- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
7-8

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näbbdjurslägtet, Ornithorhynchus, zool., bildar en särskild familj inom kloakdjurens ordning (Monotremata) bland däggdjuren - Näbbgäddsläget ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång, vanligen med två ingångar, den ena öfver,
den andra under vattenytan. Näbbdjuret är i rörelse
förnämligast i skymningen, men lemnar äfven om dagen
under en stund sitt gömsle för att skaffa sig sin
föda, som utgöres af i vatten lefvande led- och
blötdjur. Det simmar och dyker väl samt lägger stor
försigtighet i dagen. Färgen är mörkbrun, skuggad af
silfverhvitt, men bottenullen gråbrun; pelsen har en
obehaglig fisklukt. Köttet ätes af australnegrerna.

Man synes numera hafva kommit till visshet om
näbbdjurets fortplantning, hvilken länge varit
höljd i dunkel. Enligt uppgifter, lemnade vid 1884
års slut af den berömde zoologen Sir Richard Owen,
och forskningar, anställda s. å. i Australien af
engelsmannen Calchrell, lägga kloakdjuren (hvilket man
påstått sedan mera än sextio år tillbaka, ehuru saken
blifvit betviflad) verkliga ägg, Ornithorhynchus två
och Echidna ett sådant. Dessa ägg rufvas sedermera
i bukpungar, som icke stå i någon förbindelse med
de inre kroppsdelarna hos modern och synas finnas
ensamt hos henne. Hos vanliga myrpiggsvinet (Echidna
aculeata
l. hystrix) är nämnda pung blott 46 mm. i
längd samt kan således innesluta endast hufvudet och
frambenen af ungen; den öfriga delen af ungens kropp
gömmes i moderns hårbeklädnad. Näbbdjuret, som lägger
två ägg, har också två mjölkkörtlar och två bukpungar
för ungarnas förvarande, medan de dia. Äggen äro,
liksom hos kräldjuren, omgifna af en utomordentligt
stor gulmassa, hvari följaktligen inträder blott en
partiel klyfning (hvarigenom ytterligare bevisas
kloakdjurens slägtskap med kräldjuren). Större
delen af denna gulmassa bildar en gulsäck, hvars
innehåll tjenar att nära embryot under dess tidiga
tillvaro, hvarför det icke behöfver träda i så
nära förbindelse med moderns väfnader. Ägget
omgifves af ett hvitt, starkt och böjligt skal
samt mäter 19 mm. i längd och 12,7 mm. i tjocklek.
C. R. S.

Näbbgäddslägtet, Belone Cuv., zool., tillhör
fam. Scomberesocidae af de mjukfeniga fiskarnas
ordning. Näbbgäddorna utmärka sig genom sin på grund
af käkarnas förlängning näbblikt långt utdragna
nos. Denna förlängning inträder dock först i mera
utvuxet, tillstånd och ungarna äro derför olika
de äldre. Tänderna äro kardlikt ställda, men äfven
spridda större tänder förekomma. Omkr. femtio
arter äro kända från de tropiska och tempererade
hafven. Den mest bekanta är den i våra och norra
Europas haf förekommande vanliga näbbgäddan,
B. vulgaris Flem. (B. belone L.), som stimvis
uppträder vid vår vestkust, i Öresund och i södra
Östersjön, der hon någon gång visar sig ända upp
vid finska kusten och i Bottniska viken. Näbbgäddan,
eller, såsom hon kallas i södra Sverige, »hornfisken»,
är liksom samslägtingar en ytfisk, som med slingrande
rörelser simmar fram nära vattenytan och med sina
långa, smala käkar griper småfisk och andra smärre
hafsdjur, såsom en fogel med sin näbb. Hon är vid
vestra och södra kusterna föremål för ett särskildt
fiske med not samt har i Skåne
och Danmark god afsättning. Mången finner henne
emellertid oaptitlig, till följd af den gröna
färgen hos benen, hvilken tillhör äfven öfriga
samslägtingar. Hon är vanligen mellan 60–70 cm. lång,
men i de varma hafven finnas arter, som nå en längd
af inemot 2 m. R. L.

Näbbhvalar. Se Kaskeloter.

Näbbhvalen och näbbhvalslägtet. Se Hyperoodon.

Näbbmus och näbbmus-slägtet. Se nästa art.

Näbbmössen, Soricidae, zool., bilda en familj inom
insektätarnas ordning (Insectivora) och däggdjurens
klass. Dit höra små däggdjur med undersätsig och
muslik kroppsform samt långt utdragen, i allmänhet
med morrhår försedd nos, som har naken, lodrätt fårad
spets. Näsborrarna öppna sig på dennas sidor. Ögonen
äro små, men tydliga, ytteröronen fullständiga, ehuru
mer eller mindre dolda i hårfällen. Benen äro korta,
i allmänhet betydligt indragna inom kroppshuden,
de bakre något större än de främre. Fötterna äro
plantigrada och af vanlig form, med fem fria,
undertill tvärknöliga tår, som äro försedda med
hoptryckta, spetsiga klor. Svansen är mer eller
mindre lång, gleshårig och fjällig. Hårfållen är fin
och tät. Okben och blindtarm saknas; nyckelben finnas
deremot, men äro fästa vid skulderbågen. De mellersta
framtänderna äro stora, men hörntänderna små och till
formen icke skiljaktiga från de angränsande tänderna;
de äkta kindtänderna bära skarpa taggar. I hvarje
käkhalfva finnas framtänder 2, 3 eller 4 (i underkäken
alltid 1), hörntänder 1, falska kindtänder 2 eller
någon gång 1 (i underkäken 1) och äkta kindtänder 3. –
Bland näbbmössen träffas både de minsta insektätarna
och de minsta bland alla däggdjur. Genom sin långt
utdragna och spetsiga nos äfvensom sin fina och täta
hårfäll öfverensstämma de med mullvadarna, och genom
framtändernas form (och antal) visa de en märkbar
likhet med gnagarna. Sin föda hemta de uteslutande
ur djurriket, och den utgöres af smärre markmöss,
grodor, fiskar, insekter, maskar o. s. v. Näbbmössen
äro mycket rofgiriga och förtära på ett dygn mera
kött, än hvad deras egen kropp väger. Också dö de, om
de endast några timmar sakna föda.
Inom denna familj inträffar det derför ofta, att den ena individen
äter upp den andra, ja att hannen förtär honan
straxt efter parningen. Också äro de osällskapliga
och fientligt sinnade mot hvarandra. Lukten är fin,
hörseln och i synnerhet synen deremot slöa. I sina
rörelser äro näbbmössen lifliga och snabba. De vistas
såväl på torr som på fuktig mark, somliga mycket
i vatten. Ehuru de senare äro skickliga simmare,
springa de mycket på bottnen. I lös jord gräfva
näbbmössen gångar. Födan sökes i allmänhet ofvan jord,
af somliga i vattnet. De ligga icke i vinterdvala,
och man ser ofta deras spår i snön. Lätet är mycket
fint, pipande eller skirrande. Näbbmössen lefva i
engifte. Honan föder 5 till 10 ungar, som äro blinda
och nakna samt hafva öronen tillslutnä. Sina bon
eller tillhåll inrätta dessa djur under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free