Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odört ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerikas pampas» (1863); »Hudsonsbay-kompaniets
pelsjägare» (1867) och »Olaf Thorlaksen» (1873). I
hans alster råder en sund kristlig anda.
Oertel [örtel], Max Joseph, tysk läkare, f. 1835,
e. o. professor i München 1876, är mest bekant
genom den af honom utbildade kurmetoden mot fetma,
särskildt der denna sammanhänger med rubbningar
af hjertats verksamhet. Denna kur blef först
bekantgjord af Schwenniger och har derför, ehuru
med orätt, bland allmänheten gått under namnet
»Schwennigerkuren». O. sjelf har redogjort för
denna metod och de till grund för densamma liggande
teoretiska förutsättningarna i sitt arbete Therapie
der kreislaufsstörungen (1884), som redan utkommit
i 3 upplagor.
Oeser [öser], Adam Friedrich, tysk målare och etsare,
f. 1717 i Pressburg. d. 1799 i Leipzig, studerade i
Wien och Dresden, der han utbildade sig under Dietrich
och Mengs samt slöt vänskap med Winckelmann. Efter
Sjuåriga kriget flyttade han till Leipzig, och då
en ny akademi der grundlades, fick han öfvertaga
platsen som dennas direktör. Såsom sådan sträf-vade
han med ifver efter att väcka en bättre smak inom
konsten, och för detta ändamål lade han synnerlig
vigt vid strängare teckning. Såsom konstnär var han
visserligen icke så stor, som hans samtid ansåg honom,
men hans förtjenst är att genom lära och föredöme
hafva motarbetat tidens manierism. Göthe yttrar om
honom, att han förvärfvat sig stort beröm genom
sin egen vackra talangs ingifvelser och genom sina
behagliga, dock alltför lätt och dimmigt utförda
målningar. Af dessa finnas flere i Leipzig, bland
hvilka särskildt märkas de fresker, som han utförde i
Nikolai-kyrkan. Dessutom raderade han en mängd blad,
dels efter andra mästare, såsom Rembrandt och van
der Reckhout, dels af egen uppfinning, hvarjämte han
äfven sysslade med plastik på det sättet, att han
dels sjelf utförde, dels lät efter sina modeller
och under sin uppsigt utföra flere stoder (konung
Fredrik August af Sachsen samt Gellert i Leipzig,
drottning Matilda af Danmark i Celle). – Hans son
Johann Friedrich Ludwig Oe., f. 1751, d. 1791, var
från 1778 professor i historie- och landskapsmåleri
vid Dresdens konstakademi. Han var, liksom fadern,
jämväl raderare.
Oesofagism [es-], med., kramp i matstrupen
(oesophagus), en krampaktig sammandragning af
ringmuskeln i matstrupen, hindrande sväljning af
fasta eller flytande ämnen och ofta åtföljd af
regurgitering af det, som man söker svälja, samt
smärta, qväfningsattacker, konvulsioner m. m.,
är ett framstående symtom i vattuskräck och kan
då framkallas genom blotta tanken på sväljning,
men förekommer äfven hos nervösa personer i
andra sjukdomar, såsom hysteri och hypokondri,
och som en reflexkramp vid uterinlidanden m. m.
F. B.
Oesofagit [es-], med., inflammation i matstrupen
(oesophagus), förekommer af många slag, såsom
katarral, follikulär, krupös, difteritisk, pustulös
(i kopporna) och korrosiv, framkallad af ett
korroderande gift, såsom syror eller alkalier,
och slutligen flegmonös eller purulent (vid
varbildning). De vanligaste symtomen äro smärta,
svårighet att svälja och ömhet vid sondering.
F. B.
Oesofagotomi (es-; af Lat. oesophagus, matstrupe,
och Grek. tome, skärning), kir., en operation,
som består deri att man utifrån (från halsen och
dess venstra sida) söker sig väg till och öppnar
matstrupen. Anledningen till denna ganska svåra
operations företagande kan vara den att främmande
kroppar fastnat i matstrupen och ej på annat sätt
kunna bringas tillbaka upp eller stötas ned i magen. I
vissa fall är t. o. m. operationen mindre vådlig än
försök att rubba den främmande kroppen från dess
plats. En förträngning eller absolut tillslutning
af matstrupen kan äfven indicera operationen, ehuru
dessa fall äro och alltid skola blifva, sällsynta,
emedan sådana sjukliga förändringar mestadels
sitta så långt ned i matstrupen, att man ej kan
komma nedanför desamma. För elakartade svulster,
kräfta, kan det blifva nödvändigt att aflägsna
stora stycken af matstrupen. I de båda senare
fallen måste patienten, oftast för den återstående
delen af sitt lif, födas genom ett rör, som får
qvarsitta i den gjorda öppningen. Dessvärre
är denna återstående del vanligen ej lång.
Rsr.
Oesophagus [es-]. Se Matstrupe.
Oesten [östen], Theodor, tysk modekomponist,
f. 1813. d. 1870, studerade för Böhmer,
Rungenhagen, Schneider m. fl. och lefde såsom
eftersökt musiklärare i Berlin. Hans pianorondo
Les premières violettes (1843) hade en oerhörd
framgång, och från denna stund öfversvämmades
musikhandeln med hundratals verk af hans hand,
skrifna i tidens ytligt sentimentala smak, briljant
klingande och dock lätt utförbara samt derför en
välkommen fyndgrufva för många dilettanter. Han är
nu glömd, men har fått åtskilliga efterträdare.
A. L.
Oesterlen [ös-], Friedrich, tysk läkare,
f. 1812. var 1845–48 med. professor i Dorpat samt
lefde sedan såsom praktiserande läkare i Tyskland
och Schweiz. Han dog i Stuttgart 1877. O. grundlade
1845 »Jahrbücher für praktische heilkunde»
och 1860 »Zeitschrift für hygieine, medicinische
statistik und sanitätspolizei» samt utgaf en mängd
större och mindre skrifter, bland dem Handbuch der
heilmittellehre (1845; många uppl.), Handbuch der
hygieine (1851; 3:dje uppl. 1876) och Handbuch der
medicinischen statistik (1864).
Oesterley [ös-], Karl Wilhelm Friedrich, tysk målare,
f. 1805 i Göttingen, studerade först konstens teori
och historia samt blef filos. doktor, hvarefter han
1824 begaf sig till Dresden och studerade måleri
under ledning af Matthäi. 1826 utförde han sin första
större målning, Götz von Berlichingen i fängelse i
Heilbronn. Efter en resa till Italien, der han mest
egnade sig åt studiet af de äldre florentinarna,
bosatte han sig 1829 i Göttingen som privatdocent och
blef 1831 e. o. professor i konsthistoria. I gemenskap
med K. O. Müller utgaf han från 1832 Denkmäler der
alten kunst. Till ordin. professor utnämndes han 1842;
men under tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
