svartån,
hvarigenom Lojosjö (den största i landskapet)
uttömmer sitt vatten i den långsmala Pojoviken,
Sjundeå- l. Pikkala-ån, Helsinge- l. Vanda-ån,
Sibbo-å, Mäntsälä-å, som utfaller inom Borgå socken,
Borgå-å, vid hvars utlopp Borgå stad är belägen,
Forsby-å, utfallande inom Pernå socken, Lappträsk-
l. Lovisa-å, Tessjö-å, som utfaller inom Strömfors
socken, samt slutligen den väldiga Kymmene-elf
med sina fem utloppsarmar inom Strömfors, Pyttis
och Kymmene socknar, hvilken bildar fallen vid
Anjala och Högfors samt utgör aflopp för det stora
Päijänne-vattensystemet i de inre landskapen.
I äldre tider har N. ansetts som det på nyttiga
metaller rikaste landskapet i Finland, och der finner
man flere af landets äldsta jernverk (Svartå,
Fagervik, Billnäs, Fiskars m. fl.) och grufvor
(t. ex. Orijärvi koppargrufva i Kisko socken). I
Helsinge och Pernå socknar hafva fordom silfvergrufvor
bearbetats, men numera äro de öfvergifna. I
Ingå skall bernsten hafva påträffats, och i andra
vestliga socknar, såsom Karis och Lojo, brytes
kalk i myckenhet. Bergarterna utgöras till största
delen af granit samt från Ekenästrakten inemot Esbo
socken af gneis. I landskapets nordvestligaste hörn
och i Kyrkslätt socken förekommer syenit och i Borgå
sockens norra del diorit. Skiffer har funnits vid
Botby i Helsinge socken.
N:s klimat är jämförelsevis ganska mildt:
årets medeltemperatur utgör + 4° till 5°
Cels. Växtligheten är rätt rik och mångfaldig,
emedan jordmånen i allmänhet är bördig (den består
mest af lergrund). Skogarna äro i vissa trakter
något medtagna, men lemna dock oftast timmer till
husbehof och ved äfven till afsalu. De bestå mest
af tall, gran, björk och al, men äfven rönn, hägg,
ask, alm, ek, lind, lönn, asp och hassel växa
vilda. Äppel-, päron-, körsbärs- och krikonträd
samt flere slags bärbuskar odlas allmänt och med
framgång. Af sädesväxterna intager den berömda
Nylandsrågen främsta rummet, dernäst komma korn,
hafre och hvete. Allmänt odlas potates, rofvor, ärter,
lin och humle. Ängsskötseln är mindre framstående än
åkerbruket, men har på senare år mycket förbättrats. –
I skärgården utgör fisket (i synnerhet strömmingsfiske
och hvassbuksfångst) förnämsta, att ej säga enda
inkomstkällan. I Kymmeneelf fiskas mycket lax. Ål,
lake, torsk, gädda, braxen, sik, abborre och gös äro
allmänna, den sistnämnda dock blott i vissa delar af
östra skärgården samt
i sjöar och träsk. På kräftor hafva de flesta åar
och bäckar i landskapet fordom haft öfverflöd, men
numera har antalet af dessa skaldjur på ett betänkligt
sätt begynt minskas till följd af ifrig fångst samt
export i massor till Petersburg. – Själ är allmän i
skärgården och skjutes ifrigt. Föremål för jagt
äro äfven hare, räf, lo, varg och björn, hvilken
sistnämnda dock är mycket sällsynt och förekommer
blott i de östligaste socknarna. Af vilda foglar må
nämnas örn, hök, kråka, trana, tjäder, orre, hjerpe,
ejdergås, and m. fl.
N., hvars vestra del fordom bildade ett slottslän
under det i närheten af Ekenäs belägna Raseborg, och
hvars östra del, det s. k. Borgå län, stundom var lagd
under slottshöfdingen i Tavastehus, stundom under den
i Viborg, och någon tid äfven jämte Raseborgs och
Tavaste-hus län lydde under höfdingen i Åbo, blef 1640
ett särskildt höfdingedöme under benämningen Nylands
län, med Helsingfors till residensstad. Men redan 1648
förenades största delen af N. med Tavastehus län. Af
landskapets östligaste socknar jämte angränsande delar
af Tavastland och Savolaks bildades Kymmenegårds
län. Genom freden i Åbo 1743 kom den del af Nyland,
som ligger ö. om Kymmene elf, under rysk spira och
har sedan dess tillhört Viborgs län, jämte hvilket
den 1811 återförenades med det öfriga Finland. Vid
länsregleringen 1831 skildes N:s och Tavastehus
län, och landskapet N. utgör nu (med undantag af den
viborgska länsdelen samt den för kort tid sedan med
Åbo län förenade nyländska andelen af Kisko socken)
jämte de tre tavastländska socknarna Orimattila,
Iittis och Jaala N:s län. Landskapets vapen (som äfven
är länets) framställer en gyllene båt mellan tvänne
silfverströmmar i blått fält. Skölden betäckes af
en greflig krona.
I administrativt afseende indelas N. i 4 härad:
Raseborgs vestra med fyra länsmansdistrikt, Raseborgs
östra med sex, Helsinge härad med sju och Pernå härad,
af hvars sju länsmansdistrikt de tre norra dock
höra till Tavastland. De fyra östligaste socknarna
bilda jämte utöarna Högland och Tytterskär samt
två till Karelen hörande socknar Kymmene härad af
Viborgs län. Den nyländska delen af Kisko socken,
det s. k. Kisko bol, tillhör Halikko härad af Åbo län.
I judicielt hänseende lyder landskapet under Åbo
hofrätt, med undantag af viborgska länsdelen, som
bildar två tingslag af Kymmene domsaga under Viborgs
hofrätt. De under Åbo hofrätt lydande nyländska
domsagorna äro följande: Raseborgs med fyra tingslag,
Lojo med tre, Helsinge med fyra, Borgå med tre,
Mäntsälä med tre, af hvilka två nyländska, och Iittis
äfvenledes med tre, af hvilka två äro nyländska.
I ecklesiastikt afseende är N. deladt mellan Åbo
ärkestift och Borgå stift. Till det förra höra
Raseborgs vestra och Raseborgs östra prosteri,
till det senare Borgå domprosteri samt Helsingfors,
Iittis och Fredrikshamns prosterier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
