- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
105-106

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odevaere, Joseph Dionisius - 1. Odhelius, Erik - 2. Odhelius, Erik - 3. Odhelius, Tore Larsson - 4. Odhelius, Erik - 5. Odhelius, Jonas Larsson - 6. Odhelius, Johan Lorens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Odevaere [ådevare], Joseph Dionisius,
belgisk historiemålare, f. i Brügge 1778, d. i
Bruxelles 1830, studerade i Paris hos David,
vann 1804 romerska priset och vistades sedermera
8 år i Rom. 1812 återkom han till Paris och
utställde åtskilliga i den klassiska skolans stil
målade bilder, bland hvilka särskildt märkes en
stor duk, Iphigenia i Aulis, som delvis vann
stort bifall. Efter Napoleons fall vände han
tillbaka till sitt land. Vilhelm I nämnde honom
då till hofmålare, och i denna egenskap utförde
O. flere stora historietaflor och bataljstycken
(Episod ur slaget vid Waterloo) samt stora
ceremonibilder, omvexlande med scener ur
Greklands gamla och nyaste historia (Misolonghis
sista dag
). Han ansågs länge som Belgiens
förnämste historiemålare, men hans rykte bleknade,
ju närmare tiden för landets pånyttfödelse i
politiskt och konstnärligt hänseende kom. Ett af
hans bästa verk är Narcissus, som speglar sig
i källan
. O. författade äfven ett arbete om
konsten i Italien före Rafael: De la splendeur des
beaux-arts en Italie jusqu’ à Raphael
.

1. Odhelius, Erik, teolog, född i Ods prestgård,
Vestergötland, d. 21 Apr. 1620, blef
student i Upsala 1636, prest 1639 och filos.
magister 1646. Han begaf sig sedan utrikes och
var en tid legationspredikant i Paris. O. blef
teol. adjunkt i Upsala 1648, vistades sedan till
1651 utrikes, hufvudsakligen för studiet af
orientaliska språk och apologetik, samt utnämndes
1652 till teol. professor och teol. doktor,
hvartill han 1656 promoverades. S. å. blef
han pastor i Börje prebende och 1660 i Danmarks.
O. erhöll 1662 af regeringen i uppdrag att
vederlägga de af Joh. Matthiae och Terserus
framställda dogmatiska meningarna. Men innan
detta uppdrag var fullbordadt, nödgades han för
sin helsa 1664 besöka utländska brunnar.
1665 erhöll han kallelse till pastor primarius i
Stockholm, men återsåg aldrig Sverige. Han afled i
Hamburg d. 31 Juli 1666. Hans påbegynta teologiska
arbete skulle fulländas af hans måg, sed. ärkebiskop
Er. Benzelius d. ä. Först 1696 utgaf denne en
del deraf. O. var ej endast en lärd teolog,
utan äfven utmärkt orientalist och latinsk poet.
–rn.

2. Odhelius, Erik, den föregåendes son,
bergsvetenskapsman. Se Odelstierna.

3. Odhelius, Tore Larsson, prest, pedagog,
af samma slägt som de föregående, f. i Skara
1705, blef student i Upsala 1723 och
prestvigdes i Stockholm 1734. Han hade då
redan börjat sin bana som författare och utgifvare
af undervisningsböcker. O. blef 1737 konrektor
vid Storskolan i Stockholm och 1742 predikant vid
enkhuset. Han vann betydande rykte såsom fångprest
och hade en nästan otrolig förmåga att inverka på de
mest förhärdade brottslingar. »De resultat, som
i fängelserna åvägabragtes genom hans verksamhet,
gränsade så till det underbara, att tusental af
Stockholms mera tänkande befolkning strömmade till
för att öfvertyga sig om verkligheten.» O. blef
kyrkoherde i Flo, Skara stift, 1754 och åtnjöt mycket
anseende så inom som utom sin församling. Han afled
d. 30 Juni 1777. Några år före sin död
förmåddes han att uppsätta en Berättelse
om de dödsfångars tillstånd ....., som jag i deras
fängelserum fick besöka .....
(tryckt först 1842).
–rn.

4. Odhelius, Erik, läkare, den föregåendes son,
född i Flo prestgård, Vestergötland, d. 8 Nov. 1760,
blef student i Upsala 1777, inskrefs 1779 som elev
i kirurgiska societeten och blef 1785 med. doktor i
Upsala med första hedersrummet. 1786 utnämndes han
till regementsläkare vid Skaraborgs regemente, följde
1788 detta till norska gränsen och tillfångatogs,
men hemförlofvades snart och tjenstgjorde 1789
i Finland såsom fältläkare i Lovisa samt erhöll 1790
assessors fullmakt. Efter flere andra förrättningar
tog han 1812 afsked och blef s. å. intendent
vid Lunds helsobrunn nära Skara, hvilken under
hans nioåriga förvaltning mycket förkofrades.
O. var i hela Vestergötland högt ansedd som läkare
och blef 1809 ledamot af Vetenskapsakademien.
Han drunknade under en resa på Dal d. 7 Febr. 1834.
-rn.

5. Odhelius, Jonas Larsson, politiker,
broder till O. 3, f. 1712, blef student i Upsala
1731 och häradshöfding i Stockholms län 1747. Sedan
han 1756 förbigåtts vid tillsättningen af en
assessorssyssla i Svea hofrätt, tillförsäkrades honom
1762 af ständerna lagmans tur och befordringsrätt,
hvarefter han s. å. i afvaktan på lagsaga
tog afsked från häradshöfdingebefattningen.
Befordringen uteblef emellertid, och O.
kastade sig in i det politiska lifvet såsom en
lidelsefull anhängare af mösspartiet. Han tros
hafva författat den märkliga partiskriften Upplysning
till svenska folket om anledningen, orsaken och
afsigterna med urtima riksdagen 1769
samt
spelade vid riksdagen 1771–72 en betydande rol
såsom bondeståndets sekreterare. Betecknande för
mannens karakter och tidens politiska moral är
den besticklighet hvartill O. enligt de främmande
ministrarnas vittnesbörd gjorde sig skyldig under
nämnda riksdag. Mot löfte om 40,000 dlr smt, som
deponerades hos tredje man af franske ambassadören
Vergennes, åtog sig O. att i bondeståndet
afstyra frågan om hattrådets entledigande samt
påskynda riksdagens slut. Men engelske
ministern i Stockholm, Goodricke, föreslog sin
regering att för O:s räkning deponera en lika stor
summa från mössornas sida. Slutet blef att O.,
skrämd eller köpt, ryggade sitt aftal med den
franske ambassadören. Då Gustaf III verkställde sin
statshvälfning (d. 19 Aug. 1772), var O. en bland
dem, som konungen ansåg nödigt att arrestera. Efter
två månader blef han dock utan vidare frigifven.
Han dog i Stockholm d. 15 Febr. 1794.

6. Odhelius, Johan Lorens, läkare, den
föregåendes brorson, född i Strengnäs d. 2 Mars 1737,
blef student i Upsala 1753, disputerade under Linné
och aflade 1757 medic. licentiatexamen. 1758–60 var
han fältläkare i pommerska kriget, promoverades
frånvarande 1760 till med. doktor, blef 1761
hofmedikus och intendent vid Djurgårdsbrunn och
började 1763 såsom »andre medikus» sin femtioåriga,
af framgångar och anseende krönta verksamhet vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free